ElakaEva

Numera har det blivit ganska färgglatt och folkrikt på Casa Der Aasen då sönerna lagt till sig med respektive. Ja, att en ska bli två är ju tidens gång på nåt vis.  

Hos oss tassar det då inte runt två små försiktiga flickvänner, nej det är närmare karnevalen i Rio som dragit in i Der Aasenska hushållet. Allsång, skratt och diskussioner på flytande japanska, varvat med speltaktik i nåt obegripligt strategispel har blivit vardag vid matbordet. Nu var ju inte middagarna helt städade innan, så valet av flickvänner kom ju inte som nån högoddsare direkt.

Varken lilla Cupcake, mest klädd som en katt eller i stora dockklänningar som knappt går genom en dörröppning, eller Tikiya som man möter i stora tänkarhattar, är nu inga små blyga sötnosar. Nej, här tar man plats och känner sig hemma. Härligt!

Sönerna myser på och mamsan får erkänna sig besegrad som kvinnan numero 1 i deras liv. När jag betraktar de unga damerna så anar jag nog kanske en bit av mig själv.   ;)

Jag säger bara: "Välkomna till galenskaperna!" <3

Ps. Någon som sett till min sambo?  

Så var det dags igen då, ett tjugoårskalas och ett barn till in i vuxenlivet, ja, att tiden går fort numera är det väl ingen som opponerar sig emot.

Att det däremot är Lillemans tur, som numera varken är liten och möjlig att ta upp i knät och ge en sån där Bamsekram, eller lyfta upp och flyga runt med tills det inte finns någon luft kvar av allt skratt. Det har jag väldigt svårt att acceptera. Han är sist, men inte minst, med sina 195 centimeter i strumplästen. Ett helt tjog år har gått sen jag första gången höll det lilla krypet i min famn.

När man en gång planerade sitt barnafödande, med "rätt" avstånd i ålder mellan barnen för att de skulle ha närheten av varandra, jag "göra bort småbarnsåren" i ett svep. Ja, då var väl tanken också alla ekonomiska fördelar de gav med sig, i möjligheten att ärva skridskor, cyklar och bävernylonoveraller av varandra.  

Det var ingen som kastade en tanke på att bara en grisblink senare, så skulle inom ett fåtal år tre mopeder inhandlas, tre studentkalas och balkläder fixas. Lägg till lika många artonårsdagar, körkort samt tjugoårsfiranden.  

Tänk om man gått på den given med tygblöjor och istället lagt stålarna på några trygga fonder, som åratal senare kunde bidra till de utgifter som väntade. Det hade varit en investering för framtiden det!  

Nej, den bästa investeringen jag gjort är ni tre, mina fantastiska busungar, som nu vuxit upp till härliga individer och som varje dag ger mig så mycket glädje!  

Ibland älskar jag er så mycket att det gör ont!

<3 / MaM

Sambon hävdar, att så fort jag passerat genom köket så ser det ut som ett pågående Skåpöppnar-VM efter min framfart. Jag insisterar på att vi antagligen drabbats av en inneboende Poltergeist.

"Vänta du bara tills du hittar stolarna staplade på varandra upp till taket!"
 
För övrigt, så är väl skåpluckor en onödig inredningsdetalj? Öppna, stänga, öppna igen för att hämta något man glömt.. Kladdiga blir dom också.. Men du hittar inte mina fingeravtryck på dem!

För övrigt.. så äter jag INTE på nätterna!

Jag delar numera säng med en spansktalande kvinna. En app, som sambon tankat hem, för att sig lära det spanska språket. Kvinnan mal ihärdigt på och sambon repeterar allt som sägs. På klingande spanska rabblar han nu varje kväll, att han är en pojke eller vill dricka vatten.  

Påtalade härom kvällen att jag inte var sådär väldigt intresserad av att få veta exakt hur appen fungerar eller få en dubbad översättning av ALLA fraser han just uttalat. Jag tror heller aldrig, att varken han eller jag, kommer att få användning av frasen "Jag är en astronaut" på något existerande språk.  

Påminde honom också om att det inte var så värst länge sedan han skulle lära sig teckenspråk och skulle ha mig att gissa alla de 300 tecken han på rekordtid tagit in. Även denna kurs utspelade sig i vårt sovrum.  

Det visade sig att det faktiskt bara var 1 enda tecken han kom ihåg av de 300, och det tecknet har varenda unge tagit till sig redan före skolstart och utan att ha tagit en enda kurs...

Fuck u 2 Darling, skulle uppskatta om det bara är vi två i sänghalmen framöver..

Telefondialog mellan IT-supporten och kund, dvs mig och min lilla mor.

Mamsan: Nääe, jag har inte haft nån Facebook på min telefon sen du åkte till Grekland. Det är ingenting som funkar på den här. Helt värdelös! Kan inte läsa mail heller...  

Jag, smått irriterad då jag bara ringde för att höra läget: Du har väl tryckt på nåt då!

Mamsan: Näpp, JAG har INTE TRYCKT på nåt! Den är helt värdelös!  

Jag: Men du kan ringa med den? (Jag hade ringt henne på hemtelefonen)  

Mamsan: Ja  

Jag: och skicka SMS?  

Mamsan: Jaa..  

Jag: Jamen då fungerar den ju precis som din gamla telefon då!  

Fick genast lite ångest av min snäsiga ton. Jag har ju ändå fixat den gamla iPhonemobilen till henne för att hon ska kunna kolla sin Facebook via WiFin och från favoritfåtöljen.  

Jag: Kan du kolla inställningarna?  

Mamsan: Va?  

Jag: Tryck på den grå ikonen med kugghjulet, längst nertill höger.  

Mamsan: vänta då!  (viss väntetid förekommer...)  

Jag: Gå vidare till wifi. Är den blå?  

Mamsan: Jaa..  

Jag: Kan du se ditt nätverk?  

Mamsan: Vänta då! (................)  

Mamsan: Finns bara "annat"..  

Jag: Jaha, ja då får vi kanske starta om telefonen. Håll in knappen som sitter ovanpå telefonen, på kortsidan, en liten stund. Sedan släpper du knappen, drar i handtaget som visas och då börjar en liten ring att snurra på skärmen.  

Mamsan: ok...  

Jag: Snurrar det?  

Mamsan: Nä, kan inte hålla in nåt, knappen går ju bara att styra fram och tillbaka? Händer ingenting!!  

Jag: Men mamma, det är ljudknappen på långsidan.. Uppepå telefonen sitter knappen..  

Mamsan: Jaha... ja, nu snurrar det! Skratt..

Jag: Ok. När det slutat snurra så trycker du på knappen igen, då kommer det fram ett litet äpple. Dra sen i spaken och telefonen är igång igen.

Mamsan: Klart!

Jag: Kolla om du hittar nätverket där igen då.

Mamsan: Står bara "annat".

Jag: Jag fattar inte, nätverket bör dyka upp där..

Mamsan: Jamen, jag har ju datorn avstängd.

Jag: Datorn har ingen betydelse. Det är den där lilla dosan bakom som är nätet. Du ska ha WiFi fastän datorn är av.

Mamsan: Jamen jag drog ju ur allting för några kvällar sen när åskan gick...

Jag: Ok, ja då så!   ;)

Jag älskar dig Mamsan!!  <3

Sitter på balkongen och det har börjat ljusna.. Hör snabba fotsteg nere på gatan. Kan det vara en inbrottstjuv, en "Walk of Shame" eller en morgonflanör som kissar hunden?

Kisar över räcket, i rosa morgonrock och håret på ända vill man ju inte riskera att frotteras med grannarna. Jag kan ge mig den på att det är någon av mina kollegor och utmanare i kilometertävlingen på Endomondo! Någon ivrig morgonlöpare, stavgångare eller hundrastare. Snörar på gympadojorna för säkerhets skull...

Hela våren har samtalsämnet på kontoret varit skavsår, benhinnor och lårmuskler. Vi har vaksamt och uppmärksamt noterat varandras skadelägen och rutiner, så nu vet alla att hundägaren inte gör någon morgonpromenad på sin lediga fredag och den som jobbar helg tappar fart. Den listige och med bra skor vinner!

Blev rätt förvånad imorse, när min 1a placering och ledning på hela 8 mil hade bytts till en silverplats med 6km upp till förstaläget igen?! Den jäkeln har inte laddat upp sina workouts, utan hållit på dem och till sist laddat upp en hel hög med kaloriföränningar och kilometer. Är inte det fusk, eller?

95 mil gjorda sen 1 april. Resultat: en viktökning på 4 kg!?

Som sagt, skulle promenader vara så nyttiga, så skulle väl ändå brevbäraren vara odödlig...

Från den bästa dagen på året (läs; dagen innan semestern) och på en grisblink till vardag och jobb igen. Hallå!? Är sommaren slut och så även livet?

Nej, nu ska vi sätta upp mål för hösten! Vad vill man åstadkomma? Hitta utvecklingsmöjligheter, känna motivation och arbetsglädje, hinna med allt som är kul och sina nära och kära, ja det står nog högst på önskelistan.

Är arbete ett måste och vardag så trist? Nä, så varför gnälla över stimulans och utmaningar?  

Hade ändå en känsla av pyspunka när semestern var slut och allvaret drog igång igen. Solbrännan bleknade bara vid tanken på att årets höjdpunkt är över. Då gäller det att hitta kraft och energi! Planterade några olivträd i veckan. Plockade frön på Samos. Kanske kan jag skapa min egen lilla grekiska ö i skenet av stearinljusen i höst? Joo, jag lämnar för säkerhets skull några frön till mamsan, för att säkerhetsställa att det blir några plantor...  

Vi fortsätter att njuta av solens varma strålar ett tag till, grillkvällar, en dag på stranden och mys på balkongen. Ser fram emot kräftskiva i helgen med mina kära. Jag tar en klo för dig Sissan och hoppas du har skitkul på "Get Away"!

För övrigt, så brukar jag ju aldrig äta saker som tittar tillbaka på mig...  

Lev livet varje dag - Du är faktiskt i direktsändning!