ElakaEva

Åt helvete med LCHFn.. Anfallet har gått över och jag har konverterat till ÄVDVoVeT - Ät Vad Du Vill och Va en Tjockis!

Medlemsmöte sker vid kylskåpsdörren fram på nattkröken och årsstämman runt julbordet den 24e december. Hjärtligt välkomna!

Skämt åsido, sista tiden har varit en berg och dalbana med kolhydrater så man kan ju tro att en konvertering nu skett, men nej, det blir bättre på måndag.. jag lovar..  =)

Minen på MAX-killen var i alla fall betalbar när jag i veckan beställde strips till mitt GI-mål.. skratt..

Födelsedag idag, 29 år igen alltså... Jo, det rullar på i vansinnig fart kan man säga. Blir trevligt att träffa alla nära och kära förståss. Ett litet minus är väl att vi är så många, vilket är kul, men vår lägenhet är inte riktigt optimal för stora kalas. Inga sittplatser eller utrymme överhuvudtaget för att ta emot mer än fem gäster i stöten.

Funderar på att göra avlastningsbord för presenter i hallen och gåbord med fika genom köket. Sätter jag pilar på golvet a la IKEA kan jag säkert få dem att svänga ut på balkongen för en kort a jour med mig där ute och sen in igen i vardagsrummet, via toaletten, hallen och sen ut för att släppa in nästa gäng.. ;) 

 
Har inte orkat jaga sluta-röka-sköterskan heller denna vecka. Kastar henne en liten tanke när jag påbyltad med filtar avnjuter morgonkaffet med cig på balkongen.

Har insett att det är nog inte cancern som kommer att bli min död, kylan kommer att ta mig långt innan dess... Brr..

Ni myser väl på, det är ju Söndag!!   <3

Vaknade med feber på tisdagen, riktigt tråkigt då det resulterade i att jag fick ställa in min dag på Företagarmässan. Tillbringade hela dagen under filten med frossa och svettningar till trista TV-program. Vad gör folk som inte jobbar på dagarna? Nu var jag ju sjuk, men till och med med feber är det långtråkigt med sängläge.

Hela onsdagen bokad med möten så det är bara att starta dagen med en rejäl alvedonbryta för att sedan snora iväg sig på dagens evenemang.

Första snön på tisdagen också, men den går väl knappast att räkna då det mest var snöblandat regn med stormvindar.  =(

Var det bara när man var liten som den första snön kom sakta dalande och la sig i ett vackert vitt täcke över den välkrattade gräsmattan? Det var alldeles tyst utomhus och scenen var en liten hint om att snart dyker också tomten upp. Sånt här ruskväder kan jag aldrig komma ihåg?! Men, det är väl samma minnesförvirring som att somrarna alltid hade solsken och vi badade från skolavslutning fram till att snön la sig, utan att ha frost på tånaglarna?!

Ja, nu vet vi med all säkerhet att helvetet startat! Vi har gått in i vinterhalvåret och därför blir det också en repa in på IKEA ikväll för att bunkra mera värmeljus. Här ska mysas och gosas i halvmörkret fram till att det är dags att kliva ur idet nån gång fram i mars.

Kram på er och Glöm inte tända ljusen!!

Hade till sist och syvenes fått audiens hos den väldigt upptagna Sluta-Röka-Sköterskan på Hälsocentralen.

(Varför byter man namn från HälsoVårdsCentralen till VårdCentralen och sedan till HälsoCentralen?  Blir folk kanske friskare av att besöka det sistnämnda?)

När jag ändå skulle dit så kunde hon också passa på att kolla av blodtrycket. Vilket naturligtvis fortfarande slår mätaren i taket.. =(

Vid vårt telefonsamtal berättade sköterskan ivrigt om hur bra det nu var att jag kommit till ett beslut och att vi i lugn och ro på mötet skulle gå igenom mina farhågor och vilken hjälp hon kunde ge för den livsavgörande förändringen i mitt liv. Det här kan nog gå vägen, tänkte jag, och promenixade från kontoret upp till Sund för 16.00-möte med min blivande livscoach.

16.05 blev jag upphämtad från väntrummet och välkomnad in i ett litet undersökningsrum. Hör sattes manschetten på och jag skulle sitta och vila en stund innan själva trycket skulle tas. Sköterskan dämpade belysningen och sa att hon skulle återkomma.

16.25 dök hon upp till en nu halvsovande patient, tog snabbt trycket och sa att jag var välkommen att boka en ny tid för Sluta-Röka-Rådgivning. Förvånad över detta sa jag att det var ju det jag trodde att jag hade gjort. Då tittar människan skarpt på mig och frågar "om jag är tillräckligt motiverad för detta och om jag verkligen hade bestämt mig..?"

"Jo, jaa, det tror jag väl", svarar jag och då tillägger hon att "Toppen, då vill jag att du ringer mig på min telefontid och bokar en tid med mig så ska vi fundera tillsammans över detta!" Därefter fortsatte hon raskt berätta, på både in och utandning, om hur vi skulle fundera över mina farhågor etc, samtidigt som hon föste mig närmare ytterdörren.

Nu hör det till saken att jag jobbat i flera dagar för att ringa på hennes jäkla telefontid, för att få boka denna tid. Där tutar det konstant upptaget eller så berättar en telefonsvarare vilka tider hon nås på, vilket hon egentligen inte gör?!?

16.34 blev jag utstyrd tillbaka till ett nu nedsläckt och öde väntrum. Det visade sig att Hälsocentralen stänger för dagen redan vid 16.30 och det förklarade ju varför människan var helt ovillig att ta sig tid att diskutera mina nikotinvanor.

Jag blev utsläppt genom den för länge sedan låsta bakdörren, tände en cig och bestämde mig för vem jag nu ska lägga skulden på utifall att cancern dyker upp...

Sprang IKEA-rundan i veckan, inga stora projekt, bara några bra-att-ha-pryttlar mellan kundbesöken i området.

Såg att de igen bytt entré på IKANO-huset. Innan de la in den gamla svängdörren så gjordes en gång i tiden ett besök med hela den Wiklundska klanen på Birsta.  Barnen var små och ledsnade ganska snabbt på smörknivar, bordslampor och frotté. Då X-mannen befann sig på samma intressenivå så bestämdes att Mamsan med Prinsessan skulle göra en tur till in i Kampradparadiset medan far & söner skulle besöka femkronors korvmojen och vänta in vårt shoppande.

Prinsessan, som nog var i sjuårsåldern, tyckte det var lika spännande med kuddfodral i fräcka färger som sin mor och mitt i florerandet på överkastavdelningen hörde vi båda ett skrik som skar genom hela IKEA. 

En mamma kan urskilja sitt eget barn bland 50 andra och jag hörde naturligtvis att det var Lilleman som skrek, hjärtskärande och oavbrutet. Med Prinsessan i handen galopperade jag likt en gasell över soffor, madrasser och nattygsbord. Tankarna gick till den stora dörren i entrén och jag var helt övertygad om att Lilleman skulle sitta fastklämd i den och man redan fått tillkalla brandkåren för att få loss honom. 

Därför blev jag väldigt förvånad när jag med andan i halsen kom fram och hittade X-mannen högröd i ansiktet och diskuterande med en bister vakt. Samtidigt som Kimpan såg vansinnigt kissnödig ut och Lillemans tårar rullade nedför kinderna. 

X-mannen vänder sig mot mig och ser både förbannad och lättad ut att se mig. "Här kommer hon! Hon kan förklara!"

Situationen som utspelat sig tog en stund att få grepp om: Lilleman hade hittat en liten reklambil utanför Teliabutiken, som då låg inne i IKEA-huset. Lilleman och Kimpan bestämde sig för att åka i den. När pappan ledsnat på körandet så klev Kimpan ur och blev omedelbart kissnödig. De skulle då gå för att uträtta behoven och därefter få i sig den där korven. Lilleman var av en annan åsikt och tänkte inte lämna förarplatsen för någon jäkla korv.

Efter en stunds argumenterande, hotande och mutande så bestämde sig X-mannen för att plocka med sig den lille grabben mot hans vilja och det var då Lilleman skrek som att kniven satt i honom. Pappan försökte dra ut honom ur bilen och bända loss hans små fingrar som krampaktigt höll i ratten, samtidigt som Kimpan pockade på uppmärksamhet för att få gå på toaletten. När vakten dök upp så tjurade Kimpan och ville inte medge för vakten att det faktiskt var hans pappa och lillebror, vilket resulterade i att jag då fick intyga att detta INTE var ett kidnappningsdrama, min X-man försökte inte stjäla ett barn och den lille parveln i bilen var helt oskadd.

Behöver jag tillägga att det blev en omedelbar hemresa och vi intog korven i bilen på vägen hem?  ;) 

Jag har fått en liten annons som vägrar att lämna min dator. När jag surfar så byts den ut för varje sida till olika annonsörers budskap. Min arbetskamrat höll på att skratta ihjäl sig häromdagen när han passerade mig vid skärmen och insåg att jag hade en Knull-Kontakt i nedre vänstra hörnet.

Nu är det inte bara den tjänsten som erbjuds, jag kan även vinna ett Green Card, köpa en färgglad bil eller diverse småpryttlar till nice price, men för det mesta är det muppor i olika varianter som juckar över skärmen.  

Jag har kört alla tänkbara virusprogram och malwarehistorier utan att hitta roten till det onda och den störste kärnan av dem alla har nu gett mig domen: "Blås burken och installera om!"  

Jag hatar att installera om, börja om och joxa i onödan, men idag blir det då total blåsning av livet. För det ligger ju som oftast ett helt liv på hårddisken.

Vi samlar och lägger hela vår vardag, jobb, familjefoton och annat på datorn. Precis som på mobiltelefonen. Mobilen som gått från att kunna ringa en vän utan att behöva vara hemma till att nu ha full kontroll på våra liv. Förr ringde vi på hemtelefoner och sökte personen i fråga. Numera vet man att man alltid får tag på den via mobilen. Kan man inte svara skickar man ett meddelande på FB, Messenger, SmS eller IMessage, då vi alltid vet vem som ringde och när.  

Den sista praktiska "Måste-funktionen" som dök upp i veckan är "Mina Vänner". Nu kan jag via GPS se på en karta var alla mina familjemedlemmar befinner sig. Fullständig övervakning eller en ganska praktisk uppfinning?

Ja två små blå pluppar visar i alla fall att Prinsessan med pojkvän befinner sig just nu i deras nya lägenhet. Två andra små gulliga bollar visar att Lilleman och Kimpan ligger i sina sängar och sover sött på Storgatan.  

Fast det kunde jag lätt räknat ut ändå, på serenaden av snarkningar... ;)  

Onsdag och ner 1 kg sen helgen. Måste varit en tillfällig formsvacka.  =)

Tydligen kommer det att lösa sig fint med rullgardinstanten. Prinsessans pojkvän bjöd in sig på kafferep hos damen och vilken pensionerad änka kan motstå en mörk dalmas i 20-årsåldern med en dialekt från mörkaste gruvan i Norrbotten?  ;)  

Bovärden i huset har också fått sig en rappning då städningen var bristfällig. Inte för att det brukar spela någon större roll. Kvinnan som bodde före mig i min lägenhet hade under 15 års tid bjudit vår bovärd på kaffe, så hon behövde varken städa eller ersätta sönderklösta tapeter och potatisfåror i parkettgolv.

Vilket resulterade i en allvarlig diskussion kring detta, som avslutades med att min bovärd flydde nedför trapporna och lämnade efter sig både jacka, keps och pärm med tapetprover. Tapeter som jag för övrigt skulle få sätta upp själv om jag ville förnya de rosa strukturerna med grekisk mönsterbård. Att de dessutom använts som klösbräda i ett decennium var inget argument för renovering.

Tack pappa för akututryckningen där! <3  

Två gånger har jag ringt bovärden under de senaste tre åren, för att få ett handtag till frysen och en nyckel till motorvärmarstolpen. Nyckeln fick jag i brevlådan och frysen öppnar vi fortfarande genom att öppna de överliggande skåpet först och därefter pilla upp frysdörren från ovansidan.  

Man ska vara snäll och uppskatta sin bovärd...  

Funderar på att skicka ett snällt mail till honom, bjuda in honom på bullar och diskutera en ny golvmatta i köket. Alternativt också bifoga en snygg flygbild på hans villa och kanske ett par bilder tagna på hans barn eller barnbarn, lekande med mig på dagis..

Då kan det nog dyka upp en jaccuzi i badrummet till jul... ;)  

Varför har ingen berättat om Champinjoncreme på burk? Testade igår att fylla fläskfilén med det lilla gegget tillsammans med bacon och ost. Supergott!

Måndag igen då... Försöker kravla mig upp ur ångestdiket efter en viktökning på hela 1,5 kg i helgen. Vad hände? Kan de ha varit Champinjoncremen??

Hade många planerade projekt på söndagen som alla fick ge vika för soffläge med ett maraton av X Factor. Riktigt underhållande än så länge.

Hoppas att veckan lyfter med viktminskning och roliga projekt. Under fredagens flytt dök det upp ett riktigt skoj projekt när den utflyttade gamla tanten dök upp i Prinsessans nya lägenhet och försökte få betalt för monterade persienner och rullgardiner. Utan att ens ha hunnit presentera sig hade lilltanten glidit förbi mig i dörröppningen och marscherat genom hall, kök, vardagsrum och ut på balkongen, där hon med barsk ton meddelade att fick hon inget pris på rullgardinen därute, (som hon inköpt och installerat för sju år sedan), så skulle hon låta montera ner den och sälja den i andra hand.

Jag har då för mig att när man lämnat ifrån sig nyckeln till lägenheten så har man inte så mycket mer att hämta där? De du lämnat efter dig tillfaller väl automatiskt den nya hyresgästen?

Ja, hade det nu varit jag som flyttat in så hade nog bloggen i den närmaste framtiden varit fylld av en liten tants outtröttliga försök att komma åt en solblekt rullgardin. Den Elaka Eva hade antagligen tittat fram där och jag hade sett det som en självklar möjlighet att krydda vardagen med lite hederlig grannfejd.

Med tanke på den sura damens ålder så hade jag nog inkasserat en gratis rullgardin förr eller senare... ;)

Hjälpte Prinsessan i veckan att packa ner lite pryttlar i lådor inför helgens flytt. Snart två år är det sedan lillgumsan skaffade egen lya och nu ska hon och pojkvännen utöka boendeytan till 3 rum och kök.

Förra gången det bar sig av var grabbarna grus naturligtvis med för att hjälpa till. Då det var så nära till inhyrdes ingen släpvagn, utan de få möblerna som ingick i bohaget skulle bäras de 200 meterna till nya bostaden.  

Lilleman hade haft en hård natt, antagligen gått på pumpen i någon skyttegrav då humöret verkligen inte var på topp den dagen. Sömnbristen var uppenbar och jag tyckte riktigt synd om Kimpan som fick arbeta vid hans griniga sida hela dagen.  

Det var en syn för gudarna när de bar sängmadrasserna uppför Storgatan. Lilleman sammanbiten med raska steg i fören och Kimpan som halvsprang baktill och försökte både hinna ikapp och inte tappa sin del av sängen samtidigt. När de gjorde en omkörning av ett promenerande par längs trottoaren så låg jag längre ner på gatan, dubbelvikt av skratt.

Till helgen bär det så av igen. Nu lite längre ifrån Mamsen och med handen på hjärtat känns det som att det är NU hon flyttar hemifrån. Tidigare har det varit två minuters promenad och man kan alltid svischa in eller hon komma ner, äta mat eller prata en stund. Nu blir det hela vägen till andra sidan stan...  

Jag undrar just om navelsträngen räcker hela vägen dit?!  

Älskar dig HoneyBunnie! <3

Torsdag morgon och jag har inte hunnit längre i min kalender än tisdag förmiddag. Tänk så fort tiden går när man har roligt!

Hösten blir inte bara obefintliga helger utan även veckorna rusar förbi och består numera bara av måndagar och fredagar.

Det passar mig utmärkt då jag inte alls känner mig hemma i höstrusk och regn. Jag blir annars lite deppig när löven faller och sommaren skrumpnar ihop och dör bort.

Sitter på balkongen och skriver i motvind. Regnet står som spön i backen sidledes och jag plaskar lite lätt med fötterna på min heltäckande balkongmatta. Den skulle jag ju ta in förra helgen, innan höstregnet tog i på allvar...

Det gäller att öka takten här om det ska bli helg nån gång. Trist att gå på ledighet nån gång i mitten på nästa vecka...

Hasta Kvasta mina vänner!

Sambon kan inte somna utan bakgrundsljud. Vi har alltid TVn (läs datorn) på i sovrummet med några avsnitt Vänner, som rullar in på nattkröken.

Jag är helt övertygad att detta är ett resultat av kassettsagorna. Ni vet de där banden + medföljande bok. Sagan lästes upp på bandet och vid pling så var det dags att vända blad i den illustrerade boken. Nu är jag övertygad om att sambon inte hade kassettband, hans sagor kom säkerligen i cd-form.

Intet ont om mina svärföräldrar. Detta var ett bekvämt sätt för oss föräldrar som inte hade möjlighet att varje kväll göra rundan med godnattsagor för alla våra telningar. Samtidigt, vem läser Kalle Ankas Fotografiska Expedition likt originalet?! Prova göra Harakuan var tredje minut. Du somnar inte ifrån uppgiften i alla fall...

Resultatet av detta blir att man i vuxen ålder inte kan somna utan TV-brus i bakgrunden. Helst nåt man känner igen och har sett förut, gärna två triljoner gånger. Jag kan nog lätt halka in i Guiness Rekordbok för att ha sett avsnittet av Vänner, där gänget spelar amerikansk fotboll på Thanksgiving, flest gånger av alla människor på jorden.

 
Och varför? Jo, kassettsagan och den medföljande boken har idag blivit Friends. Kassetsagogenerationen växer också upp och blir vuxna, men godnattsagan den hänger med!

 
Godnatt!

Frågan om jul kom upp förra helgen. Jag försökte förklara för min mor att almanackan står idag på 24e september och det är långt kvar tills det är dags att åter samla familjen kring julskinkan.  

Hon tar sällan "No for an answer" min mor, och delgav livligt att ALLA andra hade redan tackat ja till evenemanget och det var nu bara min del av klanen som gjorde att hon inte kunde sova på nätterna på grund av ovissheten över hur många sillbitar som skulle kunna gå åt.  

Det hela är sprunget ur en urgammal tävling där man som matmor redan fyra månader innan ska få alla närmast sörjande att ställa kosan mot Domsjö på den heligaste dagen på året. Det gäller så att boka upp alla, INNAN någon får en annan inbjudan.  

Så här har det varit så länge Kalle Anka önskat God Jul vid tresnåret och varje ny sambo, pojk/flickvän eller annan respektive som introduceras i släkten får redan vid andra daten lova och svära att alltid fira jul med "La Familia". Glöm din egen familj, endera är du med oss eller emot oss! Så här gör vi, och har gjort, sen långt innan Jesusbarnet låg i sin vagga.

Jag själv ser ju heller ingen jul utan min mamma i en röd fin blus, klagandes över att fatosten inte blev som den skulle, bråka över att ingen äter lutfisk eller Vattlingon och kommendera Wille att hämta mer julmust i källarn att servera alla mina nära och kära.

Men, nu är det ju så att sambon också har en liten mamma, samt nära och kära, som i flera år fått nöja sig med ett enkelt julkort, så i år kanske den heliga familjetraditionen måste ge vika för nya traditioner.  

Varför är det så viktigt att ses just på julafton? Vi har ju varandra året om!  

Ja, hur det nu än blir så är det faktiskt hela 4 månader fram till den spännande upplösningen på den här historien och det kan också hända att jag sitter och bloggar under en palm på Mauritius just den dagen... ;)

Innan vi kommer dit ska vi njuta av en färgrik höst och en ljus advent.  

Fyll dina dagar med liv, inte ditt liv med dagar... <3