ElakaEva

En dag gick brandlarmet på kontoret. Hade precis varit ute på en rökpaus och tänkte för mig själv att det här kommer jag säkert att få faan för. Men, det visade sig att det bara var någon snickare som kommit åt något han inte borde. Vi bygger om på stället så det snickras och bankas överallt.

Falskt alarm alltså, men utrymning blev det ju naturligtvis ändå och vi stod där ute i duggregnet och hälsade brandkåren välkomna.  

Varför får just brandmän alla flickors hjärtan att studsa? Är det på grund av att de räddar liv? Hjärnkirurger gör väl också det till vardags, men kan aldrig uppnå samma sex appeal?

Jobbade på lekis i mitten av 80-talet och hade då en liten kille i gruppen som sedermera blev brandman. Han var lite olycksdrabbad pojken och gick ofta med gips efter sviter vid klädträttning och annat bus. En riktigt go kille var det, som ofta ville sitta i knä och kramas.  

Drygt ett decennium senare kom en reklamfolder ut med PR för yrkesval i kommunen och den lille grabben, som nu blivit en stor kille, visade upp det häftiga brandmansyrket. Endast iklädd brandmansbyxor, hjälm och yxa. De hade definitivt valt rätt modell för jobbet då magrutorna blänkte ikapp med ett busigt leende.  

Mötte hans mor vid nåt tillfälle och naturligtvis kom foldern upp på tapeten. Vi pratade även gamla minnen, om hur gulliga de små liven var i sexårsåldern.  

Jag, (som gjorde en rejäl tankevurpa), kommenterade det med:   "Jaa, tänk så många gånger man haft den lillkillen i knät. Det skulle man inte säga nej till idag!"  

...Ibland kommer det liksom bara ord ur min mun utan att hjärnan är inkopplad..

Dessutom kan jag tänka mig att jag smackade lite så där vulgärt. Allt för att riktigt illustrera mitt påstående och tankegång.   =/  

Mamman tittade konstigt på mig och jag såg att hon gjorde bilden framför sig hur jag våldförde mig på hennes lille son.

End of discussion! Jag droppade hastigt av med ett "Jamen, hare bra å hälsa me dig da!"...