|
Med fullständig avsaknad av finmotorik så brukar jag, som den klant jag är, ställa till ett litet kaos med jämna mellanrum. Kaffekoppar flyger i luften, mobiltelefoner gör sin sista resa via en 10-poängs saltomortal, både tandborstar och handväskor har en förmåga att helt plötsligt göra vertikalrotationer, ja allt kan hända. Sambon ler varje gång och kommenterar händelsen med, "Ja men, självklart gumman!"
Så i helgen så lyckades jag slutligen att tippa en flaska kolsyrat vatten i min laptop. Inget oväntat förståss, förutom att vätskan just var vatten då... ;) Här hävdar sambon att det redan bör finnas så mycket spilld alkohol i den lilla lådan, att det skulle få en normalviktig människa att fyllna till.
Här spelar jag helt oförstående och dissar den tesen.
Ja, det hela resultade i alla fall i ett stendött tangentbord och efter en fullständig backup på hd, demontering och en hel del torktid, så vidstår problemet, tangenter i nederkant fungerar, men resten av knappsatsen har helt enkelt gjort sitt.
Ingen människa kan förstå problemet, förrän man sitter där och försöker logga in på mail och portaler genom att kopia bokstav för bokstav från gamla worddokument man haft liggande i lagring. Det tar sin lilla tid det.. ;)
Nu passerade sambon på måndagsmorgonen och kommenterade mitt nyligen påkomna och "tycker-själv-vara-klurigast-i-världen-arbetssätt" med "Varför kopplar du inte in ett externt tangentbord?". Fniss, ja, vad säger man, skulle kanske haft några känningar i IT-branschen, eller själv vara så bevandrad i den världen att man kommit på den tanken själv??? ;)
Tillbringade tisdagen på kontoret och möttes, efter en lång dag och 20 mils resa, två mordbenägna ungdomar i hallen vid hemkomsten. Mina söner påmninde närmast om "Piff och Puff from Hell" när de i mun på varandra skulle förklara att ROUTERJÄKELN KRASCHAT!! Nu fanns det bara ett, och då menar jag YNKA ETT, uttag för internet och kontakt med omvärlden, där man kunde peta in en kabel och på så vis koppla förbi den utbrunna lilla lådan.
Jag ställde ner matkassarna och försökte lugna Lilleman som förtvivlat försökte få mig att förstå att nu skulle Kimpan ta ALLT och han inte kunna spela nånting!! Storebror stod samtidigt i telefonen med sin far och försökte få honom att köra över en ny fräsch Router, alternativt komma och hämta honom från denna "Twilight Zone".
En viktig poäng i denna historia, och som absolut inte får förglömmas, är att BLIZZARDs nya guldkalv, spelet World of Warcraft Cataclysm, släpptes för spel måndag 6 december kl 24.00 och här har det väntats, stötts och blötts sen den förra expansionen dök upp i november 2009. Så den som väntar på något gott.. - han får heller aldrig "levla" sin gubbe utan internet!
En liten fotnot angående WoW, för att förklara fenomenet, så har spelet runt 12 miljoner abonnenter, som alla betalar både spel och löpande månadsavgift. Slår man ihop alla dessa spelares totala speltid, så beräknas den idag till 5,93 miljoner år. Det ni, det är en strålande affärsidé!!
Efter mycket tröst, argument som att ta tillfället i akt för lite läxläsning istället och löfte om ett besök under morgondagen hos den lokala datahandlarn i stan, så lugnade situationen ned sig så pass att det gick att vara inomhus i alla fall. Stal åt mig kabeln för att kolla över lite jobb och när jag så sitter där på golvet i köket, för kabeln räckte inte längre än så och fattas dessutom en liten klack på, så den åker ur väggen vid minsta andetag, och försöker utan tangentbord att kopiera inloggningsuppgifter från mina worddokument..., så inser jag, att vi befinner oss nu i ett U-land och kastar en öm tanke till mina söner, som nu somnat och drömmer längtansfullt efter sin pappa, IT-teknikern med alla möjliga grunkor och lösningar i byrålådorna hemma i Domsjö.
"Never raise your hand to your children - it leaves your midsection unprotected."
Robert Orben
Ps. Precis just i skrivande stund, onsdag 8/12 kl.10.02, kommer Kimpan nu in till mig, nyvaken efter en hård natts "rejder" och "levlingar", och frågar:
"Skulle vi inte ha fixat en ny Router tills idag?"
Själv sitter jag ju med den enda kabeln till härligheten och svarar sonen:
"Jo, älskling, men affären öppnade för endast två minuter sedan..."
|
