|
Gjorde mig en annorlunda tripp till huvudstaden förra veckan. Seminarium med Microsoft var huvudattraktionen och därefter lite bus för de som handlat mest Bill Gates produkter under perioden.
Lyssnade på föreläsaren Eric Thyrell, en riktigt underhållande inspirationskälla. Kolla gärna in hans Facebooksida: "Våga Tänka Stort".
Därefter bar det av för ett möte med Paolo Roberto och ett träningspass Crossfit. Hade ingen större koll på vad just den modellen av träning skulle innebära, men hade hört att man tävlar mot sig själv. Det lät ju faktiskt helt ok, bara man rör sig lite fortare än vanligt så har man ju vunnit, eller hur? Och jag kände att här behöver jag nog inte anstränga mig så himla mycket för att komma på prispallen.
Paolo var trevlig och berättade sin livshistoria, men när vi konverserade undvek jag ändå att nämna att jag tillhörde religionen LCHF. Såg nämligen på TV för en tid sedan att han med spottet fräsande ur munnen klankade ned på min tro och myntade uttrycket: "LCHF = Lazy Celebrities Hate Fitness". Så det var liksom inte läge att ta upp ämnet.
Själva träningspasset finns det inte så mycket att orda om, jag försökte maska och höll mig lite undan, Paolo skrek "Kämpa" och såg helgalen ut. Mellan flämtningarna kunde man i dimman faktiskt skymta bilden av "Sveriges farligaste ungdomsbrottsling: Kungen av Kungsan", så det var ju inte läge att sätta sig å ta igen sig en stund...
Efter passet kunde jag konstatera att jag vunnit mot mig själv och säkerligen också slagit något världsrekord som aldrig skulle tangeras igen. Killen intill låg på marken och väntade på ambulansen som skulle frakta honom till SÖS för att se om hans avslitna hälsena. Glad att ha kommit undan med livet i behåll så var det äntligen dags för middag.
En aningen sliten skara med pågående eftersvettningar samlades på PS Matsal för middag. Här skulle det tävlas i matlagning i olika lag, Paolo var domare och Kajsa Bergqvist dök upp och höll i en vinprovning innan maten.
Lagom lulliga efter en handfull glas vin så delades det upp lag och alla fick var sitt kök med långa vassa knivar. Fyra rätter skulle tillagas och jag landade med ansvaret för pastan. Det hackades, fäktades och konspirerades likt vilket Master Chef program som helst, medan jag bad en tyst bön att pastan skulle bli "al dente". Karln är ju italienare, så det gick ju inte att slänga fram vilken sladdrig och överkokt måndagsspagetti som helst.
Pastan blev riktigt lyckad. Den vann till och med Paolos hjärta och vi korades till kvällens vinnare. Jag slevade i mig den kolhydratrika pastan med en oändlig tacksamhet att priset för vinsten inte var ett årskort på Crossfit.
En riktigt trevlig dag och kväll alltså. Dagen efter vaknade jag med riktigt ont i magen. Tänkte att det kunde varit pastan, då man inte är van så kraftig mat numera, men när värken började sprida sig till muskel efter muskel så insåg jag att det var bara början på århundradets träningsvärk....
Träning ger färdighet... å en jäkla träningsvärk! J
|
