|
Angående melodifestivalen i helgen, så kan jag inte annat än att klippa in min gissning från den 5e februari:
"Omgång 2, Sandviken: Andreas Johnson förståss och kanske Eric Saade, vem nu de e? Skratt.. Till andra rundan: Dogge... NÄÄ..inte med en låt som heter Hippare Hoppare. De e bara för kasst!"
Å vem sa att det va svårt att förutspå detta? ..Skratt...
Har för mig att det var nån ;) som antog att Dogge skulle gå vidare.. men så kan det ju inte ha varit??
Vågen står å stönar, på samma vikt som för två veckor sedan...vet inte hur det kan vara möjligt? Kan det bero på den pågående sammansvärjningen av alla snabbmatskedjor, som just nu passar på att ösa ner reklam i mitt brevinkast med rabattkuponger, att köpa till halva priset på Subway, Max mfl?
Eller så kan det också vara jojointagningen av näring, vilken innebär Nutrilättshitten till frulle, ostmacka till fika på jobbet, Nutriblasket till lunch, chokladkaka på vägen hem.... "Jomen de e ju 10 mil, å man blir faktiskt jämarns hungrig när man svultit hela dagen!"
Noterar att jag måste nog se över detta vid tillfälle...
Till tröst så kan jag säga att jag gjorde en BMI-uträkning igår, (Body Mass Index: Vikt x (längd x längd) = BMI, och fick resultatet: Normalviktig. Nu var det i och för sig ett ganska stort spann på kategorien Normal.
Såå, om jag nu står på tårna vid nästa längdmätning, så kan jag säkert pressa ner det där jäkla BMIet till Normalviktig i det lägre skiktet också. ;)
Jobbade hemifrån idag, underbart när man slipper bilresan och oftast hinner man uträtta stordåd framför skärmen innan kunderna vaknat och telefonen kör igång. Problemet en sån dag blir bara att komma ur morgonrocken. De e lite skämmigt när man sitter i morgonrocken med håret på ända, framför datorn, när sambon kommer hem på lunch.
Ännu mer påtalande blir den "osminkade sanningen", när han några timmar senare kommer hem till middag...
Apropå morgonrockar så läste jag i Cosmo, att det mest avtändande som finns är en gammal morgonrock, enligt någon säker källa från en panel av det motsatta könet. En sån där med knytband, som man bara har kvar för att den är såå vansinnigt skön.
Jag har en fotlång, mörkgrå fleecemorgonrock, som varit med några år.. (läs, sen före barnen, järnåldern eller nåt). Denna trotjänare har värmt mig till morgonkaffet och första ciggen på balkongen, under många långa vintrar.
Den har varit med, även här på balkongen, vid skissandet och klurandet av många MVG-projekt under min skolgång, på senare år alltså.. Har ju inte haft den sen jag var barn heller!! Den är minst två storlekar för stor och man kan faktiskt vänta tvillingar i den, om det nu skulle bli aktuellt nån gång.
Jag kan förstå min sambos motvillighet till den, fastän den nu knappt är urtvättad eller blekt. Han hävdar dessutom att den luktar hans mormor??
Men.. såvida jag inte nu ska sitta där och kura på balkongen med frost på tånaglarna, i nån sexig liten genomskinlig sak utan foder, så kommer den här morgonrocken att hänga med ett tag till...
Vi är ett vinnande team, - jag och min mysiga morgonrock!
|
