Min rikedom är inte fonder...

 

Så var det dags igen då, ett tjugoårskalas och ett barn till in i vuxenlivet, ja, att tiden går fort numera är det väl ingen som opponerar sig emot.

 

Att det däremot är Lillemans tur, som numera varken är liten och möjlig att ta upp i knät och ge en sån där Bamsekram, eller lyfta upp och flyga runt med tills det inte finns någon luft kvar av allt skratt. Det har jag väldigt svårt att acceptera. Han är sist, men inte minst, med sina 195 centimeter i strumplästen. Ett helt tjog år har gått sen jag första gången höll det lilla krypet i min famn.

 

När man en gång planerade sitt barnafödande, med "rätt" avstånd i ålder mellan barnen för att de skulle ha närheten av varandra, jag "göra bort småbarnsåren" i ett svep. Ja, då var väl tanken också alla ekonomiska fördelar de gav med sig, i möjligheten att ärva skridskor, cyklar och bävernylonoveraller av varandra.  

 

Det var ingen som kastade en tanke på att bara en grisblink senare, så skulle inom ett fåtal år tre mopeder inhandlas, tre studentkalas och balkläder fixas. Lägg till lika många artonårsdagar, körkort samt tjugoårsfiranden.  

 

Tänk om man gått på den given med tygblöjor och istället lagt stålarna på några trygga fonder, som åratal senare kunde bidra till de utgifter som väntade. Det hade varit en investering för framtiden det!  

 
 

Nej, den bästa investeringen jag gjort är ni tre, mina fantastiska busungar, som nu vuxit upp till härliga individer och som varje dag ger mig så mycket glädje!  

 

Ibland älskar jag er så mycket att det gör ont!

 

<3 / MaM

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 

 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0