Vem har monopol på sanningen?
|
Jag har en vän som jag tycker mycket om. Ingen jättenära vän, men en tjej som jag gillar helskarpt och ofta påminner mig om min syster. Denna tjej har en stark tro och tillhör en församling som valt att sprida sitt budskap genom dörrknackning och därigenom blivit ett ganska impopulärt gäng i stugorna. Inte en enda gång under de år vi känt varandra har hon fösökt att omvända mig eller proklamerat att hennes tro är den enda rätta. Hon svarar alltid sakligt på mina frågor och funderingar och är för övrigt en glad och sprallig tjej likt många andra. Själv är jag Ateist, tror inte på något "förräns" jag ser det och på så vis har både Gud, spöken och tomten fått ge vika för de saker jag kan ta på och se med egna ögon. Trots detta är jag bara en av två jag känner som läst bibeln från pärm till pärm under min tonårstid av ren nyfikenhet. Så ingen kan säga att jag inte gett grabbarna en ärlig chans! Att ha en tro, vara med i någon slags församling, måste väl vara som att delta i vilken klubb eller förening som helst? Träning eller möten under veckan och sedan match kontra gudstjänst på helgen? Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras och kanske med ett stygn av avundsjuka erkänna att nog vore det väl häftigt att i gemenskap med andra kunna lägga sitt liv i händerna på något/någon? Ja min nyfikenhet är inte stillad, men än så länge får jag nog allt sonika lägga mitt liv och mitt öde i händerna på mig själv. "Satan blir också kristen på dödsbädden" heter det och än har väl den här förtappade själen en tid kvar innan dess! ;) |
|
|
|
|
||
|
|
||
