ElakaEva

Har bestämt att jag ska ge LCHF-modellen en chans. Det är ju inte så att någon annan diet fungerat så där övertygande, så varför inte?

De som känner mig väl skulle hålla med om att jag är en eldsjäl, dock växlar föremålen för min entusiasm ganska snabbt. Så blir nog också fallet med LCHF-grejen: Shit, det här kan man nog göra massor av och utveckla till sin egen modell!!   =)

Idag har sambon och jag bakat LCHF frukostmuffins. Man kan nog annars lätt få skörbjugg av LCHF-modellens Ägg & Bacon Frulle. Så varför inte stoppa dem i en muffin istället?

12 rejäla frukostar blev det:

Frukostmuffins: Blanda 10 st ägg med 1 dl grädde, 200 gr riven ost och 100 gr urvattnad keso och rör ihop till en smet. Klipp eller strimla 2 pkt bacon i små bitar och knaperstek. Låt svalna en aning. Blanda ner baconet i äggröran, tillsätt en kruka finhackad persilja och häll på muffinsformar. Bra och stadig modell på formarna ska det vara. Grädda i ca 20 minuter i 175 grader. Höj sedan ugnen till 225 grader och låt de stå några minuter till för att få fin färg.

Vi gjorde dessutom en smarrig LCHF Tacogratäng till middag!

Tacogratäng: Stek 500 gr köttfärs med 1 gul hackad lök och 4 st pressade vitlösklyftor. Krydda rejält (å då menar jag rejält) med Chili, Paprika, Vitlökspulver och Spiskummin. Blanda i 1 dl tomatpuré. Släng köttfärsröran i botten av en gratängform. Lägg 2,5 dl riven ost över den och toppa med en äggstanning gjord på 2 dl Crème Fraîche och 2 Ägg.

20 minuter på 200 grader, sen vare klart!

Enkelt och gött, jag kan nog köpa detta...  =)

Och nej, detta ska INTE bli en matblogg...  ;)

Sambon tror idag sig ha löst viktproblemet (Han lät faktiskt som att han botat cancer eller skapat världsfred), och möjligtvis kan hela församlingen här nu konvertera till en ny religion: "The Drinking Man's Diet". Robert Cameron skrev boken redan 1964 och Atkinsdieten snodde sedan det mesta av den, förutom den tillåtna höga alkoholkonsumtionen då.

Här utlovas i alla fall att man kan trycka Martinis, stora stekar med Bearnaisås, gåslever och champagne, utan att gå upp ett enda gram.

With every Manhattan

Your stomach will flatten

If pounds you would burn off

Then turn on your Smirnoff

Så skål på er då mina vänner! Här kommer kilona rasa....  ;)

Trampade runt gula leden idag. Minns med fasa hur man tvingades genomlida den rundan på skolans friluftsaktiviteter. Mina klasskamrater och jag var alla säkra på att den var 9 mil lång när vi svettiga och med skavsår på skavsåren stånkade runt Åsberget på 80-talet.

Idag var det faktiskt en riktigt trevlig tripp på 9 km med fantastisk utsikt. Runkeeper mätte upp en höjdstegring på 210 meter. Kanske det till och med kan resultera i en viktnedgång på nåt hekto?  Vågen visade imorse hela 2 kg mindre än för två veckor sedan...  =)    Kanske jag nått min målvikt redan innan nästa sommar? Tvivlar dock på att anfallet kommer att hålla i sig så länge...

Lider inte så mycket av att vara utan körkort. När Kimpan ska skjutsas till Mellansels tågstation för att åka kl. 02.09 till Kiruna på söndag natt så är det ingen som förutsätter att Mamsan tar nattskiftet...  ;)

Viktigt info: Tåg från Umeå och Öviks Centralstationer till Kiruna går för övrigt ner till Sundsvall för att därefter börja kämpa sig norrut...

Sambon konstaterade via information på Aftonbladet.se att ägg är nu lika farligt som att röka. Ett ägg om dagen påverkar åderförkalkningen lika illa som att röka 20 cigaretter. Han såg lite blek ut när han insåg hur många cig han dragit i sig under veckan. Antagligen fler än mig, som då är rökaren i familjen.

Skratt, detta kan nog resultera i både tvivel och diverse avhoppare i församlingen...  ;)

Nu har LCHF-prylen kletat av sig på alla i hushållet, inte en brödskiva, makaron eller ynka riskorn så långt ögat når. Baconoset letar sig ut över Storgatan och man ser folk vända sig om nere på gatan för att se efter vilken hamburgerkedja som flyttat in på överstan.

Vissa av medlemmarna i sekten utnyttjar då situationen lite extra vad det gäller fettet och dränker sin kyckling i gräddiga såser eller creme Fraiche, med motiveringen att fett (HF) inte är fel. Överste Kolhydratgestapo tillrättavisar och instruerar med faderlig ton vad som är brukbart och tillåtet utan att synda.

Jag är en ofrälse, dvs äter Nutrilätt till frukost, pastasallad till lunch och därefter en brakmiddag i LCHF-stil. Vilket resulterar nog i att min kropp inte riktigt vet om den ska tappa nåt kilo eller lägga på sig ett par extra...

"Du skall inga andra gudar hava jämte mig", ringer någonstans i mitt bakhuvud...  ;)

Här satt jag häromdagen och skrev att körkortet gått ut och att jag inte längre får köra bil, samtidigt som min andra hjärnhalva bokade möten i Härnösand för hela fredagen?! Vad jag vet så får man ännu inte köra bil på passet. Kanske jag eventuellt inte bör få ut ett nytt körkort?!?

Fick i alla fall ta med mig Prinsessan som privatchaufför... Skratt

Härlig sommarvärme den här veckan, känns som att de som prickat in en semestervecka dragit vinstlotten i sommar. Hoppas på fortsatt väder i helgen. Ett litet minus är att chilin på balkongen nu torkat redan i själva blomstadiet. Men, det finns ju att köpa färdiga på varje välsorterad grönsaksavdelning...

Sambon surfade runt en kväll och ropade in mig för att visa på skärmen att om han gick med i Viktklubb.se så skulle han väga exakt 16 kg mindre 20121206. Det stod i och för sig inget klockslag.. Jag avrådde honom med att man inte blir smalare eller mer vältränad för att man betalar en månadsavgift. Tro mig, som pröjsat det jäkla gymmet i tre års tid och vad har det gett??

Nada, man måste tydligen gå dit och träna också...

Ha en superlördag!!  <3

Såg en sväng av livesändningen igår kväll via Allehanda Media: Urusla kommentatorer, vilka använde sig av fraser som "statistikmojäng" och "Husum är fin". Lägg där till en urusel skärpa på sändningen och ett Modo som fortfarande trodde sig dansa runt midsommarstången. Vi gissade oss till var pucken befann sig och så gjorde även spelarna.

Ok, det är sommar, men man behöver väl ändå inte spela som att man har flip flops på fötterna!?

4-1 till oss, ja ja, jag må va en medgångssupporter, men visst har väl hockey blivit riktigt tråkigt...

Såg de första två avsnitten av Dallas igår. Startar på tv4 till veckan tror jag.

Ett riktigt kärt återseende!  =)  Här pratar vi ändå om ett odödligt monument i TVs historia, med 14 säsonger i Sverige och sammanlagt 357 avsnitt mellan 1981 till 1993. Serien som kunde komma undan med att skriva ut en av huvudpersonerna som död (Bobby), för att sedan upptäcka att tittarsiffrorna rasade och då peta in honom igen till nästa säsong med ursäkten att hans fru Pamela drömt alltihop. En karl som varit stendöd i månader klev plötsligt ut ur duschen och sa godmorgon till sin fru... och vi köpte naturligtvis hela baletten!!

Pam har man dock ratat den här vändan och ersatt med Ann Ewing, (Ann Brenda Strong), som vi för övrigt känner igen som Mary Alice Young, kvinnan som tar livet av sig i första avsnittet av Desperate Housewives och därefter bara har en berättarröst under åtta säsonger.

Musiken och introt ger lite rysningar såklart. (Kan säga att sambon inte var fullt lika lyrisk..) Sedan återseendet av alla kära vänner som Sue Ellen, Lucy, Ray Krebbs och inte minst, men alltid sist  (slutscenen i varje avsnitt där han visar hur grym han är med sitt stora, elaka leende),  The Man Himself:  J.R. Ewing!!

Larry Hagman var faktiskt med mig på Oktoberfesten 2010 och hivade öl. Ok, kanske inte med mig då, han var där precis som 6 miljoner andra, men jag såg honom allt...  ;)

Fåniga fakta: Det efterföljande avsnittet "Who Done It?" till säsongsavslutningen 1980 (i Sverige 1982), hade en av de högsta tittarsiffror som någonsin uppmätts i USA för en TV-serie. Där skulle det avslöjas vem som sköt J.R. Ewing....

Hämtade ut nya passet i veckan. Dagen innan mitt körkort slutade att gälla. Kan det vara ett tecken på D-Day när man inser att alla identitetshandlingar går ut på samma dag, lika som plötsligt maskindisktabletterna, sista kartan med P-Pillren och även så receptet tagit slut?

Just nu får jag inte köra bil, men det är å andra sidan många tacksamma för.  =)

Sprang hela vägen från jobbet till Trafikverket för att hinna ta det jäkla körkortsfotot innan stängning. Trafikverkets kontor, som för övrigt ligger med öppettiderna stängt heldag, öppet 10.00-14-00 varav lunchstängt 12.00-13.00, stängt heldag, öppet förmiddag etc..

Kom dit svettig och ful, 10 minuter före låsning. Tanten i receptionen blängde på mig och tittade menande på klockan, insåg väl att nu blir det eventuellt två minuters övertid här, och hänvisade mig surt till fotobåset.

Jag tänkte för mig själv att skit samma hur jag ser ut på fotot. Hur ofta visar man det ändå? Äntrade båset och satte mig till rätta. Då ringer telefonjäkeln i ryggsäcken utanför. Stred med mig själv under tre fotograferingar, att svara med risk för att om jag vänder mig om och böjer mig snabbt ut för att hämta mobilen untanför skynket så blir det antagligen rumpan som kommer med på fotot, alternativt att låta den redan bistra tanten där ute lyssna på min ihärdiga telefonsignal.

Jag bestämde mig för det senare och tro mig, hon var inte alls muntrare när jag signerade, beställde mitt körkort och önskade henne en trevlig kväll, tre minuter före stängningsdags...

Kimpan har äntligen kommit hem... <3  med 14 dagars tvätt till mamsan..  Pratar fortfarande "Örnsköldsvikska" (eller Domsjömål) då, tack å lov!!  Vänder på måndag igen och drar till Abisko för en veckas fältkunskap i den norrländska floran. Så det är bara att tvätta på liksom..

Ser fram emot skolstarten till veckan då det blir vapenvila på nätterna. För vem orkar kriga natten igenom för att sen sova i skolbänken?!  Shit, då får de åka till pappa...

Lillelördag då och med 22 grader i skuggan. Jag bestämde mig för ett glas Ros'e, "all rules are off på onsdagar" och böjde mig in i kylskåpet för att skvimpa upp ett glas av den stående bag-in-boxen därinne. Sambon kom förbi och tittade misstänksamt på mig:

"Skratt, det lät som att du kissade i kylskåpet!"

Jag svarar lugnt, "Nej Älskling, det här är vad man kallar att skåpsupa..."

Samobon gick på morgonpromenad kl. 06.00 SHARP imorse. Jag vinkade av honom från balkongen med morgonkaffet och en cig. Jag drog fot-kortet som ursäkt... *gäsp*

För övrigt, har vågen lagt av. Den visar "LO" vilket betyder lågt batteri. Förra gången detta utspelade sig bytte vi batteri tre gånger och köpte därefter en ny våg. Kan det vara ett tecken?!

Tror i alla fall att man kan utnyttja den här situationen...  ;)

Första arbetsveckan efter semestern och livet traskar på i vanlig ordning...

Har tagit itu med vikten denna vecka. När läget nu blivit riktigt akut och det inte bara blivit slitigt att knyta skorna, utan det även är svårt att se dem där nere, så finns det faktiskt ingen återvändo.

Promenerat hem från kontoret hela veckan. Ätit minimalt och klivit upp och ner på den jäkla vågen, som om den vore en step up-bräda, vilken för övrigt nu visar hela 0,9 kg mindre än i måndags... 

Såå, i den här takten har jag säkert kommit ner till min målvikt nån gång innan nästa OS går av stapeln... 

Jag har nog inte riktigt insett hur kilona krypit sig på. Har nog tyckt att jag fortfarande glider fram, "sexig och smidig som en puma", tills sambon härom kvällen påtalade med ett skratt att jag faktiskt äntrar ett rum mer likt en buffel?!

Skratt, ja ja, vi var nog två om detta och inte har jag sett till varken motionscykeln eller helvetesmaskinen ännu... Dock låg han på sovrumsgolvet härom kvällen och stönande gjorde situps. Inte för att det var jobbigt att göra situpsen, utan för att det gjorde så förbannade ont att ligga på golvet..  ;)

"En kvinnas strävan genom livet är att åter komma ner till sin födelsevikt" 

                                                                                                                              - Sune Svensson

I det DerAasenska hushållet köper vi limpa, typ färdigskivad Längtan eller annat rågbröd i limpform.

Ingen i familjen tycker om att äta de två kanterna som naturligt blir på limpan. Därför så förflyttas den första kantskivan i förpackningen allt eftersom, tills det slutligen bara finns två skivor kvar, dvs start- och slutskiva.

Häromdagen hittade jag fyra skivor Längtan i en påse, som visade sig vara två stycken start- respektive slutskivor. Här har man alltså flyttat över kanterna på limpan till nästa påse för att slippa äta dem. Och när så den nya limpan var på sluttampen så resulterade det i fyra kanter kvar.

Skärpning grabbar!!

Ingen vill äta dem, så varför inte bara kasta bort dem!?

När baksmällan börjat ge med sig och tinnitusen så sakta klingat av, (träningsvärken i magen av alla skratt lär nog hänga med ett tag till), så vill jag bara säga:

                                                              "Dansa - Pausa" tills vi ses igen!  <3

Sista semesterdagen idag. Imorgon är det jobb, rutiner och vardag igen. Känns faktiskt helt ok!

Summerar jag sommaren och semestern så har den bjudit på varierande väder, lata dagar, många grillmiddagar med trevligt sällskap och en ihärdig förkylning som vägrat ge sig. Den enda smolken i bägaren har varit att sambon arbetat hela sommaren.

Men livet behöver väl ändå inte förändras så drastigt för att semestern tar slut?! Jag ska fortsätta att njuta av det, varenda dag; doften av ren tvätt, en perfekt lasagne eller ett nystädat badrum, att gå runt i pyjamas en hel söndag, att höra mina vänner skratta, en promenad efter regn, knasiga upptåg med mina härliga ungar och att varje dag får vakna upp med sambon.. <3

Allt detta finns ju kvar och året om... 

Men för säkerhets skull, är också en tvåveckors till Grekland inbokad i september...   ;)

Igår åkte Kimpan iväg på en liten semestertripp för att träffa kompisar. Resan innebär en mellanlandning på Arlanda med slutdestination Skåne. Kimpan, som endast flygit ut från Öviks flygplats tidigare, ringde hem från Arlanda och berättade hur förvånad han var över att Arlanda var så stort.

(För den som endast haft 20 minuter på sig att kuta genom hela JFK är inte Arlanda så stort...)

Lillemans Gotlandsvecka blev inställd, vilket jag är oändligt tacksam för, trots att jag samtidigt tyckte det var tråkigt för hans skull. Jag bävade lite för hans planbyte på Arlanda och tåget, med möjliga föreseningar och ändringar, var ju inte ens att tänka på. Lägg till färjan på det...

Inte för att hans lokalsinne är att tvivla på, men det här är samma grabb som ringer Mamma på jobbet i Kramfors och meddelar att något gått fel efter en tur till Elgiganten och att han kör just nu sin moped på E4an på väg till Umeå och kan inte vända. Han meddelade också den smått vansinniga mamman: "men jag kan nog lyfta moppen över mitträcket, de funkar!"

Här snackar vi killen som under hela sin uppväxt haft kläderna bakåfram, skorna på fel fot och aldrig ett par matchande vantar. Och det med en lätt axelryckning: "Jag tänkte inte på det.."

Han fick så ofta skäll för att han lämnade kläder och tillhörigheter på skolan så tillslut tömde han hela bänken, ner i sin rygga, i omklädningsrummet efter gympan. Det resulterade i att fröken ringde och undrade om vi sett Wilhelms långbyxor. För han stod kvar i shortsen på skolan och kunde inte gå hem då det var vinter och femton minusgrader ute..

En annan gång hittade jag ett par gympadojjor med storlek 39 i hallen. Det lustiga här var att det var exakt samma modell som Leo, men hans var endast storlek 36. Jag fattar inte hur man kan gå hem i skor som är tre storlekar för stora. Och här kastar jag även en tanke till den stackarn som stod kvar på skolan med trettiosexorna....   ;)

Ja, Gotland får vänta till nästa år, det finns ju kvar. Kanske inte Skåne då om vi lyckas få Danskarna att ta tillbaka det...  ;)

Lite ångestfylld inför att ha varit så negativ över sambons idé angående motionscykeln, så föreslog jag i ett svagt ögonblick att vi skulle hämta hem Body Circuit-maskinen från Domsjö. För den som inte vet vad detta är, så kan jag bara hänvisa till en trampmaskin från helvetet där man med armarna dessutom ska bruka någon slags stavgång. Den gnekar och lever om så att grannarna nog kommer att ringa polisen på oss, om inte för gneket utan för musikens volym som vi måste överrösta gneket med för att inte bli döva.

Maskinen inköptes en gång i tiden till den vältränade Prinsessan, men då Kimpan alltid dragit på sina kilon så tvingade den elaka modern då sin son att köra två kilometer på maskinen varje dag.

Kimpan körde sitt race varje dag och hade ett ganska fint tempo, tills den dagen jag föreslog att vi kanske skulle utöka rutten till tre kilometer. Då tog det tvärstopp och han vägrade fullfölja programmet. När jag så pockade på så föreslog Kimpan att jag kunde ju ställa mig där själv och prova så fick jag se hur jäkla kul det var..  Jag vet att han tänkte nog "Tjockkärring" i sitt stilla sinne också, men det skulle han aldrig yppa högt till sin mor.

Sagt och gjort, man kan ju inte vara sämre själv. Vi bestämde att jag skulle köra de tre tusen meterna och vi klocka tiden, så att jag sedan skulle kunna bevisa för sonen hur ytterst lite tid detta skulle ta per dag att genomföra.

Jag äntrade maskinen och började trampa. Det var ganska tungt till en början. Kimpan ställde ner trycket så att det skulle bli lite lättare. Ja, jag var ju helt otränad på detta och han hade ju ändå kört ett tag.

Detta hjälpte dock inte då det fortfarande var astungt. Att dessutom stavgå med armarna samtidigt och få någon slags rytmik på detta så att det skulle bli följdsamt var helt omöjligt. Jag slet och drog, svettades som en gris och överröstade maskinens gnekande med mitt flåsande. Tillslut lät jag nog likt ett gammalt ånglok korsat med en brunstig älgko, för sonen frågade oroligt om jag inte skulle kliva av och ta lite vatten.

Jag tittade på mätaren och insåg att det inte var så många meter kvar innan jag klarat loppet. Pressade de sista och svor i tysthet att jag skulle sluta röka innan jag slutligen formligen gled av maskinen. Lycklig och nästan medvetslös flämtade jag till Kimpan att kolla mätaren, jag var i mål!!  Och hade säkert gjort det på rekordtid också... 

Kim kollade klockan och mätaren och skrattade: Mamma, du har gjort 300 meter!!

Inser nu vad jag dragit på mig här, en gnekande helvetsmaskin som ska stå och damma i vardagsrummet likt ett monument över hur otränad jag är...

Men jag säger till sambon:  "Be my guest Darling, the scene is Yours!"   <3

Sambon: Jag funderar på att köpa en motionscykel...  

Jag skrattar:  Jaha och varför det?

Sambon:  Då kan jag cykla på den två timmar varje kväll.

Jag skrattar ännu mera:  Två timmar?!   Fattaru hur ont i arslet du skulle få?

Sambon:  Nä, två timmar funkar. Det skulle bara vara skönt att cykla.

Jag:  Du, jag lovar att du kommer att cykla 30 minuter första kvällen och säga att du ska utöka detta varje kväll, men de första trettio minuterna kommer att vara det längsta passet du någonsin gör, innan du slutligen kommer att lägga ner projektet helt och skiten ska stå och damma i vardagsrummet. Det funkar inte, tar för mycket plats.

Sambon: Jag behöver inte ha den i vardagsrummet.

Jag: Jaha och var skulle vi förvara den då? I klädkammaren eller? Kan ju inte vara så roligt att sitta där inne och cykla bland kläder och sportutrustningar..  (de sista som för övrigt inte används så flitigt i vårt hushåll).

Sambon: Jag kan ha den på balkongen. (lite irriterad för att han inte blivit tagen på allvar och fått medhåll i frågan).

Jag skrattar:  Å där ska du sitta och cykla, på väg till kyrkan! Skratt, du kommer att se jättekul ut, men du kan ju alltid välja om du ska ha uppför eller nedförsbacke. Bara att vända cykeln i valfri riktning...

Sambon:  Jag kan cykla i sovrummet...

Jag:  Du har ju en cykel i förrådet. Varför inte ta ut den och cykla dina två timmar på den?  Skratt, du skulle få köra till Husum två repor varje kväll!

Sambon viskar:  Jag tänker ändå köpa en motionscykel...

Ja, jag vet att jag är negativ, men jag vill verkligen inte att han köper en motionscykel för då måste antagligen jag använda den också, och jag HATAR att svettas...