ElakaEva

Hade till sist och syvenes fått audiens hos den väldigt upptagna Sluta-Röka-Sköterskan på Hälsocentralen.

(Varför byter man namn från HälsoVårdsCentralen till VårdCentralen och sedan till HälsoCentralen?  Blir folk kanske friskare av att besöka det sistnämnda?)

När jag ändå skulle dit så kunde hon också passa på att kolla av blodtrycket. Vilket naturligtvis fortfarande slår mätaren i taket.. =(

Vid vårt telefonsamtal berättade sköterskan ivrigt om hur bra det nu var att jag kommit till ett beslut och att vi i lugn och ro på mötet skulle gå igenom mina farhågor och vilken hjälp hon kunde ge för den livsavgörande förändringen i mitt liv. Det här kan nog gå vägen, tänkte jag, och promenixade från kontoret upp till Sund för 16.00-möte med min blivande livscoach.

16.05 blev jag upphämtad från väntrummet och välkomnad in i ett litet undersökningsrum. Hör sattes manschetten på och jag skulle sitta och vila en stund innan själva trycket skulle tas. Sköterskan dämpade belysningen och sa att hon skulle återkomma.

16.25 dök hon upp till en nu halvsovande patient, tog snabbt trycket och sa att jag var välkommen att boka en ny tid för Sluta-Röka-Rådgivning. Förvånad över detta sa jag att det var ju det jag trodde att jag hade gjort. Då tittar människan skarpt på mig och frågar "om jag är tillräckligt motiverad för detta och om jag verkligen hade bestämt mig..?"

"Jo, jaa, det tror jag väl", svarar jag och då tillägger hon att "Toppen, då vill jag att du ringer mig på min telefontid och bokar en tid med mig så ska vi fundera tillsammans över detta!" Därefter fortsatte hon raskt berätta, på både in och utandning, om hur vi skulle fundera över mina farhågor etc, samtidigt som hon föste mig närmare ytterdörren.

Nu hör det till saken att jag jobbat i flera dagar för att ringa på hennes jäkla telefontid, för att få boka denna tid. Där tutar det konstant upptaget eller så berättar en telefonsvarare vilka tider hon nås på, vilket hon egentligen inte gör?!?

16.34 blev jag utstyrd tillbaka till ett nu nedsläckt och öde väntrum. Det visade sig att Hälsocentralen stänger för dagen redan vid 16.30 och det förklarade ju varför människan var helt ovillig att ta sig tid att diskutera mina nikotinvanor.

Jag blev utsläppt genom den för länge sedan låsta bakdörren, tände en cig och bestämde mig för vem jag nu ska lägga skulden på utifall att cancern dyker upp...