ElakaEva

Det finns flera varianter av fritidsfiskare och så även i vår familj. Sambon fiskar inte alls. Har sett ett tilltrasslat spö med en rulle bortom all räddning i förrådet, men som den goda sambo jag är så har jag aldrig nämnt fyndet.

Vi har entusiasten som lessnar på två röda. Lilleman rusar ner till vattnet (ofta så långt ut att han fyller gummistövlarna), trycker på ett drag, kastar ut fem gånger och konstaterar sedan att här finns det ingen fisk, bara små aborrar - inget att ha! Är det fika snart?

Prinsessan, som bär tre par långbyxor + långfillsingar, ett halvdussin tröjor och kan inte röra sig så mycket på grund av helfodringen som ska förhindra att eventuella mygg, knott och andra småkryp ska hitta henne. Dessutom tycker hon ju inte om lukten av myggmedel! Hon sätter sig till rätta på en sten, väntar in att brodern riggar hennes metspö och metar sedan lite ointresserat samtidigt som hon både spelar på mobilen, mailar och uppdaterar sin Face Book kontinuerligt.

Sedan har vi då Kimpan, "Storfiskarn" och stöttepelaren i sällskapet. För utan honom har det varken agnats, trasslats ut linor eller brutits nacken av eventuell fångst. Han både metar, kastar, smyger i vassen, skiftar drag och filurar i tyshet över hur han ska överlista sitt byte. Dessutom drar han sig av någon underlig anledning lite avsides, ifrån oss andra skrattande och hojtande söndagsfiskare...  =0

Emellanåt dyker han upp likt Rambo bakom ett träd eller en buske och delger viskande heta tips om hur man ska bättra på sina chanser till fullkomlig fiskelycka. Nu hinner han då inte fiska så mycket själv, då mesta tiden går åt till att trassla ut de övriga familjemedlemmarnas dilemman med krok i botten, krok i träd, trassel på rulle, fisk på krok samt krok i byxa.

Jag själv, njuter av stillheten och att umgås med barnen. Efter att Kimpan riggat mitt spö med korrekt drag eller agn, då jag inte kan ta maskbajs under naglarna, kan jag stå och kasta i timmar. Känna lugnet, tystnaden och närheten till naturen. Enda avbrottet kan bli när det rackarns draget fastnar i någon björk eller rullen trasslar till sig, men då sänder jag bara röksignaler efter Storfiskarn och skyller sedan på att spärren på rullen måste hakat upp sig eller att jag plötsligt blev yr av all Djungelolja jag smetat på mig..  ;)

Storfiskarn undervisar gärna oss andra "Newbies" i fiskafängets konst, som härom kvällen när han visade fiskedrag för sin bror, laddar en jigg och deklarerar "varför jag gillar jiggen är att den går att kasta så långt!" Sagt och gjort, Storfiskarn drar iväg sin jigg, linan går av och jiggen, den landar i mitten av Mosjön och sjunker därefter till botten.

Wow, skriker Lilleman, de va långt! Och skrattar så tårarna rinner..

Det spelar ju ingen roll om man får någon fisk, huvudsaken att man har roligt!!   =)