ElakaEva

Lite ångestfylld inför att ha varit så negativ över sambons idé angående motionscykeln, så föreslog jag i ett svagt ögonblick att vi skulle hämta hem Body Circuit-maskinen från Domsjö. För den som inte vet vad detta är, så kan jag bara hänvisa till en trampmaskin från helvetet där man med armarna dessutom ska bruka någon slags stavgång. Den gnekar och lever om så att grannarna nog kommer att ringa polisen på oss, om inte för gneket utan för musikens volym som vi måste överrösta gneket med för att inte bli döva.

Maskinen inköptes en gång i tiden till den vältränade Prinsessan, men då Kimpan alltid dragit på sina kilon så tvingade den elaka modern då sin son att köra två kilometer på maskinen varje dag.

Kimpan körde sitt race varje dag och hade ett ganska fint tempo, tills den dagen jag föreslog att vi kanske skulle utöka rutten till tre kilometer. Då tog det tvärstopp och han vägrade fullfölja programmet. När jag så pockade på så föreslog Kimpan att jag kunde ju ställa mig där själv och prova så fick jag se hur jäkla kul det var..  Jag vet att han tänkte nog "Tjockkärring" i sitt stilla sinne också, men det skulle han aldrig yppa högt till sin mor.

Sagt och gjort, man kan ju inte vara sämre själv. Vi bestämde att jag skulle köra de tre tusen meterna och vi klocka tiden, så att jag sedan skulle kunna bevisa för sonen hur ytterst lite tid detta skulle ta per dag att genomföra.

Jag äntrade maskinen och började trampa. Det var ganska tungt till en början. Kimpan ställde ner trycket så att det skulle bli lite lättare. Ja, jag var ju helt otränad på detta och han hade ju ändå kört ett tag.

Detta hjälpte dock inte då det fortfarande var astungt. Att dessutom stavgå med armarna samtidigt och få någon slags rytmik på detta så att det skulle bli följdsamt var helt omöjligt. Jag slet och drog, svettades som en gris och överröstade maskinens gnekande med mitt flåsande. Tillslut lät jag nog likt ett gammalt ånglok korsat med en brunstig älgko, för sonen frågade oroligt om jag inte skulle kliva av och ta lite vatten.

Jag tittade på mätaren och insåg att det inte var så många meter kvar innan jag klarat loppet. Pressade de sista och svor i tysthet att jag skulle sluta röka innan jag slutligen formligen gled av maskinen. Lycklig och nästan medvetslös flämtade jag till Kimpan att kolla mätaren, jag var i mål!!  Och hade säkert gjort det på rekordtid också... 

Kim kollade klockan och mätaren och skrattade: Mamma, du har gjort 300 meter!!

Inser nu vad jag dragit på mig här, en gnekande helvetsmaskin som ska stå och damma i vardagsrummet likt ett monument över hur otränad jag är...

Men jag säger till sambon:  "Be my guest Darling, the scene is Yours!"   <3