Lägger kudden över ansiktet på honom och lyssnar efter andetag...
|
Hemma på Storgatan handlar det om att somna först. Inte för att jag och sambon någonsin skulle kunna hålla oss vakna längre än de datorspelande sönerna, men när vi väl stängt sovrumsdörren och laddat med något högst intressant och som går att somna ifrån på tvn, då börjar kampen! Min sambo hävdar att jag snarkar!?! Flickor snarkar inte, det vet ju alla! Kvinnor sussar sött likt små barn. För att övertyga mig om att så ändå är fallet har den rackarn till och med spelat in mig med sin mobiltelefon, men jag hävdar naturligtvis att man aldrig ska tro något man ser eller hör, ljud eller bild. Jag jobbar ju faktiskt i Mediebranschen! Män snarkar däremot, det vet ju alla! Så även min älskade sambo. Vanligtvis med korta drag och som någorlunda lätt kan avhjälpas med en knuff eller baxning till framåtstupa sidoläge. Har han däremot intagit en enda ynka bira så brakar helvetet löst! Han snarkar och rosslar likt en pråmstor valross med astmatiska besvär och vaknar till och med själv av oljudet eller om det nu är av syrebrist, vad vet jag? Dessutom växer han i storlek, tar upp mest hela sängen och blir helt orubblig ur ryggläget. När jag en kväll inte kunde somna och dessutom inte kunde höra ljudet av tvn, då allt överröstades av ständiga timmerstockar som drogs fram och åter i sängen, tröttnade jag ooch placerade en kudde över ansiktet på honom. Ljudet avtog omedelbart. Den ljuvliga känslan av tystnad blandades med oro över att jag kunde faktiskt dräpa honom där han låg under kudden. Så jag lyfte försiktigt på kudden och lyssnade.. Efter några sekunder drogs en stock som heter duga och jag en lättnadens suck. Avlägsnade kudden, då jag ändå inte kunde somna om jag nu måste ligga och lyssna efter andetag. Bestämde mig för att imorgon så somnar jag tidigt.
|
|
|
|
|
||
|
|
||
