|
I barndomens vagga så var tiden innan jul mest en lång seg väntan. Mamma pysslade, bakade och pyntade i varje vrå. December förlöpte med en svag doft av saffran, nejlika och kardemumma och när julaftonsmorgonen äntligen kom och den första julklappen skulle hämtas i julstrumpan så var idyllen ett faktum och intet fattades, varken på julbordet eller under granen.
När jag så själv fick barn så försökte jag naturligtvis återskapa min barndoms jular med egentillverkade pepparkakshus och korsstygnsbroderade adventskalendrar med små paket för dem att öppna varje dag. Men när det nu gäller bakning, matlagning, mangling och andra allmänna husmorskunskaper, så är jag inte alls min mor upp i dagen. Denna kula föll långt från granen, så att säga...
Frågar man de halvvuxna barnen idag, så kan de nog fortfarande citera från pepparkaks-husbak där mamma brände sig på de förb* sockret och skorstenar som aldrig riktigt passade på takhelv*, och jag kan bara hoppas att de idag insett att jag i alla fall försökte.
När vi däremot kommer till pynt och dekoration så är jag mera "hemma". Vår julgran var minst tre meter hög varje år och i den kunde man utläsa barnens utveckling, då det fanns nya och fler egenhändigt gjorda dekorationer för varje år. Spretiga små flätade julhjärtan där något alltid hade gått snett i själva konstruktionen, tygtomtar med eller utan tomte och smällkarameller, där prasselpappret inte riktigt hade räckt till och Kimpan alltid hade ätit upp sin godisbit istället för att stoppa den i karamellen.
Ja men, visst firar vi julen för barnen!? Och när barnen vuxit upp och struntar fullständigt i om tomtarna står exakt på samma plats även i år och man får hota och utpressa dem, att om de inte hjälper till att klä granen så blir det heller ingen Iphone eller IPad i paketet, då måste man lägga i en ny växel och bana nya vägar för hur julefriden ska uppnås. Och det var då, ja nånstand där, som Julgestapo kom fram....
Bort med allt gammalt krafs, fult, ärvt, egentillverkat eller bara omodernt. Ut med fågel-jäklarna och flaggorna som en gång suttit i granen, ingen vet egentligen varför man har fåglar och flaggor i julgranen?? Och in med nya dekorationer, stylat och snyggt ska de va!! Granen fick så ett nytt utseende för varje år och utvecklades ganska snart från julgranarnas pyttipanna, Disneys Julkul med kulörta kulor, till grön med bara rött och guld, med stora röda rosetter ytterst på varje gren, till slutligen årets version som är vit med svart och silver. Tradition, det kan vi få hemma hos mormor! För där, ja där ser det minsann likadant ut idag och jag kan nog säga med all säkerhet att hon just nu i denna stund står i sitt juldekorerade kök, med doft av nejlikor och apelsin, och bakar rullrån, kokar fatost och lägger in både sillar och dyngtrampare..
Härom kvällen skulle det så pysslas till lite hemma och jag kände på en gång hur jag gick upp i högvarv. Sambon, som inte varit med så många år och aldrig tidigare stött på "Frau Kommendant Kristmacht" såg närmast ut som en fågelholk och tittade på mig med stora ögon när jag körde igång och domderade vilka som skulle göra vad och kanske framför allt, vilka som INTE skulle göra vad! Jag hänger naturligtvis kulorna själv i granen, annars måste jag ju ändå hänga om dem... Ingen rör julduken och jäklar den som tittar nära på den efter den placerats på bordet och så mycket som andas en skrynkla på underverket, ja den blir utan klapp i år minsann! För när JAG gör JUL, då kan man närmast likna äventyret vid en militär exercise!
Julmusiken ska spelas under dekorationspasset naturligtvis, men inget sånt där gammalt crap, bara sånt jag tycker om och går igång på. Och det kanske är just den som är den utlösande faktorn. Den gamla julsången "Deck The Halls"... Låtjäkeln får mig likt Harakuan, på Kalle Ankas Fotografiska expedition på Disneys julafton, att flippa ur och åka runt som en flipperkula mellan skåparna för att julpynta och på så sätt skapa den perfekta (och snyggaste) julen.
När allt är städat, snyggt och i ordning, ja då ska det dras fram och bakas och donas. Fika måste man ju ha, trots att alla bara går runt och suckar över hur mätta de är under hela julhelgen. Sedan ska det tillverkas det sötaste små godsaker, julgodis som man nu blir ohyggligt tjock av att trycka i sig, men gymmet finns väl antagligen kvar i januari och varför ska man gå dit om man inte har en anledning?
Ja, här ska nu bakas, stöpas och stökas tills vi uppnått den fullkomliga jul-euforin, eller mer troligen gått hädan på kuppen, för att sen riva hela skiten på nyårsdagen för att man är så less på eländet.
Skratt, jo det finns antagligen ett liv efter jul också... Glöm bara inte att mysa också på vägen fram till julafton! Tänd ljus, drick lite glögg, kanske spela ett brädspel och bara umgås med varann!!
Lägger också in en liten juldekoration som lilleman gjorde till mig för ett antal år sedan...
Den åker naturligtvis fram varje år!
|
|
