|
Fick ett frispel idag på jobbet. Har kontoret en trappa upp, finns både hiss och trapphus, å likt förbannat så står DHL där varje dag vid min dörr med talonger att skriva på, för några jämarns paket som ligger nere i trapphuset! Idag brast det totalt när en snubbe ringer på dörren, trycker upp en kvittens i ansiktet på mig med ordern: "Skriv på!"
Frågade var paketen var och han svarade surt att de står där nere. Jag frågade varför, eftersom jag bor här uppe och kan väl ändå inte skriva min namnteckning och kvittera att jag mottagit något jag inte ens vet om det existerar?? Han svarade då att "Ja inte tänk ja bära upp dom ialla fall, fan de ä snart som att man ska handla och stoppa in i kylskåpet åt er."
Jag log mitt professionellaste leende, ni vet, som en avvaktande kobra, som bara väntar på den rätta vinkeln, sekunden innan den hugger sitt byte. Frågade lätt "och vad var det du sa att du hette?"... Mohahahaa... Han svarar, och vet ännu inte att denna kvinna, är en Bitch, hon har gjort detta förr, hon har gått genom eld och vatten för att bevisa att just HON HAR RÄTT! Hon har skrivit insändare till ÖA, varit med i Sverker Olofssons PLUS, suttit i möte med rektor och hela lärarkollegiet, på varje skola hennes barn passerat, ja hon, hon.. HON är en SKORPION med PMS!!!
Följde faanstyget ner i trapphuset, synade paketen och skrev på kvittensen. Baxade in skiten i hissen. Åkte upp, lämnade paketen åt sitt öde - och ringde till DHL...
Där träffade jag på en mycket sympatisk kvinna i kundtjänst, eller... hon hade nog varit med ett tag människan, kände direkt igen mig på rösten... en kvinna som ALDRIG ger sig.. en kvinna på gränsen till... Hon tänkte nog att det var lika bra att krypa till korset på en gång! Hon bad om ursäkt, sa att naturligtvis skulle de alltid leverera till min dörr och ringde dessutom upp mig en gång till, för att jag inte skulle behöva vänta i telefonen, och undrade om jag ville lämna en anmälan mot chauffören.
Någonstans där kände jag väl att "Skärp dig nu!" och svarade med sammetsröst, för att jag än en gång fått min vilja fram, att "Inte då, informera bara den där chauffören om vilka regler som gäller och att han faktiskt har ett serviceyrke."
Konstigt hur man, från att sitta lugnt vid sin dator, kan förvandlas till en eldsprutande drake på bara några sekunder..??
Påminner mig om yngste sonen, som på sistone förvandlats från den här glada och nöjda lilla killen, till en kraftuttrycks-orerande och skrikande, 190 centimeters galning som stormar från middagsbordet var och varannan dag, i ilska över att någon sagt något fel eller uppmanande till honom. Han blir djupt sårad när man skojar med honom och hysteriskt förbannad vid minsta motgång. Svår att nå och svår att förstå...
Samtidigt är man ju rätt dum i huvet som tonårsförälder, har hela tiden fel åsikter i alla viktiga frågor, som att vara ute hela nätterna, lifta till huvudstaden, köpa alla tvspel som överhuvudtaget släpps i detta avlånga land, eller huruvida man kan vända tillbaka dygnet först framåt tisdagar.
Nu tror jag ju inte att jag är den enda morsan i stan, som enligt barnen "inte har alla indianer i kanoten." Det går över, ja det gjorde ju det för de andra två, så de bör ju göra det med "lilleman" oxå... Hör ju lite varstans att man inte är ensam: Syrran benämner alltid sin 15-åriga dotter numera som "den där Morrhoppan!".
Det är tufft att vara tonåring, att känna sig felbehandlad och oälskad, som tur är så går det ju över. Likaså att vara tonårsförälder, helt plötsligt är det också förbi.
Ja. det börjar med pubertetsmonster, går över till PMS och sen så får man väl skylla på att man är en Klimakteriekossa, vad vet jag...
Huvudsaken är att man får bli så där vansinnigt skönt arg så att man ser rött, skrika och rasa av sig en stund, för att sedan bli som en kattunge igen...
Mjau... ;)
|
|
