ElakaEva

Så har 1/12-del av året passerat och det blivit dags för lite avstämning. Hur har det då gått?

"Ja sådär", skulle jag lite uppgivet svara, en dag som denna, hemma i raggsockorna, snoret rinner, förkylningsvärk i kroppen och det har snöat konstant sen årsskiftet. Så här ser för närvarande budget 2015 ut:

1. Vikt och kost.

Gått upp 4 kg sen nyår. Endera har vågen fått ett fullständigt tuppjuck eller så är det fritösen, som numera vägrar ta plats i skåpet och ständigt står där halvljummen och fräsande på köksbänken. Nu har korgjäkeln i den pajat också, så med facit i hand:  jag har nött ut den.

Vem äter förresten rårivna morötter till pommes och bea?

2. Nyårslöftet "Sluta röka".

Denna kan jag nog inte ens kommentera då jag dragit på mig den här "influensan" genom att sitta på balkongen i timmetal och bolmande frysa arslet av mig. Dessutom har jag börjat snusa...

Med handen på hjärtat är nog "sådär" en understatement här...

3. Röra på mig varje dag.

Inte en promenad på 31 dagar. Endomondo tutar på i bakgrunden med påminnelser att nu är det väl ändå dags? Funderar dock på att ta bort appen, kontot och lägga mailpåminnelserna i spamkorgen.

Det pekar på röda siffror alltså. MEN, när snoret väl lämnat hjärnan så ser det kanske ljusare ut. För varje vecka så förlängs dagen en kvart och snart är det vår igen!

Med våren spirar också nytt liv. Vi ses väl i promenadspåret längs Höglandssjön, alternativt så kan vi byta ju smarriga recept i vassen!  ;)

Kram 

Häromdagen avslutade Mamsan vårt samtal med att hon inte hade tid att prata längre, då hon skulle ringa till Kockens Kryddor och klaga på lagerbladen. Nu visade det sig att det inte var lagerbladen som så, utan själva förpackningen som var defekt.

Mamsans klagomål löd: "Varför kan man inte bara göra en ruta på pås'n så man se innehållä? Tänk om de bara ä "små-blana" eller "böss" i pås'n? Man vill ju se å välja!"

Det här är alltså damen som alltid kommer ut från affären med 1,5 liter perfekta, supersöta och extraordinära jordgubbar i en litersförpackning..

Som när hon kommer in genom dörren på Coop, redan vet om tomaterna håller måttet och om de verkligen är svenska.

Det här är också damen, som inte drar sig för, att som konsument ringa och uppmärksamma diverse leverantörer och producenter om kreativa tips och förbättringar av deras produkter.

Samma dam för övrigt, som ringde ICA storlager för att klaga på att de dragit in ICAs egen limeläsk, och i samma samtal hävdade att "dä va ju dä enda groggvirket man kunde använda"...

Fatta den medarbetaren som tog emot den påringningen, och kunde förgylla hela avdelningen med att citera morgonens samtal! Jag är dock helt övertygad om att läskeblasken är återtagen in i det ordinarie sortimentet.

Mamsan, du är min stora idol och jag längtar så tills jag blir entledigad för gott och kan roa mig med att ringa ALLA som jag irriterar mig på!

<3

By the way... HoneyBunnie vill att du slår en pling till T3...

Året har rusat på och jag fattar som vanligt inte hur fort det gått: tappat 13 kg, bytt svärson, kollat av Amsterdam, Riga, Istanbul och Peguera, tagit 300 cacher, lärt mig ytterligare en del i livet och som vanligt den hårda vägen, sett en syster "gå bort" och komma tebaks (Go Girl! <3), fått tillbaka Xet, ja det är härligt att se gamla J-E igen. Hallejujah moments hela vägen!

Jaha, vad blir era nyårslöften då?

För min del ska jag njuta av livet (inte för mycket då så att jag går upp i vikt), ta vara på varje stund ( inte dra bag-inboxen efter mig likt en droppställning, blir så svårt att komma ihåg alla viktiga ögonblick då) och LEVA!!! No comments på den sista!

Kom igen... Lev å må gott! Vänta inte på 2016, nu tar vi dom! ;)

Å så skål förståss, för oss, för dom vi älskar och det vi väntar!

Tänk på djuren, slopa det som smäller...

<3

Sex år har passerat i en rasande fart: Helgalet, vansinnigt och alldeles alldeles underbart!

<3

Anthony Hopkins - Meet Joe Black

I know it's a cornball thing, but love is passion. Obsession.
Someone you can't live without. I say fall head over heels.
Find someone you can love like crazy, and who'll love you the same way back.
How do you you find 'em?
Well, you forget your head and you listen to your heart.
I'm not hearing any heart.
Because the truth is, honey, there's no sense living your life without this.
To make the journey and not fall deeply in love, well, you haven't lived a life at all.
But you have to try, because if you haven't tried, you haven't lived.

Jag har alltid haft en förkärlek för barnsliga låtar, ju tramsigare desto bättre. Släng in ett trallvänligt, återupprepande bollebompasound och jag är fast. Gangnam Style har bara ersatt Holly Dolly, Cartoons och Crazy Frog.

De sätter sig lätt i huvudet och blir ju inte lättare att bli av med då radiokanalerna envisas med att köra samma låtar timme efter timme. "Bandit Rock - Vi spelar hur ofta vi vill!"

Numera börjar jag min morgon med "Ylvis - The fox" och dansar lite lätt. Efter morgonkaffet såklart! Finns väl ingen jäkel som kan dansa, prata eller använda andra kroppsfunktioner innan den första koppen...

http://www.youtube.com/watch?v=jofNR_WkoCE

 Ni kommer väl ihåg att dansa!  Alltid bränner det ju nån kalori..... ;)

Höststormar, regn å rusk, vet inte om det enorma Tina Turner håret är att föredra framför den dränkta kattlooken. Försöker hitta ljuspunkter i tillvaron för att inte dra ned rullgardinen och gå i ide fram till våren. Jag är helt övertygad om att jag i ett tidigare liv har varit en lagom tjock björnhona, som bara roat sig med att sova och äta under vinterhalvåret.

Putsat fönster i helgen, svischat upp nya gardiner och slantat in en ny ljusbricka till bordet. Lilleman konstaterade att vardagsrummet nu känns väldigt "Ringaren i Notre Dame", vilket gjorde att jag kunde konstatera att jag lyckats med min uppgift. Än saknas några små detaljer, men inredning kräver sin tid för att uppnå perfektion. Vilket sambon på lördagen fick känna på, då vi tillbringade 45 minuter inne på Indiska för att komponera den perfekta ljusbrickan. Sambon tyckte att alla kombos var precis lika snygga och gav mig återkommande "Köp eller Gå-blicken" med gestikulerande klimakteriesvettningar.

Jag fick helt enkelt ge mig när han sa att "om jag bara fick ta en enda sak med mig till en öde ö, så vore det den ljusbrickan älskling!"

Nu går allt i lila, men jag tittar fortfarande lite åt orange. Sambon är inte med på höstens modefärg, trots att jag påpekat att det är absolut sista svängen för lila nu. Helt hopplöst ute!

Dock är jag övertygad om att efter julens röda kulörer så kan man säkert smyga över det lite försiktigt till brandgult!   ;)

Glöm inte paraplyet! 

Googlade på "medelålders"... För vart femte år som passerar så tycks medelåldern liksom flytta fram sig ett halvt decennium. När har man egentligen nått medelåldern?

"Medelåldern är levnadsåldern mellan ungdom/ung vuxen och ålderdom. Medelåldern träder in i den tredje fjärdedelen av den genomsnittliga livslängden.

Vilket innebär att om jag nu blir 100 år gammal så infaller min medelålder mellan 50 och 75 år. Kastar jag däremot in handduken redan vid 60 så var min medelålder mellan 30 och 45??

Enligt Collins Dictionary är "Medelåldern" något som vanligtvis anses inträffa i åldrarna 40-60 år. Oxford English Dictionary menar att det är i åldrarna 45-65 år. US Census säger att medelåldern infaller i åldrarna 35-50 år och enligt Stora Familjeläkarboken är medelåldern 50 till 70 år.  

Det är en skillnad mellan kronologisk medelålder och biologisk medelålder, som kan vara mycket individuell och variera beroende på kön.

Jag bestämmer mig för den individuella åldern och inser att jag nog fortfarande är en instabil och mycket hormonrubbad tonåring.

Passade samtidigt på att kolla upp mitt BMI, som det så fint heter... HA! Vad säger det? Jag tror att här måste man också räkna mer individuellt. Vad bestämmer vad som är medel? 

Jag skapade därför min egen lilla uträkning för att konstatera sin vikt vs ålder vs fetthalt.

Om man dividerar sin vikt med sin ålder så får man ett medeltal. Ju lägre tal desto bättre. Det innebär att jag har faktiskt numera har ett snyggare tal än Prinsessan...

Har man dessutom långt hår får man dividera det en gång till!   ;)

Jaha, å vad kan vi lära oss av detta?

Who gives.....  ;)

Modellsoffa = Nyare modell av soffa som man kan bygga och variera för att passa allas hem, små som stora vardagsum, gärna med schäschlåång, (hur packad var den som kom på det ordet? Orkar inte googla på stavningen...)

Modulsoffan har som oftast för kort rygg och hårda armstöd för att vara bekväm, vilket innebär att man måste halvligga i den, vilket i sin tur generar till att alla sittdynor glider ut och man måste alltså bygga om, snygga och rätta till sin modulsoffa efter varje sittande människa.

Bygg din egen soffa alltså, varje dag..

Ja må va gammalmodig, men var tog de stora blommiga hörnsofforna vägen, med fluffiga armstöd och matchande kuddar?
 

Promenerat, hajkat och orienterat sammanlagt 11 mil sen den 1a september. Resultatet har blivit en viktökning på 1,5 kg!?

Något har gått snett i min budget och funderar nu på om jag är skendräktig, vilket också kan stämma då jag nu tangerar samma viktnivåer som på trappan till Prinsessans förlossning. 

 
Lilleman tröstar och säger att "en mamma ska vara tjock och bullbakande". Jodå ok, men för den delen behöver den morsan inte ha en mage som en jäsande bulldeg?
 
Igår åkte således chokladkakan fram, ja menar Fuck It, ska det ändå vara på det här viset så ska jag minsann visa vågen vem som bestämmer och styr detta skepp, som antagligen kommer att gå på grund av sin vikt och storlek nån gång under senhösten.

Alternativt håller jag på att förvandlas till en kvinnlig form av Hulken, då man alltid kan trösta sig med att muskler väger mer än fett...

Det kan också vara den överansträngda och svullna foten som jag numera släpar efter mig när jag drar mig fram...

Hela livet har jag lidit av någon slags samvetsbulimi. Hur man än gör så har man ju arslet bak, någon som inte fått den uppmärksamhet den förtjänar, någon som inte lyssnats på eller fått uppmuntran, hjälp och stöd.  

I 20-års åldern så gick telefonen varm, dagar som nätter, och jag hade förvandlat den lilla lyan till en akutmottagning för problemlösning. Jag var den egenutnämnde kuratorn, som dygnet runt kunde sätta allt åt sidan, för att i ett maratonsamtal lösa allehanda kriser och världsproblem.  

När klockan slagit 30 år startade jag mitt eget 12-stegsprogram för att kurera min sjukdom, vilket inte landade i god jord hos alla. Jag möttes ofta av rådet att: "Du måste ju prioritera!" när jag talade om att det just nu var lite för mycket omkring mig och jag inte hade möjlighet att "ställa upp". Lyssnade man mellan raderna så var ju andemeningen egentligen: "Du måste prioritera Mig!"

Vid 40 så förändrades livet med uppbrott, nya familjekonstellationer och samvetsproblem. Hur klarar barnen det? Exmannen? Familjen i spillror? är det ett misslyckande? Hur ser världen på detta? Gör jag rätt i att tänka på mig själv? Har jag nu gått över i samvetsanorexi?  

Receptet är inte självklart, men en bra väg att gå är att se till kvalitet istället för kvantitet. Var närvarande under dina möten, med dina barn, familj och vänner. Delta inte bara, utan var där med din närvaro till 100%.

Detta gäller väl för hela livet, att inte bara delta... Tänk framför allt på vad som gnager i samvetet rörande dig själv: Gör du rätt mot dig själv, lyssnar du och ställer upp på dig själv?

Som vanligt, det handlar ju inte om att delta - det handlar om att vinna!

Som sambon deklarerade imorse:  

88 miljoner kronor på travet idag, jag är helt säker på att jag kommer att vinna!  

Och jag är helt säker på att jag hört den förut...  

Sms-konversation Kimpan vs Mamsan, efter att Kimpan städat sitt rum hos fadern i Domsjö.

 
Kimpan:  Jag hittade ett gäng böcker, "Isfolket". Ska jag ta dem till dig eller?
 
Mamsan:  Eller lämna dem till Kattis?
(Som faktiskt är den rättmätige ägaren av böckerna och den han lånat dem av..)

 
Kimpan:  Ok, det kommer att bli en intressant konversation: "Hej, jag städade mitt rum och hittade böcker jag lånat av dig för 10 år sedan.."
 
Mamsan:  Skratt, å du tycker att min vinkel på samtalet skulle låta bättre?

"Jo, hej, min son städade rummet och hittade böcker som han lånat av dig för 10 år sedan.."
 

Kimpan:  Nevermind, låter lika dumt..
 
Mamsan:  Du kanske borde städa rummet oftare..  J

Gjorde mig en annorlunda tripp till huvudstaden förra veckan. Seminarium med Microsoft var huvudattraktionen och därefter lite bus för de som handlat mest Bill Gates produkter under perioden. 

Lyssnade på föreläsaren Eric Thyrell, en riktigt underhållande inspirationskälla. Kolla gärna in hans Facebooksida: "Våga Tänka Stort".

Därefter bar det av för ett möte med Paolo Roberto och ett träningspass Crossfit. Hade ingen större koll på vad just den modellen av träning skulle innebära, men hade hört att man tävlar mot sig själv. Det lät ju faktiskt helt ok, bara man rör sig lite fortare än vanligt så har man ju vunnit, eller hur? Och jag kände att här behöver jag nog inte anstränga mig så himla mycket för att komma på prispallen.

Paolo var trevlig och berättade sin livshistoria, men när vi konverserade undvek jag ändå att nämna att jag tillhörde religionen LCHF. Såg nämligen på TV för en tid sedan att han med spottet fräsande ur munnen klankade ned på min tro och myntade uttrycket: "LCHF = Lazy Celebrities Hate Fitness". Så det var liksom inte läge att ta upp ämnet.

Själva träningspasset finns det inte så mycket att orda om, jag försökte maska och höll mig lite undan, Paolo skrek "Kämpa" och såg helgalen ut. Mellan flämtningarna kunde man i dimman faktiskt skymta bilden av "Sveriges farligaste ungdomsbrottsling: Kungen av Kungsan", så det var ju inte läge att sätta sig å ta igen sig en stund...

Efter passet kunde jag konstatera att jag vunnit mot mig själv och säkerligen också slagit något världsrekord som aldrig skulle tangeras igen. Killen intill låg på marken och väntade på ambulansen som skulle frakta honom till SÖS för att se om hans avslitna hälsena. Glad att ha kommit undan med livet i behåll så var det äntligen dags för middag.

En aningen sliten skara med pågående eftersvettningar samlades på PS Matsal för middag. Här skulle det tävlas i matlagning i olika lag, Paolo var domare och Kajsa Bergqvist dök upp och höll i en vinprovning innan maten. 

Lagom lulliga efter en handfull glas vin så delades det upp lag och alla fick var sitt kök med långa vassa knivar. Fyra rätter skulle tillagas och jag landade med ansvaret för pastan. Det hackades, fäktades och konspirerades likt vilket Master Chef program som helst, medan jag bad en tyst bön att pastan skulle bli "al dente". Karln är ju italienare, så det gick ju inte att slänga fram vilken sladdrig och överkokt måndagsspagetti som helst.

Pastan blev riktigt lyckad. Den vann till och med Paolos hjärta och vi korades till kvällens vinnare. Jag slevade i mig den kolhydratrika pastan med en oändlig tacksamhet att priset för vinsten inte var ett årskort på Crossfit.

En riktigt trevlig dag och kväll alltså. Dagen efter vaknade jag med riktigt ont i magen. Tänkte att det kunde varit pastan, då man inte är van så kraftig mat numera,  men när värken började sprida sig till muskel efter muskel så insåg jag att det var bara början på århundradets träningsvärk....

Träning ger färdighet... å en jäkla träningsvärk!  J

Numera har det blivit ganska färgglatt och folkrikt på Casa Der Aasen då sönerna lagt till sig med respektive. Ja, att en ska bli två är ju tidens gång på nåt vis.  

Hos oss tassar det då inte runt två små försiktiga flickvänner, nej det är närmare karnevalen i Rio som dragit in i Der Aasenska hushållet. Allsång, skratt och diskussioner på flytande japanska, varvat med speltaktik i nåt obegripligt strategispel har blivit vardag vid matbordet. Nu var ju inte middagarna helt städade innan, så valet av flickvänner kom ju inte som nån högoddsare direkt.

Varken lilla Cupcake, mest klädd som en katt eller i stora dockklänningar som knappt går genom en dörröppning, eller Tikiya som man möter i stora tänkarhattar, är nu inga små blyga sötnosar. Nej, här tar man plats och känner sig hemma. Härligt!

Sönerna myser på och mamsan får erkänna sig besegrad som kvinnan numero 1 i deras liv. När jag betraktar de unga damerna så anar jag nog kanske en bit av mig själv.   ;)

Jag säger bara: "Välkomna till galenskaperna!" <3

Ps. Någon som sett till min sambo?  

Så var det dags igen då, ett tjugoårskalas och ett barn till in i vuxenlivet, ja, att tiden går fort numera är det väl ingen som opponerar sig emot.

Att det däremot är Lillemans tur, som numera varken är liten och möjlig att ta upp i knät och ge en sån där Bamsekram, eller lyfta upp och flyga runt med tills det inte finns någon luft kvar av allt skratt. Det har jag väldigt svårt att acceptera. Han är sist, men inte minst, med sina 195 centimeter i strumplästen. Ett helt tjog år har gått sen jag första gången höll det lilla krypet i min famn.

När man en gång planerade sitt barnafödande, med "rätt" avstånd i ålder mellan barnen för att de skulle ha närheten av varandra, jag "göra bort småbarnsåren" i ett svep. Ja, då var väl tanken också alla ekonomiska fördelar de gav med sig, i möjligheten att ärva skridskor, cyklar och bävernylonoveraller av varandra.  

Det var ingen som kastade en tanke på att bara en grisblink senare, så skulle inom ett fåtal år tre mopeder inhandlas, tre studentkalas och balkläder fixas. Lägg till lika många artonårsdagar, körkort samt tjugoårsfiranden.  

Tänk om man gått på den given med tygblöjor och istället lagt stålarna på några trygga fonder, som åratal senare kunde bidra till de utgifter som väntade. Det hade varit en investering för framtiden det!  

Nej, den bästa investeringen jag gjort är ni tre, mina fantastiska busungar, som nu vuxit upp till härliga individer och som varje dag ger mig så mycket glädje!  

Ibland älskar jag er så mycket att det gör ont!

<3 / MaM

Sambon hävdar, att så fort jag passerat genom köket så ser det ut som ett pågående Skåpöppnar-VM efter min framfart. Jag insisterar på att vi antagligen drabbats av en inneboende Poltergeist.

"Vänta du bara tills du hittar stolarna staplade på varandra upp till taket!"
 
För övrigt, så är väl skåpluckor en onödig inredningsdetalj? Öppna, stänga, öppna igen för att hämta något man glömt.. Kladdiga blir dom också.. Men du hittar inte mina fingeravtryck på dem!

För övrigt.. så äter jag INTE på nätterna!

Jag delar numera säng med en spansktalande kvinna. En app, som sambon tankat hem, för att sig lära det spanska språket. Kvinnan mal ihärdigt på och sambon repeterar allt som sägs. På klingande spanska rabblar han nu varje kväll, att han är en pojke eller vill dricka vatten.  

Påtalade härom kvällen att jag inte var sådär väldigt intresserad av att få veta exakt hur appen fungerar eller få en dubbad översättning av ALLA fraser han just uttalat. Jag tror heller aldrig, att varken han eller jag, kommer att få användning av frasen "Jag är en astronaut" på något existerande språk.  

Påminde honom också om att det inte var så värst länge sedan han skulle lära sig teckenspråk och skulle ha mig att gissa alla de 300 tecken han på rekordtid tagit in. Även denna kurs utspelade sig i vårt sovrum.  

Det visade sig att det faktiskt bara var 1 enda tecken han kom ihåg av de 300, och det tecknet har varenda unge tagit till sig redan före skolstart och utan att ha tagit en enda kurs...

Fuck u 2 Darling, skulle uppskatta om det bara är vi två i sänghalmen framöver..

Telefondialog mellan IT-supporten och kund, dvs mig och min lilla mor.

Mamsan: Nääe, jag har inte haft nån Facebook på min telefon sen du åkte till Grekland. Det är ingenting som funkar på den här. Helt värdelös! Kan inte läsa mail heller...  

Jag, smått irriterad då jag bara ringde för att höra läget: Du har väl tryckt på nåt då!

Mamsan: Näpp, JAG har INTE TRYCKT på nåt! Den är helt värdelös!  

Jag: Men du kan ringa med den? (Jag hade ringt henne på hemtelefonen)  

Mamsan: Ja  

Jag: och skicka SMS?  

Mamsan: Jaa..  

Jag: Jamen då fungerar den ju precis som din gamla telefon då!  

Fick genast lite ångest av min snäsiga ton. Jag har ju ändå fixat den gamla iPhonemobilen till henne för att hon ska kunna kolla sin Facebook via WiFin och från favoritfåtöljen.  

Jag: Kan du kolla inställningarna?  

Mamsan: Va?  

Jag: Tryck på den grå ikonen med kugghjulet, längst nertill höger.  

Mamsan: vänta då!  (viss väntetid förekommer...)  

Jag: Gå vidare till wifi. Är den blå?  

Mamsan: Jaa..  

Jag: Kan du se ditt nätverk?  

Mamsan: Vänta då! (................)  

Mamsan: Finns bara "annat"..  

Jag: Jaha, ja då får vi kanske starta om telefonen. Håll in knappen som sitter ovanpå telefonen, på kortsidan, en liten stund. Sedan släpper du knappen, drar i handtaget som visas och då börjar en liten ring att snurra på skärmen.  

Mamsan: ok...  

Jag: Snurrar det?  

Mamsan: Nä, kan inte hålla in nåt, knappen går ju bara att styra fram och tillbaka? Händer ingenting!!  

Jag: Men mamma, det är ljudknappen på långsidan.. Uppepå telefonen sitter knappen..  

Mamsan: Jaha... ja, nu snurrar det! Skratt..

Jag: Ok. När det slutat snurra så trycker du på knappen igen, då kommer det fram ett litet äpple. Dra sen i spaken och telefonen är igång igen.

Mamsan: Klart!

Jag: Kolla om du hittar nätverket där igen då.

Mamsan: Står bara "annat".

Jag: Jag fattar inte, nätverket bör dyka upp där..

Mamsan: Jamen, jag har ju datorn avstängd.

Jag: Datorn har ingen betydelse. Det är den där lilla dosan bakom som är nätet. Du ska ha WiFi fastän datorn är av.

Mamsan: Jamen jag drog ju ur allting för några kvällar sen när åskan gick...

Jag: Ok, ja då så!   ;)

Jag älskar dig Mamsan!!  <3

Sitter på balkongen och det har börjat ljusna.. Hör snabba fotsteg nere på gatan. Kan det vara en inbrottstjuv, en "Walk of Shame" eller en morgonflanör som kissar hunden?

Kisar över räcket, i rosa morgonrock och håret på ända vill man ju inte riskera att frotteras med grannarna. Jag kan ge mig den på att det är någon av mina kollegor och utmanare i kilometertävlingen på Endomondo! Någon ivrig morgonlöpare, stavgångare eller hundrastare. Snörar på gympadojorna för säkerhets skull...

Hela våren har samtalsämnet på kontoret varit skavsår, benhinnor och lårmuskler. Vi har vaksamt och uppmärksamt noterat varandras skadelägen och rutiner, så nu vet alla att hundägaren inte gör någon morgonpromenad på sin lediga fredag och den som jobbar helg tappar fart. Den listige och med bra skor vinner!

Blev rätt förvånad imorse, när min 1a placering och ledning på hela 8 mil hade bytts till en silverplats med 6km upp till förstaläget igen?! Den jäkeln har inte laddat upp sina workouts, utan hållit på dem och till sist laddat upp en hel hög med kaloriföränningar och kilometer. Är inte det fusk, eller?

95 mil gjorda sen 1 april. Resultat: en viktökning på 4 kg!?

Som sagt, skulle promenader vara så nyttiga, så skulle väl ändå brevbäraren vara odödlig...

Från den bästa dagen på året (läs; dagen innan semestern) och på en grisblink till vardag och jobb igen. Hallå!? Är sommaren slut och så även livet?

Nej, nu ska vi sätta upp mål för hösten! Vad vill man åstadkomma? Hitta utvecklingsmöjligheter, känna motivation och arbetsglädje, hinna med allt som är kul och sina nära och kära, ja det står nog högst på önskelistan.

Är arbete ett måste och vardag så trist? Nä, så varför gnälla över stimulans och utmaningar?  

Hade ändå en känsla av pyspunka när semestern var slut och allvaret drog igång igen. Solbrännan bleknade bara vid tanken på att årets höjdpunkt är över. Då gäller det att hitta kraft och energi! Planterade några olivträd i veckan. Plockade frön på Samos. Kanske kan jag skapa min egen lilla grekiska ö i skenet av stearinljusen i höst? Joo, jag lämnar för säkerhets skull några frön till mamsan, för att säkerhetsställa att det blir några plantor...  

Vi fortsätter att njuta av solens varma strålar ett tag till, grillkvällar, en dag på stranden och mys på balkongen. Ser fram emot kräftskiva i helgen med mina kära. Jag tar en klo för dig Sissan och hoppas du har skitkul på "Get Away"!

För övrigt, så brukar jag ju aldrig äta saker som tittar tillbaka på mig...  

Lev livet varje dag - Du är faktiskt i direktsändning!  

Vankar orkeslöst runt och irriterar mig på tandkrämskluttar i tvättstället och en skitig kaffemugg på bänken. Uttråkad till vansinne väcker jag Kimpan och Lilleman, BARA FÖR ATT JAG KAN och kanske för att någon ska tycka synd om mig.

Vet inte om de tyckte att jag luktade illa eller om det var mitt irrationella skällande som fick dem att raskt packa sig iväg till skolan. Med feber och nästäppa så tenderar ju kraven på hygien och etikett att sänkas en aning??

Sambon dragit iväg över helgen på arbetslagsutvecklingsträff, (ett finare ord för att med arbetskamraterna kröka och minisemestra i fjällen på företagets bekostnad), och själv är jag ensam kvar i ett Alperna byggt av begagnade snorpapper. Täckbyxorna var till min förvåning medpackade. Hade fått för mig att han skulle lämna dem hemma, för att inte kunna visa sin Alley-oop i Halfpipen...  ;)

Inte lönt att tycka synd om sig själv. Masar mig ut på balkongen för en nypa frisk luft. Nu handlar det inte bara om nikotin, då det kan vara bra att se hur kropp och förkylning reagerar på -10 grader och solljus.  

Inser genast att detta var väl ändå överambitiöst. Återvänder in, rullar ihop mig och hänger upp å ner från taket igen..