En stressad pensionär, är det framtiden?
|
Då han och sambon är lite av globetrotters så finns det nog numera knappast en håla i världen de inte besökt. Här pratar vi nu inte chartertypen eller weekend i storstadsresenären, nej pappsen han drar på sig ryggsäcken och slantar in en flygstol till Thailand, alternativt fem veckor på franska landsbygden för att måla akvarell, eller varför inte en tvåmånaders vända till Brasilien för att riktigt hinna med både karneval och storstadspuls. När hans sambo fyllde sextio, så blev det en tur till New York för att springa New York Maraton. Ja, om jag nu ens kommer fram till pensionen utan större missöden, så tvivlar jag starkt på att man är i formen för ett maratonlopp?? Min pappa är med i den lokala MC-klubben och berättar ofta glatt om deras gemensamma turer och utflykter. Han, med lilla spättan, läs sambon, bak på hojen, åker hela sommaren både långt och kort, tillsammans med de övriga entusiasterna. Trädgården är också ett stort intresse och den lilla täppan är överfylld av allehanda prunkande växter, som jag aldrig skulle kunna rabbla alla namnen på. I växthuset skördas grönsaker och så även i det lilla trädgårdslandet. När pappa gick i pension efter att ha jobbat skift på fabriken i hela sitt liv, så tänkte jag, hur blir det här? Blir han en sån som sitter och väntar på morgontidningen, som skottar och sedan väntar på att det ska snöa så att man får gå ut och skotta igen. Man vet ju aldrig hur man ska reagera när allt stannar av? Tänk om veckan får sju söndagar, ingen måndag och inga helger? Men brist på uppdrag och nya intressen verkar det aldrig bli. Ska man träffa sin far idag så är det inte bara "å svänga förbi" inte. Man bokar gärna in en dag och tid för att inte krocka med bowlingen, styrelsemöten för PRO, teatern, engelskalektioner, boulen, resegruppen, gymnastiken eller dansen. Som aktiv i PRO så tynar aldrig uppdragen. Man får tydligen vara reseledare vid föreningens bussresor runt om i landet, arrangör och bokare av banden till onsdagsdanserna, skådespelare vid revyerna och både kock och bagare vid diverse tillställningar. Det är så härligt att höra att de har fullt upp, samtidigt som de gärna pressar in att hämta och skjutsa något barnbarn emellanåt. Jag ser mig själv den dagen, om man nu kommer dit, lite lugnare, kanske målande tavlor, i storblommig klänning, med mitt staffli på klipporna framför mitt lilla sommartorp. Eller servera nybakt bröd på mitt lilla Bed and Breakfast, i anslutning till en vacker olivlund, på Sicilien. Men vad jag än gör, så hoppas jag att jag får ha mina kära runt omkring mig, mina barnbarn busandes runt mina ben, och mina vänner på middag till ett glas vin och många skratt. Annars vete fan om jag kanske skiter i det helt...
|
|
|
|
|
||
|
|
||
