Cykelsafari med prostatamassage och en Pripps Blå i arslet...

Jag har nog inte cyklat på tio år. Lånade svärmors hoj igår för att trampa till Domsjö tur å retur för Lillemans födelsedagsfirande. Jag kan inte minnas att cykling var så enkelt! Trots en lite darrig och ostadig början, med övrig trafik onödigt nära emellanåt, så var turen helt ok, mest tack vare cykeln.

 

En treväxlad ljusrosa tanthoj med praktisk liten cykelkorg där fram och fotbroms. Helt underbart! Det där med fotbromsen eliminerade en hel del oförutsedda händelser och möjliga skador kan jag tänka.. ;)

 

Cykeln var så lättrampad att jag aldrig behövde lägga i ettan. Man susade fram och det var lättsammare att cykla uppför backarna än att kliva av cykeln och gå. Vilket jag tyvärr ändå fick göra då sambon inte fick in någon växel under fem på sin (antagligen femtielva-växlade) monsterhoj. Han pustade och frustade, klagade över en ofrivillig prostatamassage och smärta i nacke, rygg, axlar och lår.

 

Två härliga mil blev det totalt på Runkeeper. Tack till svärmor för lånet av cykeln! <3 Säg bara till om du vill sälja den.

 

 

Idag känns det dock som att man har en Pripps Blå i arslet och det känner jag allt igen från forna cyklingsafaris..  ;)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0