ElakaEva

Vankar orkeslöst runt och irriterar mig på tandkrämskluttar i tvättstället och en skitig kaffemugg på bänken. Uttråkad till vansinne väcker jag Kimpan och Lilleman, BARA FÖR ATT JAG KAN och kanske för att någon ska tycka synd om mig.

Vet inte om de tyckte att jag luktade illa eller om det var mitt irrationella skällande som fick dem att raskt packa sig iväg till skolan. Med feber och nästäppa så tenderar ju kraven på hygien och etikett att sänkas en aning??

Sambon dragit iväg över helgen på arbetslagsutvecklingsträff, (ett finare ord för att med arbetskamraterna kröka och minisemestra i fjällen på företagets bekostnad), och själv är jag ensam kvar i ett Alperna byggt av begagnade snorpapper. Täckbyxorna var till min förvåning medpackade. Hade fått för mig att han skulle lämna dem hemma, för att inte kunna visa sin Alley-oop i Halfpipen...  ;)

Inte lönt att tycka synd om sig själv. Masar mig ut på balkongen för en nypa frisk luft. Nu handlar det inte bara om nikotin, då det kan vara bra att se hur kropp och förkylning reagerar på -10 grader och solljus.  

Inser genast att detta var väl ändå överambitiöst. Återvänder in, rullar ihop mig och hänger upp å ner från taket igen..

Börjar se ljuset i tunneln på den i ordningen nu tredje vändan av förkylningen, men så går det väl när man inbillar sig att man kan köra på som vanligt och det ska gå över av sig självt. Har jag lärt mig min läxa? Nä, antagligen inte den här gången heller..

Släcker de värsta eldarna med vänsterhanden och längtar tillbaka till jobbet.. Det är trist att ligga sjuk. Feber, hosta, oändlig rinnsnuva, bihåleinflammation och urinvägsinfektion.. Vilken koppling de två sistnämnda har till varandra har jag ingen aning om??

Vad gör man i sjuksängen då, mellan hostattackerna och toalettbesöken?

Kollar TV: betat av hela tablån med semesterfirare, kockar, kärlekskranka bönder och ensamma mammor, renoverare, bimbobloggare, tonårsmorsor och hemmafruar världen över. Ifrågasätter än en gång vem som bestämmer vad tv-licensen ska användas till. Känns lite som att man numera använder gratis arbetskraft. Alla ska få vara med på TV! Man avlönar en programledare och resten av de mediekåta gänget ställer upp gratis.

Spelar vanebildande spel: Måste jag köra en enda runda till på Candy Crush Saga level 97 så åker paddan ut genom fönstret. Därefter gör jag antagligen den sällskap där nere på gården.

Annonserar på Facebook: Mamma har nu kommit på att man kan sälja och köpa saker på diverse Facebookgrupper utan att behöva betala annonskostnad. Enkelt och lätt som en plätt!

Jaa, det vill säga, mamma fotar av prytteln och mailar sedan över bilden till mig med ett pris. Därefter lägger jag upp annonserna med mattor, elektronikprylar, prydnadskrafs, skor, sportutrustningar och hushållsartiklar på Örnsköldsviks Köp & Säljsida, Öviks Köp & Sälj, Nya Öviks Köp & Sälj, Öviks Loppis, Ångermanlands Köp & Sälj, Höga Kustens Köp & Sälj...har jag glömt någon??

Alla bilder ska in under rätt kategori och gärna i flera kategorier för att nå så stor målgrupp som möjligt. Därefter ska de puffas med jämna mellanrum (inte för ofta för då får man bannor av admin) för att återigen hamna på startsidans flöde. När de säljs så ska annonserna hittas, var man nu la dem, och tas bort från alla sidorna. Det tar ju sin lilla tid..

När det då dök upp ett mail av mamsan med "Jag tror att vi plockar bort julmattorna igen, det är ju ändå inte säsong nu. Vi kan alltid lägga in dem senare", så svarade jag bestämt "Nähäddu, mattjäklarna ligger kvar där de ligger till de säljs!"

Vem kan ens fundera över julmattor? Snyter mig för hundrafemtioelfte gången, betraktar mina smutsiga fönsterrutor där solen nu försöker titta in och längtar till sommmaren...

Grillat och en kall tack!

Som jag tidigare beskrivit vår klädkammare så är den inte direkt i kronologisk ordning, likt min mors förvaringsutrymmen. Trots åtskilliga försök att få ordning i oredan, så busas det alltid till på nån vecka efter uppstyrningsförsöken. För att inte det DerAasenska residenset ska behöva köpa nya sportutrustningar till varje säsong så försöker jag ju ändå att ha någon slags struktur, men då jag är den ende familjemedlemmen med den inställningen så liknar de 7 kvadraten mest Sodom och Gomorra.

Sambon som införskaffat sig nya täckbyxor ifjol, och endast använt dem en gång, hävdade häromdagen att han inte ägde några och därför behövde införskaffa sig ett par nya innan det skulle bära av på Kick Off med arbetskamraterna i fjällen. Jag påminde honom att det faktiskt fanns ett par sprillans i klädkammaren. Sambon gjorde sig en repa in i eländet, på hela 5 sekunder, och kom glatt ut igen med slutsatsen att dessa inte gick att finna.

Jag bestämmer mig för en egen upptäcktsfärd där inne och återvänder inom halvminuten med byxorna.

Sambon utbrister:

"Ja, men du har ju "Mamma-Radar"! Min mamma skulle också kunna göra likadant, men farsan, han har inte en chans liksom.."

Jag svarar lite dömande och med en lätt moderlig ton:

"Men herregud, det har väl inte med det att göra. Du gör precis som grabbarna, öppnar ett skåp och konstaterar att det du söker varken hoppar ut på dig eller finns längst fram på hyllan i ögonhöjd. Därefter stänger du skåpet."

Sambon, nu upprörd över att bli jämförd med sönerna:

"Likt Terminator går du in och läser av decimeter för decimeter, från golv till tak", samtidigt som han illustrerar sitt påstående med att härma ljudet av Star Wars ljussablar. "Du är läskig ibland."

Sambon rusar därefter iväg med täckbyxorna in i sovrummet och slänger in dem i garderoben. Där han antagligen måste söka efter demen gång till innan avfärd...

Jag ropar efter honom att jag måste i alla fall inte köpa nya vinterkläder eller badbyxor varje gång jag ska använda dem.

Han kommer ut i köket igen med ett vinnande leende och tillägger:

"Vem vet, de kanske inte ens passar i storlek, så jag bör nog köpa nya ändå..."