ElakaEva

Jag har full förståelse för att du drömmer, det gör vi alla. Ibland kan det vara en rolig dröm, andra gånger en mardröm och emellanåt kan man inte ens komma ihåg hela drömmen. Men, man måste inte alltid berätta om sina drömmar!!

Sambon delger mig alltid bildligt och heltäckande sina drömmar. Jag försöker att vara en god sambo, lyssnare och gud vet vad, men allvarligt.. mitt liv är för kort. En dröm är som en fjärde film på en trilogi, helt onödig att bevittna. Som en bokklassiker, den kan aldrig återges i annan form och ger inte åskådaren samma känsla.

Jag skulle kunna fortsätta i evighet, (och det gör faktiskt sambons drömmar också...)

Prinsessan kör lite samma stuk. Många gånger har jag funderat på att bara vrida ratten lite till höger och ta diket på väg till Kramfors, under en lååång intensiv och sövande berättelse om någon fantastisk, ledsam, rolig och/eller konstig dröm.

Jag har alldeles för få år kvar för att lägga tid på detta... sorry.. skicka ett sammandrag på mail..   <3

Mamsan studerar mig när jag lägger äggskivor på min macka och utbrister: Ska du inte ha lite sill på mackan?

Jag:  Nej, det blir bra med ägg.

Mamsan:  Ta några kalla köttfärsbiffar då. Det är gott på macka!

Jag: Nej, det räcker med äggen.

Mamsan ropar in i huset:  Kom nu Wille, det är mat!

Mamsan tittar på mig igen:  Ja, men Kaviar vill du väl ha på äggen?

Jag:  Nä, det här funkar..

Mamsan ropar:  Wille, ta med dig kaviar ut!

Wille dyker upp i altandörrsöppningen och tittar på oss, (funderar antagligen var han hans stol nu befinner sig och om det tillhörande tallriksunderlägget är på rätt plats).

Mamsan till Wille:  Tog du ingen kaviar?

Jag:  Jag vill inte ha kaviar!

Mamsan:  Hämta kaviaren, Eva vill ha kaviar på sin macka.

Wille kommer ut med en tub Svennes kaviar.

Mamsan:  Se där, du kan ju inte äta bara ägg. Det blir alldeles för torrt.

Jag lägger omsorgsfullt små kluttar av kaviar över alla ägghalvor på min macka....

Fillunch hos mamsan på stora altanen, som för övrigt består av möblemanget tre bordsgrupper med tillhörande 17-23 sittplatser.

Mamsan i köket och Wille i vardagsrummet, som vanligt renoverande och iförd blåställ. Jag plockar ut på bordet för lunchen. I köket får jag tre exakt likadana, lätt begagnade tallriksunderlägg i handen.

Mamsan:  Ta dom här tre. Det står namn på dem. Willes är så smutsig så den vill jag inte äta på.

Jag: Har du märkt underläggen?? 

(För den som inte är insatt, så märker min mamma ALLT med tillhörighet, skålar, plastbyttor, kläder, u name it. Du Kan hitta en gammal färgpyts i källaren med namn, adress och telefonnummer, utifall att man skulle tappa bort den full med lingon i skogen. När jag var barn så stod det EVA bak på ryggen på alla mina dockor och så även under mina skor...

Mamsan:  Naturligtvis.. Wille får äta på sitt. Han har trycksvärta på det. Så är det när man måste läsa tidningen med hela armen...

Jag skrattar och passerar meckande Wille på väg ut till altanen.

Jag:  Var ska jag duka?

Wille:  Det spelar ingen roll.

Mamsan från köket:  Duka längst mot dörren!!

Wille:  Sätt mig på ena sidan, men jag ska ha stolen som har överdrag. Flytta den till andra sidan och ställ mammas bredvid. Hon ska ha den med extra kuddarna. Du kan sitta på andra sidan.

Jag studerar bordet, som för närvarande har tre stolar. Lägger underläggen på plats och börjar att flytta om stolarna. Parar ihop underlägg med rätt stol och vänder in i köket.

På vägen in igen hojtar mamma från köket:  Jag vill inte sitta mot dörren!

Jag vänder ut igen och flyttar mammas stol och underlägg till andra sidan.

Wille:  Jag kan sitta på andra sidan.

Mamsan från köket:  Jag kan sitta på samma sida som Wille!!

Jag kastar ut underläggen på bordet, vänder mig till Wille och säger: Se, nu har jag bara busat till det! Nu får ni själva leta stol och underlägg, så får vi se hur det går..

Jag älskar er...  <3

Tog bussen från centrum till Domsjö för att besöka mamma i Domsjö. En resa som med bil tar ca 7 minuter.

Samma tripp med bussen resulterar i en guidad tur genom halva kommunen på dryga 35 minuter. Med lite tur kan du få se hela hela Hörneborg, Hörnett, Svedjeholmen och Hallbacken innan bussen slutligen rullar upp mot Genesåsen. Man får en hel del för pengarna kan jag säga!

Att turen dessutom genomförs av en sommarvikarie, som bakom svarta solglasögon och livlivigt pratande i mobiltelefonen, kör rally genom Domsjös villområden och Hörnetts smala bakgator är riktigt spännande.

Ingen har tydligen talat om för den nybakade chauffören att han inte kör på ackord och man får heller inte gå hem för dagen när man avverkat sina mil.

Passagerna skumpar hit och dit. Vi blundar för en cyklist, som helt ovetande av chaufförens dagshumör inte har en aning om att han ska få sig en läxa, att aldrig någonsin igen befinna sig på bilisternas sida, utan hålla sig till cykel och gångvägen.

Medan alla krampaktigt håller sig fast i sina säten och försöker behålla lösa tillhörigheter som väskor, paraplyer och små barn, roar jag mig med att gissa huruvida det blir den gamla tanten fram i mittgången, mammorna med barnvagnarna (som för övrigt är på lös drift i bussgången) eller fyllot i bakre delen av bussen, som kommer att stå på näsan först.

Ingen törs släppa taget för att ens göra ett försök att komma åt stoppknappen... Som tur är Örnparken ändhållplats där bussen stannar upp en stund innan nästa resa. Kom å åk!!

Drive safe...  <3

Relationen till sina syskon är den längsta man har i livet, betydligt mycket längre än den man har till sina föräldrar, barn eller livspartner. Jag har en stark relation till mina syskon och jag tror även att jag är själva klistret (sambandscentralen) som också gör deras relationer starkare till varandra.

Som syskon är vi en allians, trots att vi är födda i ett spann från sent 50-tal till tidigt 90-tal och inte heller uppväxta under samma tak. Syrran och jag har inte ens samma biologiska föräldrar. Skratt, nåväl vi lämnar det glada 70-talet och konstaterar att "blod är inte tjockare än vatten!" Love u Sis <3

Det finns inga jag litar så mycket på som mina syskon. De finns där och kommer alltid att vara där för mig och jag för dem. Jag vet att jag kan lyfta telefonen och ringa BigBro, Olle, Sis eller LillSkruttan när som helst, så stannar de upp sina liv en stund för att lyssna och hjälpa. Ni är bäst!!

När mina barn var små så försökte jag tuta i dem så gott det gick att de var viktiga för varandra. Vilken för det mesta kändes helt hopplöst när Lilleman fyllde Kimpans gympadojor med slime eller retade honom till vansinne. Prinsessan deklarerade högt och ofta att de två med smutsiga öron inte var hennes bröder och hon skulle aldrig ha något att göra med dem någonsin. 

Jag hoppades att de tre skulle finna varandra på vägen och idag så har de faktiskt starkare band än vad jag kunnat ana. Grabbarna grus är inte bara bröder, de är även kompisar och tillbringar mycket av sin fritid tillsammans. De ställer upp för varandra till sista blodsdroppen och så även för sin syster... om hon då ber med sin lenaste röst...  Mjau..  ;)

Hon i sin tur har blivit den stöttande storasystern man kan prata med, få råd och tröst om de skulle vara något. När jag hör de tre skratta tillsammans känner jag att jag har verkligen lyckats!

Sedan att ZebZero dyker upp hos oss med jämna mellanrum gör mig också varm i hjärtat. Du kommer alltid att vara ett barn i vårt hus!  <3

För någon vecka sedan var sambons syster på besök. Hon sitter vid middagsbordet och studerar intensivt sin bror i profil. Därefter utbrister hon glatt: "Du har börjat få hår i öronen. Du har ett långt vitt hårstrå som sticker ut ur vänster öra!"

Är inte det syskonkärlek, så säg?!

Modern teknologi... Vem kunde för ett antal år sedan tänka sig att vi inte bara skulle prata i våra mobiltelefoner? Från den fantastiska funktionen SMS så har vi idag gått till att surfa gränslöst, kolla mail, portaler, väder och spela spel. Hur ofta släpper vi egentligen telefonen? Teknologin som skulle göra oss friare låser kanske upp oss istället?

Min morgonritual drar längre och längre ut på tiden för varje dag. Till morgonkaffet, som gärna intages på balkongen, uppdaterar jag min Facebookstatus och innan jag kan lägga ifrån mig mobilen så ska jag också ha skrivit några nya högpoängsord i WordFeud, matat drakarna, kissat simmarna och skickat dem på jobbet, gissat och ritat 10 nya teckningar i Draw samt prickat minst 300 låtar på SongPoP.

Detta tar ju sin lilla tid kan jag säga och funkar väl under semestern, men jag skulle vilja se minen på chefen när jag ber om dispens att få starta dagen vid 10-tiden för att inte behöva kliva upp vid fyrasnåret på morgonen. "Ta å kamma till dig!" skulle antagligen svaret bli..

Spelen kommer och går likt trender. Det som alla spelade igår eller förra veckan har nu ramlat långt ner App Stores nedladdningslista. Många spelar inte för spelens skull utan använder FrågeQuiz och annat för att enbart chatta.

Är öppningsfrasen "Gammal-Bor du-Kåt?" så går motspelaren genast bort kan jag säga. Däremot så kan man ju hitta ett och annat guldkorn i chattdjungeln: Stolpskottet, tack för alla glada skratt!

Till sist vill jag bara lämna en kommentar till skaparna av SongPoP, alternativen till Modern Rap behöver endast vara tre stycken:

Eminem

The Black Guy

The Other Guy 

Jag älskar när det regnar...  <3

Har en vän som är singel. Eftersom den senaste tiden varit en riktig "dry season" så bestämde jag mig för att hjälpa honom på traven till romans och tvåsamhetslycka. "Man ska inte lägga alla ägg i en korg" deklarerade jag och anmälde vännen till en rad datingportaler på nätet.   

Min vän köpte inte min idé så där direkt, utan det krävdes en del övertalning, mutor och hot för att få min vilja igenom. Vi diskuterade huruvida det är fult att vara singel? Lever man livet lycklig, stark och fri eller är man bara så jäkla trist att ingen vill ha en?

Och om man nu anmäler sitt intresse på en portal med andra singlar, är man då needy och desperat att finna någon att sätta ringen på? Jag hänvisade starkt till alla TV-serier som gjorts på ämnet. Det är väl knappast någon som tycker synd om brudarna i "Sex and The City"?

Att bli medlem på en datingportal är dock inte gjort över en kafferast. Sidor som eDarling kräver sin man (läs kvinna) och ett oändligt tålamod innan man kommit igenom de hundratals frågor man ska besvara om sig själv, sina krav på livet och den tilltänkta partnern. Får hon vara rasist, muslim eller ha gröna ögon? Är det smart att redan i ett så tidigt skede deklarera att hon måste vara renlig och noga med sin hygien?? Kan jag ha överseende med svartsjuka, grälsjuka och hypokondri? Spelar det någon roll om hon går på droger eller snattar på ICA?

Efter någon timme av glada skratt så var profilen klar. Här får man genast se matchande förslag och kan interagera med dessa genom att sända förskrivna frågor, gilla och flörta. Notera att du kan dock inte se vad bruttan svarat eller kolla in hennes profilbild om inte du blir en fullvärdig medlem! D.v.s. förbinder dig till en månatlig avgift på minst 250 spänn i 12 månader. Detta framgick då fasen inte innan man vände ut och in på sitt liv och tragglade frågor i över en timme. Då var det "hitta din partner kostnadsfritt" minsann!! 

Efter en rad nitlotter, som alla var gratis och kostnadsfria tills att man verkligen vill kunna kontakta en annan medlem, så hittade vi HappyPancake, ett gratis Lunarstorm för vuxna. =)

På Pannkakan kan man söka vänner, partners, lunchdejter eller tillfälliga romanser. Man kan samtidigt välja på transvestiter, transsexuella, pardating eller rentav redan upptagna spelare!? Jag skrattar konstant så att tårarna sprutar och kastar samtidigt en kärleksfull och tacksam tanke till min sambo. Inte för att detta inte låter spännande.. Skratt, men shit vilken rookie man skulle vara i sammanhanget.  ;)

Jag tror dock, att det öppnats en ny värld för min vän. På Pannkakan kan man nog hitta en och annan rolig kontakt att dela skratt med. Samtidigt kan det ju faktiskt leda till nåt mer...

Lycka till Darling!!  Jag önskar dig så all lycka i världen... <3

Kärlek är att han fluffar mina snusar...  <3

Inom en vecka är det invigning av OS 2012, men redan i juli 2005 bestämdes det att London skulle få äran att hålla sommarspelen. Detta spektakel tilldelades genast en budget på 5 300 M£ (miljoner brittiska pund) för att täcka arenorna samt infrastrukturen till spelen. Till detta tillkom även 1 700 M£ för den olympiska parken, Lower Lea Valley samt ytterligare 9 345 M£ för säkerhetskostnader, skattebortfall, elitsatsningar inom idrotten och eventuella oförutsedda kostnader. Jag undrar just om de gamla grekerna i sin vildaste fantasi skulle kunnat förutsäga detta...

Londons borgmästare Ken Livingstone har dessutom lovat att evenemanget i slutändan kommer att gå med vinst.

De närmaste veckorna kommer antagligen gräsmattor att växa sig manshöga och skilsmässoansökningarna öka en aning, då man inte riktigt kan komma överens hur mycket TV-tittande som egentligen är bra för familjefriden. Semesterfirare, sjukskrivna och föräldralediga bänkar sig framför dumburken för att slaviskt följa dramatiken.

Jag kan höra min mamma skälla likt en bandhund över den jäkla sporten på TVn som aldrig tar slut. Nu ska den dessutom visas dygnet runt, live, i studios, repriser och sammandrag. För att få plats med hela OS rensar SVT under två veckor bort alla program från ettan. Så den som är inte kan leva utan veckans "Här är ditt kylskåp", "Uppdrag granskning" eller "Engelska Antikrundan" får allt vackert vänta tills OS 2012 dragit över och ordningen återställts i mitten på augusti..

I det Van DerAasenska residenset blir det ingen strid framför TVn, som antagligen kommer att vara avstängd under dessa veckor också. Här går livet vidare även utan SVTs dravel eller Olympiska Spelen...

Representanter från muslimska länder har klagat på att spelen 2012 arrangeras under Ramadan, som i år infaller från 20 juli till den 19 augusti. Fasta från soluppgång till nedgång kan ju faktiskt leda till ett sämre resultat för dessa deltagare. Kan detta vara en kupp av IOK?

Hemma dividerar vi ofta om husmanskostens vara eller icke vara. Huruvida burkopotatis, såser på flaska, smarriga gratänger, grillat och snitzlar tillhör Husmanskosten 2012, eller om den endast erbjuder blodpudding, makaroner & korv, köttbullar och pannkakor. Eller var de sista tre barnmat?  ;)

För mig, som har burktelefonlinje till pizzerian på hörnet, kan redogöra för det exakta innehållet i alla femton Box to go på Asia Thai Palace och inte skulle titta två gånger åt en blodpudding om det så var det enda som erbjöds på en öde ö, så skulle ett singelliv antagligen bestå av Take Away, mackor och vätska.

Mitt kylskåp skulle inte eka tomt. Bakom Rosén och Breezern skulle man säkert kunna hitta en förpackning Choritzo med utgånget datum. Flyttade man på dessertosten skulle man skymta ett paket Lätta och en låda bredbar leverpastej.

Sambon tycker om blodpudding. Jag kan då för mitt liv inte förstå varför... Han äter den ostekt och  hastigt uppvärmd i micro med hallonsylt till. Jag tycker att den kombon låter lika smarrig som Samarin & Pepparkakor... Å andra sida äter sambons syster sin blodpudding med keso eller socker?!?

Jag har inget emot köttbullar och pasta. Om man nu får blanda upp det med lite wokgrönsaker och kanske kasta på en kall sås. Falukorven, den får dock landa på en macka.

Under våra diskussioner över veckomeny så har Kimpan konstaterat att morsan äter inget hon inte kan dricka rödtjut till och kanske han har skrämmande rätt?! Ett glas rött till pannkaka går ju bort, till soppan ja... Kan till och med sträcka mig till pyttipanna och en öl... skratt..

Efter semestern ska fru Van DerAasengå in helt för husmanskost. (läs torken...)

Hör gärna av er med tips!

(Recept med fiskpinnar och fiskbullar undanbedes..)

Varför inga bloggar?  Jo, det har ju varit lite körigt på sistone.. 
                                                         Skratt, är inte det alltid min stående ursäkt?!

Men nu har jag i alla fall bytt jobb, lämnat Kramfors, mina bebisar (portalerna) och mina forna arbetskamrater. Efter en lååång vår, omgiven av dårar och som vanligt allt för många timmar i bilen, så känns det underbart att komma tillbaka till Övik.

Ångrar absolut inte de fyra sista åren. Jag har lärt mig massor på vägen och utan dessa hade jag ju aldrig stött på The Flying Umbalas. Mina kära bruppor, som verkligen kan förgylla en dag! <3 Hoppas att vi är på till den 3/8 nu!!

Det är ytterst sällan dåligt med förnyelse och förändring. Just nu står jag inför ett karriärsval och det känns både spännande och skrämmande. Kan man kasta sig ut och göra något helt annat? Ja, men visst kan man det!! Jag har gjort det förr och det här blir säkert inte sista gången. Att arbeta ska vara kul, eller hur?

En normal människa tillbringar upp till åttiofemtusen timmar av sitt liv på en arbetsplats, eller 3 542 hela dygn, nästan 10 år om man nu vill räkna om det, så visst ska man väl passa på att ha lite roligt under den tiden? Som jag tidigare påpekat, så är livet alldeles för kort för att slösa bort.

Så jag funderar och bidar min tid under semestern, så får vi väl se vad hösten har att erbjuda. Idag är ju alltid den första dagen på resten av våra liv.

Bakom en STOR man står alltid en jäkligt sleten och utarbetad kvinna... 
                                                                        men inte längre den här kvinnan..   ;)

Stanna upp, ta ett djupt andetag och njut av livet...   <3

För ett par veckor sedan deklarerade sambon sitt deltagande i en pågående tävling på jobbet. Vinnare skulle utses efter X antal veckor och koras  "Mannen med den ojämnaste skäggväxten".

Jag ifrågasatte inte denna idrottsgren av rang förrän Don Johnsons tredagars började förvandlas till ett slutspelsskägg a la farmarligan och fredagsmyset började kännas riktigt stickigt. Detta liknade ju faktiskt ingenting!!  (som Larsa skulle säga..)


Istället för att ställa krav på ett rent walk over så frågade jag lite fint om hans motståndare hade sambos eller fruar. För i jesse namn så måste väl någon kunna få stopp på dessa vansinnigheter? Det är väl säkert ok att under sommarveckorna snava runt i skägget på kontoret och svara i telefon, men för den som måste sitta mittemot vid middagsbordet och syna dessa tussar, (och i tysthet fundera om dessa någonsin kommer att växa ihop till skägg), är det väl inte riktigt lika roligt?



Nåväl, när inte detta då köptes, så kontrade jag med min egen utmaning:
Så länge DU inte rakar sig så gör inte JAG det heller, ..överhuvudtaget...  ;)


Kvinnlig list brukar vanligtvis tillintetgöra de flesta manliga upptåg och "bra-idéer" och efter en bildlig beskrivning med mycket inlevelse över hur man faktiskt både skulle kunna fläta, göra dreads eller varför inte dekorera med beads, löshår och bling blings, så var tävlingen över och allt gick tillbaka till en välrakad vardag.


Tänk så mysigt det kan va...   =)




Dra inte på er svamp där ute.... efter regn kommer sol..  (har jag hört..)


<3


 

Då sambon, efter mer än en nätt liten viktökning, inte tycker att han tillhör Toyboy-genren längre så bestämdes på det nya året att här skulle det bantas, tränas och byggas muskler inför Beach MMXII.


Att de första dagarna på året också medförde en födelsedag som kastade över honom på andra sidan det magiska strecket och rakt mot 50-årskrisen gjorde inte saken bättre. Mindre än hälften kvar till femti bast kan ju vara nog så skrämmande, dock är ju allt relativt och i mina ögon så ser jag bara tillbaka på den övergången med ett lugn. Det finns värre milstolpar att passera på vägen, men det törs man väl inte nämna...


Sagt och gjort, det smärtfriaste verkade ju simning och där fick han genast en villig sparringpartner i Kimpan. Jag tänkte för mig själv att "det här kommer att göra ont Darling", då jag vet att sonen är som en fisk i vattnet och drar lätt en 40-50 längder i rask takt.

På tisdagen simmades det då friskt. Båda ville nog visa sig på styva linan för det var två lätt skadeskjutna hjältar som efter badpasset hasade sig fram till middagsbordet. Sambon hade ont i ryggen och Kimpan en ihållande kramp i både vänster fot och höger ben. Jag meddelade grabbarna glatt att det här skulle nog släppa under det väntande onsdagspasset...  ;) 

För på Casa Der Aasen, här gör vi allt "ALL IN" liksom. Ska det tränas, ja då går vi in hårt och sen ökar vi!

Imorse lämnades då skadeanmälningar in på sambons kramp i fingrarna. (Hålls fördelaktigt ihop vid armtag) och sonens skadade ben. Men jag gaskade minsann upp dem och sände iväg dem med badbyxor och handdukar. =) 

Just dessa attribut kan vara nog så svåra att få med sig i morgonpackningen, vilket kan medföra en negativ simupplevelse. Sambon har för vana att slanta in nya badbrallor inför varje vistelse på det lokala badhuset, då dessa har en förmåga att bli bortglömda och därefter landa på låneavdelningen.

Simning är inte en billig sport ska ni veta!

Själv har jag nu lyckats dubblera min vikt med 50% på tre år, vilket är en ganska hyfsad ökning och rent statistiskt innebär det ju att jag inom några år kommer att vara en ganska bastant kvinna.

Jag tycker ju inte att träning är så kul och tycker om att äta ALLT som är gott. Vid minsta tanke på att banta blir jag vrålhungrig, får pms och chokladnoja.

Under mina graviditeter har jag inte som andra varit beroende av morötter, salta kex eller lakrits. Nä, här har knaprats chokladkakor, dumlekola och nougatstänger i parti och minut. Glass i stora lass har skyfflats in mellan kräkningarna och morgon-illamåendet. Det kan ju också ha varit en av orsakerna till att mitt illamående inte bara varade på morgonen, utan mer som ett allmäntillstånd under nio månader.

Hela mitt liv har jag jojobantat med viktväktarna. Flygvärdinnorna, bantningspulver, soppor, och algextrakt. Alla förekommande bokstavs-kombinationer man kan lägga på en diet har styrt mitt liv. Som oftast endast under ett par intensiva dagar, innan jag åter igen tröttnat och återgått till mitt vanliga liv och intag.

När jag så blev sambo åkte skylten "ALL RULES ARE OFF" upp och det skulle mysas och pysas i soffan med rödtjut och den där jämarns osten och kexen. När grabbarna är hos oss ska det fredagsmysas och när de inte är hos oss så nog fan ska det mysas då också. (läs här "mysas" som "ätas".) Här myses det naturligtvis med stil, så förutom ostbrickan tillkommer också choklad, nötter och eventuellt chips med tillhörande dip. 

 

Men, efter ett antal läkarutlåtanden, rappningar från både läkarkår, älskade systern, arbetskamrater och vänner, så har jag insett att det höga blodtrycket och den bristande konditionen på något vis bör åtgärdas, så jag bestämde mig härom veckan att det var dags att börja promenera. Fick omgående ont i foten och nu haltar jag runt här sen två veckor tillbaka.

Kanske i väntan på att anfallet ska gå över...

Ha en toppendag därute!!

Tänker på dig Majsan!  <3

1a advent... Idag inleds juletiden, en tid som för många innebär stress, prestationsångest och överkokt knäck. Själv har jag aldrig riktigt drabbats av julångesten och min mors alla måsten har inte heller kletat av sig på det svarta fåret i klanen. När barnen var små så gjorde vi precis allt det som är kul kring jul, pyssel och godsaker. Vem blir egentligen glad av att ha ett fat hemgjorda och orörda "dyngtrampare" på julbordet år efter år, då ingen äter dessa? Nä, jag jäktar inte och jag har ingen ångest över jul!

Låter vackert eller hur...

Min mentala advents-breakdown gjorde jag bort redan tidigare i veckan. Då min före detta svärfar sen 25 år tillbaka gick bort förra helgen. Tragiskt och trots lång sjukdom kan man aldrig förebygga eller inställa sig vid tanken förrän det oförklarliga har inträffat. Då jag alltid är den starka och sällan fäller en tår, (åtminstone inte så det syns), ska alltid fixa och dona så att alla mår bra runt omkring mig. Då detta blir en omöjlighet och när inga "det ordnar sig" eller "allt blir bättre" fungerar, så ramlar jag platt, energilös och känner mig otillräcklig.

Då fanns det bara en sak att göra, -  JUL tammefan!!


Så i måndags när sambon ringde hem vid fyrasnåret och undrade vad jag pysslade med, ryggade han lite när jag förklarade att jag klädde julgranen. Samtidigt som julmusiken klingade på högsta volym i bakgrunden förklarade jag kort att "jag mår skit, låt mig göra detta eller ta smällen!!"

När jag inte finner energi måste jag alstra den någonstans och då passade det utmärkt att julpyssla lite. Ja, det är klart att vid närmare eftertanke så var det kanske lite overkill att dra fram granen, men allt åkte med i kaoset. Tomtar, adventsljusstakar, kökskåpsstädning, frysavfrostning, för att inte tala om kaoset i klädkammaren som legat över mig så länge. Har jag nämnt att jag borde vara tusenfoting, med tanke på alla mina skor? Allt redde upp sig under dagen och föll sakta på plats under kvällen.

Sambon, som nu har några år på nacken, fanns sig genast och sa att med tanke på julgranen så var det ju tur att det var 21a november och inte 21a april. Han inflikade också  i förbifarten att han skulle behöva jobba över till sent, den fegisen...  ;)

Ja, därför, så har jag heller ingen ångest över jul. En smärre katastrof till och det är bakat, klappat å klart i Der Aasenska residenset.  =) 

Skämt åsido, så som barn kan jag inte komma ihåg annat än en mamma som städade, bakade och matlagade skiten ur sig hela december, för att på julafton närmast ha självmordstankar och hela dagen försöka le lyckligt över att familjens samlats i år igen. I år har vi äntligen lyckats införa knytkalas och så dela på arbetsbördan.


En liten oro ligger förståss och gnager över vad jag ska få på min lott att tillföra på julbordet. Har lagt in ett önskemål om att få göra Janssons Frestelse, för där kan man väl bara sno ihop kryddade ansjoviskryddade sillfileer, lök, grädde och potatis. Piece of cake!  Kan man använda strips på påse tror ni?  ;)


Ja, hur än ni nu gör, glöm inte att mötas, ta vara på varandra, mys gärna med en lussebulle köpt på ICA och ABBAs färdiga sillburkar. Huvudsaken att ni myser och umgås. Människorna, vänner, nära och kära är ändå det viktigaste och vi vet aldrig hur länge vi får ha dem hos oss.



Ha en mysig advent allihopa!!




* Dyngtrampare = Grisfötter... Om det nu var någon som inte fattade den...   ;)

Rhodos är en av Greklands många öar med en storlek som Öland. Temperaturen kan ticka en bra bit över 40-strecket under juli och augusti och vi valde därav att åka till den västra sidan där det ska fläkta mer och också är känt som surfarnas paradis. 

Min rekommendation till den som funderar på att åka dit, ta med hårsnoddar, öronmuffar, solhatt eller alternativt rånarluva! "Fläktar" är ett understatement och du kan beräkna att tillbringa semestern på en helikopterplatta. Håll ett fast tag i drinken, solstolen, öron och peruk. Här blir du garanterat ful i håret!!


Jag har nedan satt ihop en liten ordlista för dig som funderar över en tripp till Grekland eller Rhodos..

All-Inclusive
Intressant att se hur folk "tankar" när det så att säga är helt "gratis" att förse sig med allehanda drinkar, öl, vin och små shots. Det resulterar under eftermiddagarna till en ganska munter skara turister som vinglar mellan pool, solstol och bar i en odör av gamla ölcoasters.

Det finns heller ingen måtta vid den återkommande utfodringen tre gånger om dagen, då många lastar sina tallrikar med pasta och sås, pommes och ris med moussaka, dolmar, kött och fisk, potatissallad och våfflor på varandra likt en gigantisk tårta.

Naturligtvis lämnas hälften åt sitt öde för resan till dessertbordet där man kan skapa en fantastisk dessert-pyttipanna av alla de läckerheter som bjuds. Här kommer naturligtvis tankarna till hur namnet "Kolossen på Rhodos" har uppstått...  ;)

All-Inclusive armband
Det genomskinliga armbandet kan enkelt plockas bort redan efter dag 1, då man redan solat in en vit rand på armen, som senare kommer att hänga med långt efter nyår.

Toaletter
Låses automatiskt när man stänger dörren och kan endast öppnas från insidan. Vilket ställer till med en del problem då många efter besöket lämnar dörren stängd bakom sig. Dörren förblir låst och personal måste tillkallas.

Många restauranger och barer har uteslutit toalettsitsar så det är ju tur att man en gång lärt sig stå upp för de enkla behoven. Detta blir dock lite trixigare för uppgift nummer 2... Använt toalettpapper får ej spolas ned utan ska lämnas i en papperskorg intill, trots att pappret ofta är så tunt att det smulas till obefintlighet i handen före användning.

Rött vin
Vet inte om det är på grund av värmen eller om grekerna helt enkelt är ociviliserade då de envisas med att servera ett glas rött kylskåpskallt. Alla viner får max en tvåa då all smak går förlorad.  =(

Ölstövlar
En Medium stövel är minst en liter och en Big är enorm. Small, vete fasen om det serveras överhuvudtaget. Notering: Tårna nedåt när du dricker - annars skapas ett slags baksug i glaset som ofta resulterar i en otrevlig överraskning. Ett plus är att det alltid ingår en fri skål snacks till ölen. Lär av det Sverige!

Moussaka
Lasagne, där man bytt ut pastan mot potatis och aubergine. Man borde kunna spajsa till den med bacon? Serveras i alla fall i timmerhuggarportioner.



Epta Piges med Ungdomens källa
Om man traskar igenom en 200-meters smal tunnel, helt i mörker och med kallvattnet skvalpandes en decimeter ovanför fotknölarna väntar belöningen "att bli tjugo år yngre" på andra sidan. Det var med en viss tveksamhet jag tog sambon med ner i tunneln..  ;)

Trångt och mörkt, tankarna gick naturligtivs runt hur många kryp jag skulle dra med mig ut när jag upprepande skrapade armbågarna längs väggarna. Väl ute på andra sidan, med rödnosiga tår, kisade vi solljuset mot varandra och ja, eller nä, vi var nog båda av samma årgång som stunden innan.


Rhodos gamla stad
En större borg som rymmer många restauranger och souvenirbutiker.


Kolossen på Rhodos
En kolossalbild av solguden Helios som byggdes omkring 284 f.Kr. Räknades som ett av världens sju underverk. Den ska ha varit placerad vid inloppet till staden Rhodos hamn, förstördes av en jordbävning och försvann därefter. De grekiska arkeologerna hävdar däremot att statyn aldrig kan ha stått där då dimensionerna på den fått gubben att gå ner i split mellan de pelare han stod på.

Idag pryds samma ställe av två hjortar av vardera kön. Hanen ser ut som en "Brat" då han har hornen likt en "backslick" eller alternativt springer i 200 km/h.

Akropolis
Bjuder på en fantastisk utsikt, när man väl trampat alla trapporna i 40 gradig värme, upp till den gamla tempelruinen. Här blåser det minsann inte!! De gamla grekerna skulle aldrig gått på trenden med Foppatofflan då vägen dit är brant och tillverkad av runda, blanka stenar lagda på högkant, för att på så sätt bilda en glashal stig i vackra mönster och färger.

Med Foppas plastdojjor på blir det som att promenera över ett lager glaskulor och besökarna halkade runt, likt Bambi på hal is, längs de branta stigarna utan räcken och med höga stup längs kanten. Jag tackade min lyckliga stjärna att vi inte stannat till för ett par stärkande öl innan bergsklättringen. Väl uppe finner man pelare och resterna av ett antal boningar och tempel där man förvarade sina rikedomar, dock finns ingen bar så långt ögat når...

Lindos
Här är det Grekland man sett på bild. Små vitkalkade hus i ett myller av gränder, där grekiska damer kränger broderade dukar varvat med små turistshoppar och restauranger. Vi åt lunch på en av dessa söta små hak och bestämde oss i stundens iver för att testa alla Greklands läckerheter på ett bräde och beställde in en Sea Plate för Two.

Än en gång, tack till den som uppfann baguetten! En del har säkert tidigare hört mig nämna att man kan överleva länge på baguetter och rödtjut, om man nu skulle hamna i ett land där köket inte passar. Vilket jag nu ofta gjort...

Här blev då vitlöksbröd och öl räddningen då varken bläckfisk, calamari, jätteräkor, svärdfisk eller helfriterad småspigg gick ner. Jag kan för mitt liv inte äta det som tittar tillbaka på mig..

Sambon tyckte dock att småspiggen smakade likt pommes frites och festade även lös på de övriga delikatesserna från de grekiska havet. Musslorna var bäst.  ...Ett påstående jag aldrig trodde att jag skulle yttra..

Bargatan
Jag hade föreställt mig Rhodos ryktesbara bargata likt Las Vegas Strip, men det visade sig istället vara en trång gränd på några hundra meter där man tryckt in krogar och utehak på varandra. Man blir påhoppad varannan meter av någon inkastar-grek, som likt en inkastar-turk ska övertyga dig om att komma in och dricka just deras coctails. "Happy Hour - All Night - just for You!

JP från Paradise Hotel trängs med överförfriskade tjugoåringar och ett glas rött kostar lika mycket som på flyget. Nope, "Been there, done that" - Check!   Nu går vi vidare...


 

Pussel och Polkagrissolning
Hur solar man ben, mage och ansikte, men inte lår och bröst, då de redan blivit rödbrända av solen? Ja, vill du inte se ut som en Polkagris så är rekommendationen pusselsolning. Det krävs lite omsorg att få handduk att täcka bara vissa lemmar, speciellt i full storm, men det ger resultat. Annars finns det ofta fönsterbord att tillgå, alternativt ett rejält parasoll.

Min sambo hjälpte mig med den sedvanliga insmörjningen en kväll. Här gäller det att fukta de rödsvedda delarna och samtidigt försöka bevara den bruna färg som uppstått fläckvis. När han bearbetar rygg och ut mot armar utbrister han: "Shit, du ser ut som en gammal väska!" Skinnet bak på axlarna hade fått en smärre överdos av UVB och såg en aning slitet, rynkigt och mörkbrunt ut.

Perfekt, svarar jag, då kan du ju checka in mig på hemvägen, så får du dubbla platser på planet. Vi vet ju alla hur lite sittutrymme det finns på charter!!  =)

Hemma på Storgatan handlar det om att somna först. Inte för att jag och sambon någonsin skulle kunna hålla oss vakna längre än de datorspelande sönerna, men när vi väl stängt sovrumsdörren och laddat med något högst intressant  och som går att somna ifrån på tvn, då börjar kampen!

Min sambo hävdar att jag snarkar!?! Flickor snarkar inte, det vet ju alla! Kvinnor sussar sött likt små barn. För att övertyga mig om att så ändå är fallet har den rackarn till och med spelat in mig med sin mobiltelefon, men jag hävdar naturligtvis att man aldrig ska tro något man ser eller hör, ljud eller bild. Jag jobbar ju faktiskt i Mediebranschen!

Män snarkar däremot, det vet ju alla! Så även min älskade sambo. Vanligtvis med korta drag och som någorlunda lätt kan avhjälpas med en knuff eller baxning till framåtstupa sidoläge. Har han däremot intagit en enda ynka bira så brakar helvetet löst!

Han snarkar och rosslar likt en pråmstor valross med astmatiska besvär och vaknar till och med själv av oljudet eller om det nu är av syrebrist, vad vet jag? Dessutom växer han i storlek, tar upp mest hela sängen och blir helt orubblig ur ryggläget.

När jag en kväll inte kunde somna och dessutom inte kunde höra ljudet av tvn, då allt överröstades av ständiga timmerstockar som drogs fram och åter i sängen, tröttnade jag ooch placerade en kudde över ansiktet på honom.

Ljudet avtog omedelbart. Den ljuvliga känslan av tystnad blandades med oro över att jag kunde faktiskt dräpa honom där han låg under kudden. Så jag lyfte försiktigt på kudden och lyssnade..

Efter några sekunder drogs en stock som heter duga och jag en lättnadens suck. Avlägsnade kudden, då jag ändå inte kunde somna om jag nu måste ligga och lyssna efter andetag. Bestämde mig för att imorgon så somnar jag tidigt.

Min sambo tycker ofta att jag alltid är så trött och somnar tidigt..  ;)  <3

Over and Out, nu blir det äntligen semester, sol och värme några dar.

Hoppas solen skiner på er alla här hemma också! 

På lördagsmorgonen kom Lilleman ut på balkongen, där jag satt med en kopp kaffe och dagens första cig. Han tittar misstänksamt på sin mor och frågar: "Hur mår du?"

"Fint", svarar jag. Sonen undersöker mig fortfarande med en forskande blick när han tillägger: "Det ligger ett vinglas i tvättmaskinen!" Här ser jag samtidigt hur han tänker att är det formodligen blivit dags att skicka in morsan på torken...

Jag vet, att det INTE är jag som placerat ett vinglas ovanpå tvätten i den öppna toppmatade tvättmaskinen. Och om det inte är jag, så lär det utan större tvivel vara den på fredagskvällen lite lätt förfriskade sambon, som firade in sin semester och att han äntligen också får vara ledig.

Sambon nekar sig förståss hes och ville inte ta på sig ansvaret för händelsen. Lilleman spänner ögonen i mig och jag ser att han redan har dömt mig och utan rättegång. I samma veva kommer Kimpan in skrattande och erkänner att det var han som glömt glaset där på natten, då han på väg från datorn till diskmaskinen fick lov att göra ett litet "pitstop" i badrummet.

Vissa spelar sitt dataspel med stil då tydligen lite ost och vin går utmärkt till kampen att erövra världen. Från och med nu går sonen under namnet Napoleon..  ;)

Så skönt, tänkte jag, som faktiskt tvivlat lite på om det ändå inte var den förvirrade mamman i alla fall. De som känner mig väl skulle ju inte höja på ögonbrynen.  ;)

Samtidigt slår det mig, min son dricker vin? Ja, han har ju faktiskt åldern inne för att få handla på Systembolaget.

Satt på balkongen med ett litet kryss häromdagen och beskådade en kille springande i faslig fart nedför Storgatan. I hälarna rusar en polisman som återkommande ropar till honom att stanna. Polismannen fäller sin brottsling och sätter handklovar på honom samtidigt som polisbilen möter upp och ut kliver en poliskvinna att assistera i gripandet.

Spännande värre, tänkte jag, och började genast vattna blomlådorna för att kunna betrakta scenariot. Upptäckte att likaså gjorde grannarna på de flesta av balkongerna som vetter mot gatan och den rafflande incidenten. Vi hejade inte...

Polis, sirener och blåljus är alltid lite fängslande. Dock inte i det fallet då man har dem bakom sin egen bil.

Då det tidigare kostat mig X antal tusenlappar så sänker jag alltid hastigheten i Klockestrand. Likaså denna morgon i maj på väg till kontoret i Kramfors. Möter en polisbil och tänkte att det här gick ju bra, tills jag passerat bron över till Sandö. Där upptäcker jag till min fasa polis, med både blåljus och sirener, i backspegeln.

Stannar till vid kanten mot Räddningsgymnasiet, så gör också polisen och ut kommer två konstaplar som omgående placerar sig myndigt vid var sin framdörr. Riktiga godingar, tyckte Prinsessan i passagerarsätet. Jag såg hela livet passera revy, förbannade det glas rödvin jag lyxat med till gårdagens middag och tackade min lyckliga stjärna att jag fått på sommardäcken, så sent som två dagar innan.

Körkort och blåskontroll, polisyngligen utanför min sidoruta såg rätt bekymrad ut när han meddelade att bilskatten var oreglerad. Bilskatten, tack gode gud, tänkte jag, burrade lite med håret och rättade till hyllan.  ;)

Han tog mitt körkort tillbaka till "blågula" majan för en kontroll. Emma flörtar på med konstapel Höger som också strax lämnar oss för att dryfta vårt öde med sin kollega. Jag viskar till Prinsessan: "Vad gör vi?"

Min vindruta har efter ett stenskott en rejäl spricka på totalt en trettio centimeter och rakt igenom synfältet, vilket nog skulle generera en knäpp på näsan och en rejäl böteslapp. Och ja, jag skulle åtgärda detta vid tillfälle, men då rutan måste härda minst tjugofyra timmar efter fastsättning så har det aldrig liksom blivit tillfälle...

Hon svarar snabbt: "Jag går ut, lägger mig på huven och upp över rutan!" "Skärp dig", väser jag, innan båda konstaplarna återigen intar sina positioner på var sin sida om bilen. Ett steg längre fram och den trasiga rutan blir ett faktum..

Både jag och Prinsessan återgår till att burra med håret likt två feta duvor innan parning, medan jag konverserar med konstapel Vänster och förklarar hur i hela friden detta kunde gått till.

En firmabil, där skatteavin troligtvis åkt jorden runt vid företagets namnbyte, kommit bort med Posten p.g.a. adressändringen eller mest troligtvis betalats in på fel konto av någon sommarvikarie under april månad.

Konstaplarna skrattar och meddelar att detta bör jag ju snarast åtgärda och vi rullar vidare, lätt knullrufsiga i håret och med en lättnadens suck och en annalkande utskällning till The Big Boss.

Hur kunde de missa rutan?

Jo, jag gör det ju faktiskt varenda dag...   ;)

Jag har en stor tavla i badrummet föreställande den sedan länge avlidne skådespelaren James Dean och citatet " Dream as if you'll live forever - Live as if you'll die today". Den svarta tavlan i sig är billig alldaglig konst man finner i var och varannat hem idag och det var själva texten som fick mig att slanta in konstverket.

Efter mammografi och följande operation våren 2007 bestämde jag mig för att leva varje dag, att aldrig spara något till senare eller vänta till en annan gång. Livet är alldeles för kort och du vet aldrig vad morgondagen har på agendan.

Låter allvarligt, jag vet, men jag hör alltför ofta de som väntar...

Väntar på semester, jul, nästa år, bättre tider, bara vi gjort bort det här.., nästa vecka ska vi kanske... Varför vänta och leva sen, när livet rullar på för fullt precis just nu?

Lev alltid idag, ta ett bubbelbad och ett glas vin trots att det är måndag, åk iväg på en weekendresa fastän det inte är semester, ha picnic i parken och hoppa i höstlövens högar, stanna till och lyssna på fågelsången, lär dig spela piano, dansa salsa och tala italienska.

Gör det idag - Älska, skratta och tala om för dina nära hur mycket du tycker om dem! De finns de som väntat alldeles för länge...

Kram till er alla.

Solen skiner idag - Carpe Diem!!  =)

För drygt er år sedan fick lillebror sitt första barn, en helt fantatisk liten krabat och då det var längesdan vi hade några små kottar i familjen blev Axl Rose genast huvudpersonen och den största attraktionen vid släktens många sammankomster.

Prinsessan fick äran att bli gudmor till den lilla bajspåsen och har gått in för sin uppgfit med liv och lust. Hon, som aldrig tidigare visat något större intresse för barn, är numera ständigt pussande, bärande, matande och busande med det lilla livet. Jag ser en klocka som börjat ticka där, trots bristen av något rejält fadersämne med bra gener i nuläget. Men det kan ju snabbt förändras och då tar det nog inte alltför länge innan jag blir mormor.

Den här blonda ettåringen med stora ögon är ingen vanlig genomsnittsbebis utrustad med normal dos gullighet, dregel och babydoft. Nej, ni måste förstå, att den här grabben värmer som solen och havet en varm sommardag, skrattar kiknande likt en porlande skogsbäck. En fantastisk skapelse som alltid är glad, kramgo och ständigt på upptäcksfärd.

Han förstår ALLT man säger, trots att prinsessan benämnt allt han pekat på med hennes namn: EEMMA, för att han snart ska börja säga det. Lille Axl Rose är riktigt smart och även listig nog att utnyttja sin position. För den här lilla krabaten har fått upp hela tjocka släkten på tå, att snabbt uppmärksamma hans önskemål och lyda hans minsta vink.

- Vill du låna min mobiltelefon grabben? Självklart, sug gärna på den. Ring Tokyo, dregla eller surfa en sväng!

- Gillar du mina stora örhängen och mitt guldhalsband? Jaa, se så fin du blev med dem!

- Är du törstig, hungrig, uttråkad? Vill du flyga, busa, låna bilen eller ska vi sjunga?

Det är ju dock tur att föräldrarna till den underbara skapelsen är lite tuffare än oss andra i Axl Fan Club.

Ja, livet ter sig ganska enkelt och bekymmersfritt för den som är liten och visst ska vi väl ge dem all kärlek vi kan och skapa de största möjligheterna för dem på vägen.

Jag säger bara: Ta hand om honom och njut av tiden! Allt går så fort och inom kort har han förvandlats till en gänglig och finnig tonåring med hår på tårna likt en Hobbit. Men fortfarande då, kommer han vara den mest älskade och gulligaste varelse ni någonsin sett! Så är det bara! <3

Kimpan har i dagarna blivit antagen till Umeå Universitet. Nu blir det en tvåårig högskolexamen och en nyutexaminerad Naturguide någonstans på våren 2013.

Det finns nog ingen som känner Kimpan som höjer ögonbrynen över karriärvalet, då han redan som liten alltid tjavade runt med förstoringsglaset i ena handen och en burk att stoppa småkrypen i den andra.

Jag minns speciellt en sommardag då vi hade tagit upp barnpoolen på altanen och barnen badade glatt däri. Plötsligt tjuter Prinsessan som om kniven satt i henne och stampar vatten i kaskader. Jag ser Kimpan krypa fram, han hade ännu inte börjat gå, plockar upp spindeln och hålla upp den mot den skräckslagna Emsan. Kimpan visar sin två år äldre syster insekten mellan tummen och pekfingret med frågan:  "Däh?"
Prinsessan plaskar för livet och skriker åt honom att ta bort den.

Vi promenerade ofta, jag och Prinsessan längs vägen med Lilleman i barnvagnen, Kimpan alltid längs diket.. Det gick aldrig att skynda då allt skulle upptäckas och varje sten lyftas. För därunder kunde det ju finnas en skatt. Vilket för honom innebar en skalbagge som genast skulle huseras i en liten låda i det Wiklundska hemmet.

Han ville så gärna gå på Mulleskolan likt sin syster, men var för liten. Tillslut hittade vi Småknyttarna, där han fick vandra med sin kompis Sandra, fika festis och upptäcka myrstackar.

När Kimpan kom i lågstadieåldern så var uppsatser inte hans starka sida. Kim var ju lite lat av naturen och i Veckoboken, där hela veckan skulle summeras, tecknas ner och signeras av förälder, stod det alltid med spretiga versaler och väl kopierat från föregående sida: "ALT ER BRA JAG SAKNAR MIN MAMMA" När det däremot kom till att skriva om djur så flödade fantasin och jag fick läsa om både ekorrar, hundar och en och annan älg.

När vi bodde på tredje våningen i lägenheten hade Kimpan i samarbete med sin bror samlat litervis med grodyngel i glasslådor. Jag vägrade naturligtvis att ha det illaluktande slemmet inomhus utan de fick ställa lådorna på balkongen. Det gick ett par dagar innan vi konstaterade att lådorna var tomma. Hela balkonggolvet var fyllt av små grodfotsavtryck, så antagligen hade de små Kamikazegrodorna hoppat femton meter ner till en säker död. Sonen var naturligtvis otröstlig...

Ja, allt skulle studeras och huseras och det var mer än en gång jag hittade mina dyra Tupperwarelådor på altanen med sönderskurna lock, för att på så sätt släppa in syre till de inneboende hyresgästerna.

Tre år på Nordviks Naturbruksgymnasium blev det sedan med Miljö, Naturvård och en hel del jordbruk, och nu ska det tas ytterligare ett steg ut i vildmarken. Hörde att första veckan skulle tillbringas i Abisko.  =)

Kimpan, jag är så stolt över dig och allt du tar dig för. Allt man vill klarar man och jag känner ingen så stark som du!

Jag älskar dig, inte bara för att du alltid är så positiv, även om det varit tufft ibland, utan för att du är DU och det kan ingen någonsin ändra på!   <3