|
1 januari, nytt år, nya tider...
Igår gick flyttlasset hela dagen och HoneyBunnie sov i sin nya lägenhet för första gången. Från att under den senaste veckan inhandlat allehanda prylar, planerat och funderat över möblemang och bohag tillsammans, så blev det helt plötsligt ganska tyst och stilla hemma på Storgatan.
Det är verkligen med tudelade känslor som man hjälper sitt barn att flytta. Separationen blir påtaglig och nu är det dags för henne att skapa sig sin egen tillvaro och liv.
Jag plockade in i hennes skåp och lådor, sa skämtsamt att "du får ju flytta om själv sedan, när du känner hur du vill ha det", samtidigt som jag flyttade om de prylar hon ställde fram, som jag nu ville ha dem...
Nu handlar det om att släppa taget, klippa navelsträngen och låta fågelungen flyga själv.
Det är ju inte så, att HON inte klarar det. Men, klarar JAG det?
Ja, jag har bestämt mig, det gör jag! =)
Dina barn
Av: Profeten av Kahlil Gibran
Dina barn tillhör inte dig,
de är söner och döttrar av själva livets längtan.
de kommer genom dig, men inte från dig,
och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.
Du kan ge dem din kärlek men inte dina tankar,
ty de har egna tankar.
Du kan hysa deras kroppar men inte deras själar,
ty deras själar befinner sig i morgondagens land
som du inte kan besöka, inte ens i dina drömmar.
Du kan sträva efter att likna dem,
Men försök inte att göra dem lika dig själv.
Ty livet går inte tillbaks, och dröjer inte vid igår.
|
