ElakaEva

Satt på balkongen med ett litet kryss häromdagen och beskådade en kille springande i faslig fart nedför Storgatan. I hälarna rusar en polisman som återkommande ropar till honom att stanna. Polismannen fäller sin brottsling och sätter handklovar på honom samtidigt som polisbilen möter upp och ut kliver en poliskvinna att assistera i gripandet.

Spännande värre, tänkte jag, och började genast vattna blomlådorna för att kunna betrakta scenariot. Upptäckte att likaså gjorde grannarna på de flesta av balkongerna som vetter mot gatan och den rafflande incidenten. Vi hejade inte...

Polis, sirener och blåljus är alltid lite fängslande. Dock inte i det fallet då man har dem bakom sin egen bil.

Då det tidigare kostat mig X antal tusenlappar så sänker jag alltid hastigheten i Klockestrand. Likaså denna morgon i maj på väg till kontoret i Kramfors. Möter en polisbil och tänkte att det här gick ju bra, tills jag passerat bron över till Sandö. Där upptäcker jag till min fasa polis, med både blåljus och sirener, i backspegeln.

Stannar till vid kanten mot Räddningsgymnasiet, så gör också polisen och ut kommer två konstaplar som omgående placerar sig myndigt vid var sin framdörr. Riktiga godingar, tyckte Prinsessan i passagerarsätet. Jag såg hela livet passera revy, förbannade det glas rödvin jag lyxat med till gårdagens middag och tackade min lyckliga stjärna att jag fått på sommardäcken, så sent som två dagar innan.

Körkort och blåskontroll, polisyngligen utanför min sidoruta såg rätt bekymrad ut när han meddelade att bilskatten var oreglerad. Bilskatten, tack gode gud, tänkte jag, burrade lite med håret och rättade till hyllan.  ;)

Han tog mitt körkort tillbaka till "blågula" majan för en kontroll. Emma flörtar på med konstapel Höger som också strax lämnar oss för att dryfta vårt öde med sin kollega. Jag viskar till Prinsessan: "Vad gör vi?"

Min vindruta har efter ett stenskott en rejäl spricka på totalt en trettio centimeter och rakt igenom synfältet, vilket nog skulle generera en knäpp på näsan och en rejäl böteslapp. Och ja, jag skulle åtgärda detta vid tillfälle, men då rutan måste härda minst tjugofyra timmar efter fastsättning så har det aldrig liksom blivit tillfälle...

Hon svarar snabbt: "Jag går ut, lägger mig på huven och upp över rutan!" "Skärp dig", väser jag, innan båda konstaplarna återigen intar sina positioner på var sin sida om bilen. Ett steg längre fram och den trasiga rutan blir ett faktum..

Både jag och Prinsessan återgår till att burra med håret likt två feta duvor innan parning, medan jag konverserar med konstapel Vänster och förklarar hur i hela friden detta kunde gått till.

En firmabil, där skatteavin troligtvis åkt jorden runt vid företagets namnbyte, kommit bort med Posten p.g.a. adressändringen eller mest troligtvis betalats in på fel konto av någon sommarvikarie under april månad.

Konstaplarna skrattar och meddelar att detta bör jag ju snarast åtgärda och vi rullar vidare, lätt knullrufsiga i håret och med en lättnadens suck och en annalkande utskällning till The Big Boss.

Hur kunde de missa rutan?

Jo, jag gör det ju faktiskt varenda dag...   ;)