ElakaEva

Kimpan har i dagarna blivit antagen till Umeå Universitet. Nu blir det en tvåårig högskolexamen och en nyutexaminerad Naturguide någonstans på våren 2013.

Det finns nog ingen som känner Kimpan som höjer ögonbrynen över karriärvalet, då han redan som liten alltid tjavade runt med förstoringsglaset i ena handen och en burk att stoppa småkrypen i den andra.

Jag minns speciellt en sommardag då vi hade tagit upp barnpoolen på altanen och barnen badade glatt däri. Plötsligt tjuter Prinsessan som om kniven satt i henne och stampar vatten i kaskader. Jag ser Kimpan krypa fram, han hade ännu inte börjat gå, plockar upp spindeln och hålla upp den mot den skräckslagna Emsan. Kimpan visar sin två år äldre syster insekten mellan tummen och pekfingret med frågan:  "Däh?"
Prinsessan plaskar för livet och skriker åt honom att ta bort den.

Vi promenerade ofta, jag och Prinsessan längs vägen med Lilleman i barnvagnen, Kimpan alltid längs diket.. Det gick aldrig att skynda då allt skulle upptäckas och varje sten lyftas. För därunder kunde det ju finnas en skatt. Vilket för honom innebar en skalbagge som genast skulle huseras i en liten låda i det Wiklundska hemmet.

Han ville så gärna gå på Mulleskolan likt sin syster, men var för liten. Tillslut hittade vi Småknyttarna, där han fick vandra med sin kompis Sandra, fika festis och upptäcka myrstackar.

När Kimpan kom i lågstadieåldern så var uppsatser inte hans starka sida. Kim var ju lite lat av naturen och i Veckoboken, där hela veckan skulle summeras, tecknas ner och signeras av förälder, stod det alltid med spretiga versaler och väl kopierat från föregående sida: "ALT ER BRA JAG SAKNAR MIN MAMMA" När det däremot kom till att skriva om djur så flödade fantasin och jag fick läsa om både ekorrar, hundar och en och annan älg.

När vi bodde på tredje våningen i lägenheten hade Kimpan i samarbete med sin bror samlat litervis med grodyngel i glasslådor. Jag vägrade naturligtvis att ha det illaluktande slemmet inomhus utan de fick ställa lådorna på balkongen. Det gick ett par dagar innan vi konstaterade att lådorna var tomma. Hela balkonggolvet var fyllt av små grodfotsavtryck, så antagligen hade de små Kamikazegrodorna hoppat femton meter ner till en säker död. Sonen var naturligtvis otröstlig...

Ja, allt skulle studeras och huseras och det var mer än en gång jag hittade mina dyra Tupperwarelådor på altanen med sönderskurna lock, för att på så sätt släppa in syre till de inneboende hyresgästerna.

Tre år på Nordviks Naturbruksgymnasium blev det sedan med Miljö, Naturvård och en hel del jordbruk, och nu ska det tas ytterligare ett steg ut i vildmarken. Hörde att första veckan skulle tillbringas i Abisko.  =)

Kimpan, jag är så stolt över dig och allt du tar dig för. Allt man vill klarar man och jag känner ingen så stark som du!

Jag älskar dig, inte bara för att du alltid är så positiv, även om det varit tufft ibland, utan för att du är DU och det kan ingen någonsin ändra på!   <3