Morgonstress, Höststormar och Tina Turner...

Rusar runt och kastar ihop matlåda, dator och annat bra att ha i ryggsäcken. Pussar hej då på grabbarna som fortfarande sitter vid frukostbordet och svär samtidigt över att jag alltid är sen till kontoret. Sambon kommer ut från badrummet och säger "jaha... hej då!"

 

Jag svarar:  Har jag inte pussat på dig?

 

Tydligen inte, så jag rusar fram och pussar hastigt. Drar åt mig ryggan och kutar vidare ut i trapphuset.  

 

Möter granngubben i hissen. Jag betraktar honom på vägen ner och inser att en vacker dag så pussar jag nog honom "hej då" också av bara farten.  

 

 

 

Ändå är det lite lugnare nu än när barnen var små. Två vuxna som oftast försovit sig, på väg till jobbet med tre trötta ungar som emellanåt skulle släppas av på olika skolor och dagsverksamheter.  

 

Sena som alltid kastade vi upp bildörren i farten och hivade ut ungarna. "Ha en braa daaag!" ekade på skolgården när barnet i fråga stod avslängd och ensam kvar, antagligen med någon av sina syskons gympagrejer i ryggsäcken.

 

 

 

Känns att det är höst i luften och med den kommer också höststormarna. Det blåser och tar i så att man konstant är ful och risig i håret.

 

Jag har fjunigt hår, vilket blåser i både med och motvind. Jag har insett att mitt hår måste vara mera lättblåst än andras, då jag på mina promenader möter folk vars hår ligger oberört och snyggt på huvudet, medan min peruk står rakt upp eller lite till vänster likt Vanilla Ice (med låten Ice Ice Baby).  

 

Överdriver jag dosen av hårspray för att håret ska ligga på plats, bildas i stället en "Galopperande-detektiven-look", med en kaka av hår som står rakt upp i vinden och vinkar lite fint till de mötande längs gångvägen. Mössa är otänkbart på väg TILL jobbet då regeln säger att har den väl kommit på så kan den inte komma av före duschen. Att sitta som en tonåring, med mössan på hela dagen vid sitt skrivbord går ju bort...

 

 

Den här veckan snöar det också små frön i luften, vilka oklädsamt kilar in sig i frillan, som under dagen bara växer sig större, större och STÖRRE.

 

Vilket resulterar i att jag ser ut som Tina Turner, förklädd till Skogsmulle, efter varje rökpaus på jobbet.

 

 

Blåser vidare till varmare trakter nu..

 

 

 

Kram från Rockmormor  <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
 
 

Kommentarer
Postat av: Sis

Eller så kan man som LurigeLaban inse när man kommer på jobbparkeringen och vänder sig om för att ta matväskan att man har 2 trötta barn i baksätet.. fortfarande... o.O

Svar: Skratt.. ja det var tider det! ;)
ElakaEva

2012-09-06 @ 07:27:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0