ElakaEva

Relationen till sina syskon är den längsta man har i livet, betydligt mycket längre än den man har till sina föräldrar, barn eller livspartner. Jag har en stark relation till mina syskon och jag tror även att jag är själva klistret (sambandscentralen) som också gör deras relationer starkare till varandra.

Som syskon är vi en allians, trots att vi är födda i ett spann från sent 50-tal till tidigt 90-tal och inte heller uppväxta under samma tak. Syrran och jag har inte ens samma biologiska föräldrar. Skratt, nåväl vi lämnar det glada 70-talet och konstaterar att "blod är inte tjockare än vatten!" Love u Sis <3

Det finns inga jag litar så mycket på som mina syskon. De finns där och kommer alltid att vara där för mig och jag för dem. Jag vet att jag kan lyfta telefonen och ringa BigBro, Olle, Sis eller LillSkruttan när som helst, så stannar de upp sina liv en stund för att lyssna och hjälpa. Ni är bäst!!

När mina barn var små så försökte jag tuta i dem så gott det gick att de var viktiga för varandra. Vilken för det mesta kändes helt hopplöst när Lilleman fyllde Kimpans gympadojor med slime eller retade honom till vansinne. Prinsessan deklarerade högt och ofta att de två med smutsiga öron inte var hennes bröder och hon skulle aldrig ha något att göra med dem någonsin. 

Jag hoppades att de tre skulle finna varandra på vägen och idag så har de faktiskt starkare band än vad jag kunnat ana. Grabbarna grus är inte bara bröder, de är även kompisar och tillbringar mycket av sin fritid tillsammans. De ställer upp för varandra till sista blodsdroppen och så även för sin syster... om hon då ber med sin lenaste röst...  Mjau..  ;)

Hon i sin tur har blivit den stöttande storasystern man kan prata med, få råd och tröst om de skulle vara något. När jag hör de tre skratta tillsammans känner jag att jag har verkligen lyckats!

Sedan att ZebZero dyker upp hos oss med jämna mellanrum gör mig också varm i hjärtat. Du kommer alltid att vara ett barn i vårt hus!  <3

För någon vecka sedan var sambons syster på besök. Hon sitter vid middagsbordet och studerar intensivt sin bror i profil. Därefter utbrister hon glatt: "Du har börjat få hår i öronen. Du har ett långt vitt hårstrå som sticker ut ur vänster öra!"

Är inte det syskonkärlek, så säg?!