ElakaEva

Hittade Fiberhusk på Vivo i Sund häromkvällen, vilket resulterar att jag nu har ett bindningsmedel i matlagningen likt potatismjöl. Gjorde wraps med tonfiskröra, vilket var en favorit. Lånat bilden från LCHF.

Wraps för 2 personer:

3 Ägg

6 msk Grädde

1 msk Fiberhusk

Krydda med Örtsalt och Oregano

Vispa ihop allt och låt vila ett par minuter. Stek på bägge sidor på medelhög värme i smör/rapsolja. Låt svalna innan dom skall ätas. Funkar att förbereda långt innan och förvara i kylskåp.

Ingredienser till röran för 2 personer:

1 dl Creme fraiche

1 tsk Majonnäs

1 tsk Sambal Oelek

Salt & Peppar

1 msk hackad Kapris

1 finhackad Scharlottenlök

1 burk avrunnen Tonfisk

Blanda ingredienserna till röran och vänd försiktigt ner tonfisken. Låt gärna stå och dra en stund innan den skall ätas.

Funkar att göra iordning innan och äta kalla till helgfrukost, lunch eller middag. Fyllningen går säkert att variera hur mycket som helst. Jag tänker rom, räkor likt ishavsröra eller tacofyllning med köttfärs eller kyckling.

Ps. Jo och jag vet att det inte heter Vivo längre, men för mig kommer också alltid Söderbergs kiosk att vara Söderbergs... ;)

Helg igen! Veckorna rusar på, snart är det bara måndagar och fredagar igen. Skönt med ledighet i alla fall.

Ikväll kommer grabbarna! Saknar dem.. <3

Kanske jag kan lura dem att ta en liten cykeltur med Mamsen...  ;)
 

Hade bestämt mig för att cykla till kontoret igår morse. Precis när jag svängde ut hojen på gatan började det regna.

Valet var att dra på jackans huva och svettas om skallen så att det sprayade håret blir ihoptryckt och klistrigt eller att välja "dränkta katten" frillan. Valde huvan och satt på jobbet hela förmiddagen med back-slick och halvfuktiga kläder.  

Sambon kom förbi jobbet och vi trampade vidare mot Svedjeholmen för att fira Husmusen på födelsedagen. Vi räknade åren och födelsedagarna som passerat och bestämde oss för att hon nu har uppnått den högaktningsfulla åldern att fortsättningsvis få fylla 29 varje år hon också. Grattis Gumsan! <3  

Sambon pustade och frustade likt ett ånglok i varje uppförsbacke och jag blev nästan lite rädd att han skulle preja ut mig framför nån timmerbil när jag stillsamt rullade om honom på raksträckan, då han samtidigt stod upp och trampade för glatta livet.  

Han fräste sammanbitet: Ibland tycker jag inte om dig så mycket!"  

Och nu, har sambon konstaterat att "han kommer aldrig att cykla på den där helvetets förbannade cykeljäveln igen!"  

Så nu, är våra härliga cykelturer antagligen över...  

Hörde att Sissan gjort en repa till optikern och notan skulle landa på närmare 10 000 kronor. Tio papp!? Det måste ju räcka till en ögonoperation, så att man blir oberoende av glasögon resten av livet.

Slanten bör i alla fall räcka till att fixa ett öga, men å andra sidan har jag svårt att tänka mig Sis kila runt med monokel.. ;)

Som jag skrev förra veckan så om man söker en tågbiljett på nätet från Övik eller Umeå till Kiruna så får man upp sträckan Övik-Sundsvall-Kiruna alternativt Umeå-Övik-Sundsvall-Kiruna. Har man då lite lokalkännedom kan man istället då boka Mellansel-Kiruna för 1000 spänn billigare tur å retur.

Kimpan drog iväg förra veckan för att botanisera i Abiskotrakten med sina skolkamrater. Vi väntade hem honom vid halvfyra snåret tidigt lördag morgon på Mellansels station. Pappan tog nattskiftet och stod beredd på plats för att välkomna sonen hem.

Tåget stannade till och startade genast upp igen och rullade vidare. Det visade sig att stoppet i Mellansel var ett sånt där "Hoppa-av-i-farten-stopp" och Kimpan som hade stor packning efter en veckas vandrande i norr, hann helt enkelt inte dra hela lasset till dörren och hoppa av.  

Kimpan kontaktade genast konduktören som bara hänvisade till att så var turen lagd och "hopp-av-stoppet" var korrekt. De skulle däremot vara framme i Sundsvall 7.41 så han kunde därifrån ta anslutning 7.49 till Övik.  

Tåget rullade in på Sundsvalls station kl. 7.53. Kimpan fick tillbringa ett antal timmar där innan han slutligen kom på en buss och landade i Övik kl.13.00 lördag.  

Ok, Kimpan kanske inte är en rutinerad resenär med packningen i handen redan tre mil före resans slut. Hade det varit jag däremot så skulle nog de andra passagerna till slut dragit i nödbromsen. Allt för att slippa höra mig, trött och sur med håret på ända, rappa en konduktör mitt i natten för att han skulle backa tåget och lämna mig snyggt och prydligt i Mellansel..  

Kassler och Grönsaksgratäng till middag igår. Jag tyckte den var skitgo, men sambon var inte lika imponerad. Å andra sidan tycker han inte om Kassler å det är ju en fördel här...

Jag fräste på kassler, bacon, en paprika, några färska champinjoner, små broccolikvistar, gul lök. Pressade ner en vitlöksklyfta i det. Kryddade även med paprikapulver, chilipeppar och grillkrydda.

Bredde sedan ut allt i en ugnsform. Kastade sedan över en sås på grädde, ägg och massor av riven. 200 grader i 30-35 minuter i ugnen. Jättegott! Om man nu gillar kassler...

Har bestämt mig för att ta upp snusningen igen, allt för att sluta röka. Snuspåsarna har åkt in och ut hela dagen varvat med att jag varit ut och tagit mig mina små rökpauser. Så, med handen på hjärtat så vet jag inte hur mycket bättre det blev?!  

Nya tag imorgon...

Vaknade upp till regnet imorse som hållit i sig sen igår kväll. Grå, trist måndag med regn gör ju ingen positiv. Vågen visade dessutom flera hekto mer än på söndagsmorgonen. Kan det vara sviter från baksmällan? Aldrig hört att man kan jojobanta när man följer samma diet. Måste varit Jägern som lagt sig i vila nånstans under söndagen för att sen fläska till sig när man minst anar det... Ja, en typisk måndag i alla fall...  

Den lilla promenixen på söndagseftermiddagen gjorde att livet sakta återvände, tack och lov! Vi använde resten av dagen till att baka frukostmuffins (30 st blir det i vanliga aluminiumformar) och göra en riktig fast food middag med Kycklingburgare i flera lager och en dressing på majonnäsbas.

Lyckades få hem en burk Majjo från affären den här gången, vilket minimerade disk, vrede och många svordomar av att tillverka sin egen jäkla majonnäs.. (Ska fråga Mamsan om vad som går snett i den proceduren..)  

Grillade kycklingfiléer med valfri kryddning.  

Till varje portion ska också vara:

2 bacon strips
2 skivor cheddar
1 skiva valfri ost

Dressing per portion:  

1/2 dl majonnäs
1 tsk ketchup
1 tsk Dijonsenap
1 msk finhackad saltgurka

Jag skivade filén och la Cheddarost på den första skivan, byggde sedan på höjden en burgare med bacon och sedan dressing. Därefter ny kycklingskiva med vanlig valfri ost, mera dressing och sist kycklingskiva med Cheddarost på topp. Kändes som en riktig grabbmiddag! Serverade sallad till..  

Sambon är ekonomiskt lagd och vill gärna använda energilampor. Helt ok tycker jag, om dessa då skulle fungera som vanliga lampor. Varför tar det 5 minuter innan de, så att säga, kommit igång och bringar ljus?  

Jag hinner in i badrummet, göra klart mitt ärende och ut därifrån igen innan lampjäkeln gått igång. Det är tur att de snabba besöken har man gjort i så många år att det är fullt möjligt att utföra dem i mörker.  

Likaså brukar jag torka mitt hår framför spegeln i hallen och tänder därför alltid upp belysningen där INNAN jag går in i duschen. Då är det upplyst och fint när man är klar för själva hårtorkningen.  

Är det möjligt att producera en energisnål glödlampa som verkligen lyser när man trycker på knappen? Det var väl ändå tanken när vi drog in elektricitet i våra hem?  

Glöm inte paraflaxen idag! Det gjorde jag...

Ha en härlig måndag!!  

Jag förbannar min usla karaktär som låter mig påtryckas Jäger och tackar ödmjukast lillebror för århundradets hangover med tillhörande skallebank.

Vaknade med en önskan om att någon skulle komma förbi och bara slå ihjäl mig, snabbt, och smärtfritt. Drog mig i framtänderna ut i köket för att få i mig en alvedonbryta till frukost.

Söndagen gick i snigelfart. Gick på kolsyrat vatten och kryddad korv hela dagen. Det generar ingen viktnedgång, men den gjorde minst ont att tugga. Den förbannade kyrkklockan envisades med att ringa och dåna varje kvart. Det måste varit årets bröllopshelg i stan då klockan ringde både in och ut samtidigt och med jämna mellanrum.

Jag var också helt övertygad om att jag drabbats av Parkinsons då kroppen bara vägrade att sluta skaka. Googlade på övriga symptom som hjärtklappning och låg FPS (Frames Per Second), men det visade sig vara en ren och skär baksmälla.

Undrar just om man måste sjukskriva sig från jobbet imorgon och i så fall för allmänt nedsatta kroppsfunktioner och tveksam hjärtrytm?

Tog en prommis på affären fram på eftermiddagen, vilket räddade upp dagen då dagsformen sakta infann sig igen.

Det här är inte värt det. Sätter det på Kom-ihåg-listan till mig själv: Jag ska aldrig aldrig aldrig mer dricka alkoholhaltiga drycker!

Åtminstone hålla mig till de som är röda... ;)

Fick för en tid sedan höra att en kär vän blivit allvarligt sjuk. En tumör utan möjlighet att operera. Genast gick tankarna åter igen till att det är dags att sluta röka (å det för länge sen förståss!!)

Hade ju nånstans en deal med mig själv att jag skulle sluta med dessa dumheter "innan man får barn". Flyttade fram deadline på överenskommelsen till "innan jag fyllt 30" och sedan blev det 35. Shit, jag låter som Botniabanan!!   Vid slagna 40 så var det antagligen så mycket annat att planera, och möjligtvis lite åldersnoja att gå igenom, så där glömdes löftet bort. Nu vankas 45-års dagen här i höst och snaran börjar åter att dras åt.

Varje gång anfallet att sluta röka dyker upp så attackerar jag det med att jag bör ju ändå gå ner i vikt först. För ALLA vet ju att man drar på sig några extra kilon när man slutar röka! Sedan kan man ju inte ändra på allt samtidigt. Jag menar, "Rom byggdes ju inte på en dag!"

Sedan är det svårt att "få gamla hundar att sitta", vilket sambon hårt fick erfara när han nyss flyttat in till mig och kärleksfullt skulle få sin älskade att äta nyttigare, (gärna sittandes vid matbordet och inte på golvet eller diskbänken), avlägsna mig från mitt vinglas och få mig att "dra ner" på rökningen.  

Han är målinriktad, tuff och beslutsam min sambo, men Mr DerAasen insåg tillslut att för att få slippa dela sitt liv med Katla från Bröderna Lejonhjärta, så var det bäst att vackert backa och acceptera hela paketet så att säga...  

Nu är jag ju faktiskt på gång med vikten och det börjar rulla på riktigt fint med daglig motion, kosthållning och enligt mina preferenser nästan nollvärde på alkoholkonsumtion, så därför känns det som lite läge att ta itu med detta nu.  

Så därför sätter jag nu detta på min Todoo-lista.

Tänker på dig SlamsMaja... <3

Bakade LCHF-tårta på nötbotten täckt med 80 %ig choklad till Lillemans födelsedag. Inte så dum, men jag rekommenderar absolut hallon eller andra söta bär till då det annars kan kännas väldigt mycket kakao av den mörka chokladen och då grädden också är osötad.

Nötbotten:

100 gram hasselnötter (1,75 dl)

3 äggvitor

Chokladkräm:

200 gram mörk choklad (80%)

2 dl vispgrädde

---------------

1 ägg

1 dl vispgrädde

Hallon och vispgrädde till serveringen.

Nötbotten: Mal hasselnötterna fint i mixer eller beredare. Vispa äggvitorna hårt och vänd sedan försiktigt ner dem i de malda nötterna. Bred ut i en rund form med löstagbar botten. Man kan även lägga ett bakplåtspapper i en form. Grädda i 175 grader i ca 10-15 min. Botten ska bli ganska fast. Gör chokladkrämen under tiden botten är i ugnen.

Chokladkräm: Koka upp 2dl vispgrädde, lägg ned chokladen och låt den smälta under försiktig omrörning. Rör ihop 1dl vispgrädde och ägget i en skål. Häll över den avsvalnande grädd-/chokladblandningen över ägg-/gräddblandningen och rör ihop.

Sänk ugnsvärmen till 160 grader. Häll smeten i formen över nötbotten och grädda i ytterligare 20-25 minuter, eller tills fyllningen stelnat. Den kan gärna vara lite lös i mitten.

Ta ut formen ur ugnen och låt tårtan svalna helt. Lossa sedan försiktigt tårtan från formen med en tunn kniv eller från bakplåtspappret.

Servera med hallon och vispgrädde till!

Beställt Fredrik Backmans två böcker. Dessutom signerade exemplar, så det känns ju extra roligt. Perfekt underhållning för ett tvåveckors pass i en solstol i Grekland. Om två veckor är det semester!! =)  

För er som inte läst Backmans Blogg, läs och njut på  http://fredrik.cafe.se/

Jag har nog inte cyklat på tio år. Lånade svärmors hoj igår för att trampa till Domsjö tur å retur för Lillemans födelsedagsfirande. Jag kan inte minnas att cykling var så enkelt! Trots en lite darrig och ostadig början, med övrig trafik onödigt nära emellanåt, så var turen helt ok, mest tack vare cykeln.

En treväxlad ljusrosa tanthoj med praktisk liten cykelkorg där fram och fotbroms. Helt underbart! Det där med fotbromsen eliminerade en hel del oförutsedda händelser och möjliga skador kan jag tänka.. ;)

Cykeln var så lättrampad att jag aldrig behövde lägga i ettan. Man susade fram och det var lättsammare att cykla uppför backarna än att kliva av cykeln och gå. Vilket jag tyvärr ändå fick göra då sambon inte fick in någon växel under fem på sin (antagligen femtielva-växlade) monsterhoj. Han pustade och frustade, klagade över en ofrivillig prostatamassage och smärta i nacke, rygg, axlar och lår.

Två härliga mil blev det totalt på Runkeeper. Tack till svärmor för lånet av cykeln! <3 Säg bara till om du vill sälja den.

Idag känns det dock som att man har en Pripps Blå i arslet och det känner jag allt igen från forna cyklingsafaris..  ;)

Satt en kväll i soffan och kollade TV. Inte likt oss, men det händer ibland. Plötsligt slår det mig att snart är det 45-årsdag på gång, (hur det nu gick till?) sen e man strax 50 och sen..
 
Har aldrig haft nån åldersnoja och kastar aldrig en tanke på att det faktiskt skiljer ett körkort mellan mig och min käre sambo.
 
Jag kastar ut frågan i luften och förväntar mig nog att den ska bli hängande där;
 
"Tänk om jag blir gammal vad gör vi då?" "Dumpar du mig, rynkig och grå och sen kommer vi aldrig att ses igen?".

 
Sambon kramar om mig och svarar:
"Men älskling, jag lämnar ju bara in dig på hem och skickar över en dunk vin i veckan. Självklart så ses vi. Du har säkert löständer, så vi kommer nog att komma överens ändå!"
 
Tänk om du bara kunde ljuga nån gång då?!  Nope, jag fyller nog 29 som vanligt..

 
Alternativt konvertera till Jehovas Vittne. Där firas inga födelsedagar och samtidigt skulle man få en hel del gratismil på sin Runkeeper... ;)

Under hela mitt liv har vågen stretat upp och ner, växelvis med de attacker och tillfälliga ryck jag fått med diverse träningsformer och dieter. Jag vet, jag har lätt att lägga på mig extra kilon och oavsett om det nu är genetiskt, brist på karaktär eller en osund relation till mat så är dessa kilon rätt jobbiga att dras med.

När samtalsämnet kommer upp så hör jag alltid andras kommentarer som: "Tänk om de då kunde lägga sig på brösten", "Ja, jag skulle nog ta några extra hekton på rumpan" och "Varför landar allt i ansiktet?".

På mig så sitter mina kilon överallt. Jag är liksom jämnfodrad över hela kroppen och skulle inte kunna välja att ta bort eller lägga till ett kilo någonstans.

Däremot så har man ju inte begåvats med fotomodellslängd, är nog en hysat liten kvinna med mina 164 cm i strumplästen. (Sträcker jag på mig eller det ska räknas BMI så är jag minst 165!) Därför så skulle jag uppskatta om diverse överskottskilon kunde välja att sätta sig på längden.

Fast vid närmare eftertanke, om 1kg skulle resultera i 1cm så skulle jag ökat från 164 till 189 cm på fyra år!! Skratt, ge mig nåt år till så har jag vuxit om Lilleman! Med lite träning skulle man kanske bli en hyfsad basketspelare på gamla dar...

Kanske inte den bästa lösningen, men tanken slår mig ändå att jag eventuellt inte är överviktig, bara underlång... ;)  

Ha en superlördag mina vänner!!

Älskar mina morgnar på balkongen. Morgonkaffe, en cig eller två och ett utkast till en blogg.

Äter oftast frukosten på kontoret, kliver ändå upp i god tid och det ger gott om tid att mysa och få en stund för sig själv. Härom dagen blev det ändå frukost hemma. Hittade ingenting gott så lotten föll på lite god Brie. Helt ok i min religion! Lite konstigt utan ett glas rött till, men å andra sidan är man inte så sugen på ett glas vin till frukost... ;)

Börjar bli lite kallt på balkongen så där på morgonkvisten. Sitter med morgonrock och dubbla filtar med håret på ända och ser nog nerifrån gatan ut som Sitting Bull rökandes fredspipa på balkongen.

Känns att hösten är här. Har nog aldrig varit så positiv inför årstiden. I vanliga fall deppar jag lite över att sommaren tar slut, kylan och mörkret kommer tillbaka. Här väntas snöblask, snålblåst och bitande kyla fram till mars-april när livet och solen börjar komma tillbaka.

Men å andra sidan kan vi mysa (utan att äta chips!) med tända ljus i höstmörkret och ta långa höstpromenader i den färgglada naturen. För att sen ha en barbeque med pulkåkning en solig dag på gnistrande snö.

Eller så går man helt enkelt bara i ide..  Hibernation likt en björnhona. Man fodrar och äter upp sig rejält på hösten. Sen ner med rullgardinen, så ses vi till våren!
 

Lyckades få till en sittning hos pappsen igår. Inte alltid så lätt, se "En stressad pensionär", men han klämde i alla fall in mig mellan två stinkefiskpartyn, bowling, grillmästaruppdrag på Naturens dag, begravning och en boulematch.

Sambon och jag promenixade dit och fick ytterligare 7 fina km på Runkeeper.  Ja, jag vet att det Runkeeper inte är en tävling, men det är alltid roligt att ligga i topp av sitt Street Team. För de som ligger före drar jag fot-kortet...

Leftovers igår från onsdagens hamburgare.  Enkelt och skitgött!! Gjorde Coleslaw till. Måste varit något vrickat med receptet (1kg vitkål!!) för nu blire Coleslaw till allt fram till julskinkan...

Hamburgare av köttfärs, ägg, dijonsenap och kryddor. 

Toppa med smält ost och knaperstekt bacon.

Coleslaw:

1 kg vitkål
1 rödlök
2 1/2 dl majonäs
2 1/2 dl crème fraiche
1 msk dijonsenap
1/2 tsk örtsalt
1/2 tsk grovmalen svartpeppar eller vitlökspeppar
 
Finstrimla vitkålen och finhacka rödlöken och blanda ner dem i en stor skål.
Blanda ihop majonnäs, crème fraiche och dijonsenap. Rör ned smeten i kålen och löken. Beroende på hur mycket du tycker om majonnäs kan du ändra på proportionerna mellan majonäs och crème fraiche.
Krydda med salt och peppar.
 

Insåg dessutom att jag glömt köpa majonnäs så den fick jag också sno ihop. (med rätt tvivelaktigt resultat..) Egen majonnäs.. Skratt..jag börjar bli en riktig husmor..

Ha en toppenfredag!!

Kycklinggeggan var ingen höjdare, men jag tror att man kan styra upp den. I mitt fall så smakade den mest purjo och den Emmenthalerost som jag rev över gratängen. En smaksatt Philadelphia skulle nog tillföra en del, samtidigt som jag skulle dra ner på Blomkålen. Det blev lite för mycket av det goda där...

3 kycklingfileér

Frysta grönsaker (blomkål & brocolli)

Purjolök

Vitlök

Creme fraiche

Grädde

Philadelphiaost

Citronpeppar

Tina såpass mycket grönsaker så de täcker bottnen på en ungs form. Skär kycklingen i lagom goa mat bitar och krydda med citronpeppar, bryn lätt i smör tillsammans med purjolöken. Riv över vitlök efter smak. När löken är lite mjuk så häll på creme fraiche och philadelphiaosten så att de blir som en kletig röra. Lägg kycklingröran över grönsakerna som ligger i formen. Häll över lite grädde så att grönsakerna har nåt att koka i. Sätt in formen i ugnen i 175 grader i 20-30 min. De sista minutrarna lade jag på lite go hård ost och lät den smälta.

Servera med en god sallad...

 
Status -3.9 kg på fredagsmorgonen. Igår chansade jag med ett par jeans som inte passat på länge och nu satt de plötsligt som ett smäck.. =)

 
Idag faller domen för Anders Behring Breivik, norsk terrorist och massmördare med 77 personers liv på sitt samvete. Tvivlar då här på ett samvete??
 
Nu sitter karln i lugn i och ro i sin lilla cell med tillgång till både dator och gym och filar på en självbiografi med bl.a förberedelserna inför den 22 juli 2011. Enligt honom själv ska boken inte vara särskilt politisk utan mer som en dagbok. En liten guide i terrorbrott kanske?
 
Döms han till fängelse blir statens kostnader ca 4,6 miljoner kronor per år, men räknas han istället som otillräcklig och döms till vård landar fakturan på över 20 miljoner per år.
 
I behandlingen ska då ingå bl.a. Träning i sociala färdigheter, fysisk aktivitet, arbetsterapi med konst och hantverk, film, TV, spel och social samvaro med personalen.
 
Vad var det egentligen för fel på dödsstraffet?

Så har man blivit mormor igen, till en liten brun-svart lurvig liten kille vid namnet Mushu!  =)

Prinsessan har förbarmat sig än en gång över en kissemisse utan hem, så nu har Kuzco fått sig en lillebror. Än så länge mår han bra och vi hoppas att det lilla livet inte lider av stressmage som sin storebror.

Det senaste året har Prinsessans liv mest bestått av ett evigt skurande, tvätt av mattor och sängkläder, men så är det ju när man får barn. Den lille killen hade nämligen lite svårt att hinna på lådan.

Efter svärsonen flyttat in så satt de en kväll i soffan, helt utpumpade efter en rejäl saneringsrunda med skurning av golv och väggar i badrummet, våttorkning av hallgolv och tvätt av hallmatta. Plötsligt hör de en rejäl brakfis från sovrummet. De kastar ett oroligt öga på varandra och hoppas att det "bara" var en fis. Samtidigt ingår de en pakt där de bestämmer att de ska dröja många år innan de ska skaffa barn.

Så precis där, i det ögonblicket, rök nog mina barnbarn från det ledet..

Jag fick äran att vara "barnvakt" en eftermiddag när Kuzko var något sånär ny. Tog med mig datorn och tänkte jobba några timmar, vilket var en omöjlig uppgift då kissen jamade, kramades och bajsade runt på golvet, allt för att fånga min uppmärksamhet.

Plötsligt rycker grabben till och rusar mot kattlådan, som för tillfället var placerad i hallen för att stå närmare till hands. Jag ser honom äntra, jag lovar att hela katten var därinne, och möts därefter av en stråle som ut ur lådan blästrar hela hallväggen...

När Kuzko tillslut ligger över tangentbordet inser jag att arbetsdagen är över och det är läge för mat. Gosade och matade den lilla bajspåsen och gick därefter ut och hämtade en pizza. Tänkte för mig själv att efter mat så sover dom, men ack vad jag bedrog mig. Efter mat så bajsar dom!!

När jag kom tillbaka från pizzerian möttes jag av en katt som upplevt sig vara ensam ett helt dygn och en otrevlig doft i hela lägenheten. Kluttarna eller rättare sagt "splättarna" var enkla att hitta och efter saneringen intog mormodern soffan med sin pizzakartong och ett glas rött. Fotboll och Sverigematch på TV, så jag njöt av stunden och ensamheten.

Då det mesta åkt rakt igenom så visade sig Kuzko vara rejält sugen igen och pockade på att få smaka min pizza. Då Prinsessan förmanat att han ABSOLUT inte får äta något annat än sin dietkost så nekade jag gång på gång.

När kissen åkt ner från mitt knä, bordet och från pizzakartongen ett 20-tal gånger så sätter han sig bredvid mig i soffan och FISER!!

Med kräkkänslor la jag raskt igen pizzalocket, reste mig och lämnade lägenheten, ut i friska luften. Väl där ute kunde jag andas igen, men väntade för säkerhets skull några minuter så att odören där inne skulle ha lagt sig något.

Åter i lägenheten möts jag av en otroligt förväntansfull kille, sittandes ovanpå min stängda pizzalåda. Pizzan med all fyllning fastkletad i locket såklart...

Men, det sägs ju att man glömmer bebistiden ganska snabbt och därför har vi nu fått en lillebror.

Välkommen till familjen lilla Mushu!   <3

Rasslade ihop en Korvgryta till tisdagsmiddag. Helt ok faktiskt, åt alldeles för mycket så efteråt kände jag mig fetare än någonsin...

1 paket bacon

500 gram olika korvar såsom chorizo eller kabanoss

3-5dl passerade tomater

3-5dl vispgrädde

1 paprika

1 burk championer eller färska championer

1 dl skuren squash

Oregano, svartpeppar, chilipeppar

Skär bacon och korv i bitar. Stek dessa och häll i de passerade tomaterna och grädden. Krydda massor. Koka upp, sänk sedan värmen och lägg i grönsakerna. Puttra på 5-10 minuter.

Känner mig så jämarns pigg och positiv! Jag är ju som oftast hög på något och just nu är det LCHF-prylen. Allt går som en dans och vågen tickar nedåt varje dag. -3 kg på 1 vecka, så någonting måste jag ju göra rätt i alla fall.. Skulle jag dessutom låta bli att dra runt bag-in-boxen i droppställningen i tid och otid, så skulle här nog rasas i vikt...  ;)

Alternativt hänga på sambon som promenixar över milen varje dag, lyfter vikter och pressar sit-ups.

Men, då kommer vi ju till det här att svettas igen...

Prinsessan hemma från jobbet idag med maginfluensa. Magsjuka, kräksjuka, kalla det vad du vill, men det måste vara en slags pest eller farsot, för ingenting kan skapa sån dödslängtan och nära döden upplevelser.

Minns när barnen var små och magsjukan rullade runt i familj, bland vänner och på skolan. Med jämna mellanrum var det något lite pyre som kräktes på öppna förskolan, vilket resulterade i att vi andra morsor kastade ihop våra prylar, mellisar och barnvagnar och flydde panikslagna hals över huvud ur byggnaden. Så snabbt att vi emellanåt inte fått med oss rätt ungar därifrån.

Rädda sig den som kan var mottot, för det var just ingenting vi skydde just som magsjuka.

Med tre barn så visste man att detta kommer att ta minst en vecka. Det börjar med barn nummer ett och går vidare till nästa. Tillslut åker man dit själv och i värsta fall börjar det om och går ett varv till.

På andra varvet är man minsann inte stark när man torkar golv, väggar och tak, byter sängkläder (alltid nattetid) och tömmer spyhinkar. Grabbarna agerade likt Linda Blair i Exorcisten och man var helt övertygad om att helvetets sju portar nu öppnat sig.

Mina telningar använde aldrig den utställda hinken bredvid sängen, utan gjorde alltid försök till tjurrusning mot badrummet och misslyckades också varenda gång. Vilket genererade kräkningar över alla mattor på resan dit.

Prinsessan kräktes inte alls, utan låg halvt medvetslös, bet ihop och stirrade i taket. Detta innebar att hennes influensa kunde hålla i sig upp till en vecka.

Vänner och anhöriga uteblev och man såg inte en levande varelse utan kräkningar på minst 14 dar, då alla visste och led av samma fobi. Sedan när allt var över så tackade man sin lyckliga stjärna att vi än en gång överlevt. För att inom en snar framtid få återuppleva helvetet igen.

Å andra sidan, finns det inget ont som inte har något gott med sig. Något kilo skulle man faktiskt kunna tappa under tvåveckors kräkdiet...  ;)

Läst en hjälp till självhjälp-bok i sommar: Vinnare i din egen tävling av Emma Pihl.

Varför vet jag inte, men summerade i alla fall att jag endera är obegåvad att inse mina och andras fel och brister, samtidigt som jag har en felaktig verklighetsbild över hur himla bra jag har det, eller så är det precis som jag har på känn: Jag lever i mitt eget lilla paradis!

Ibland måste jag faktiskt nypa mig i armen för att fatta att det är sant, jag har ju allt!

Till och med några extra kilon....  ;)

Happiness is not a destination - Its a way of life..   <3

Tillrättaläggande efter en och annan kommentar över gårdagens blogg: Jo, jag vet att det fortfarande blir bacon & ägg, än om man stoppar dem i en muffin, men det blir fan så mycket roligare!

Det här är precis som vilken annan religion som helst, vi tror - men kan ibland inte förklara varför...  ;)

Har bestämt att jag ska ge LCHF-modellen en chans. Det är ju inte så att någon annan diet fungerat så där övertygande, så varför inte?

De som känner mig väl skulle hålla med om att jag är en eldsjäl, dock växlar föremålen för min entusiasm ganska snabbt. Så blir nog också fallet med LCHF-grejen: Shit, det här kan man nog göra massor av och utveckla till sin egen modell!!   =)

Idag har sambon och jag bakat LCHF frukostmuffins. Man kan nog annars lätt få skörbjugg av LCHF-modellens Ägg & Bacon Frulle. Så varför inte stoppa dem i en muffin istället?

12 rejäla frukostar blev det:

Frukostmuffins: Blanda 10 st ägg med 1 dl grädde, 200 gr riven ost och 100 gr urvattnad keso och rör ihop till en smet. Klipp eller strimla 2 pkt bacon i små bitar och knaperstek. Låt svalna en aning. Blanda ner baconet i äggröran, tillsätt en kruka finhackad persilja och häll på muffinsformar. Bra och stadig modell på formarna ska det vara. Grädda i ca 20 minuter i 175 grader. Höj sedan ugnen till 225 grader och låt de stå några minuter till för att få fin färg.

Vi gjorde dessutom en smarrig LCHF Tacogratäng till middag!

Tacogratäng: Stek 500 gr köttfärs med 1 gul hackad lök och 4 st pressade vitlösklyftor. Krydda rejält (å då menar jag rejält) med Chili, Paprika, Vitlökspulver och Spiskummin. Blanda i 1 dl tomatpuré. Släng köttfärsröran i botten av en gratängform. Lägg 2,5 dl riven ost över den och toppa med en äggstanning gjord på 2 dl Crème Fraîche och 2 Ägg.

20 minuter på 200 grader, sen vare klart!

Enkelt och gött, jag kan nog köpa detta...  =)

Och nej, detta ska INTE bli en matblogg...  ;)

Sambon tror idag sig ha löst viktproblemet (Han lät faktiskt som att han botat cancer eller skapat världsfred), och möjligtvis kan hela församlingen här nu konvertera till en ny religion: "The Drinking Man's Diet". Robert Cameron skrev boken redan 1964 och Atkinsdieten snodde sedan det mesta av den, förutom den tillåtna höga alkoholkonsumtionen då.

Här utlovas i alla fall att man kan trycka Martinis, stora stekar med Bearnaisås, gåslever och champagne, utan att gå upp ett enda gram.

With every Manhattan

Your stomach will flatten

If pounds you would burn off

Then turn on your Smirnoff

Så skål på er då mina vänner! Här kommer kilona rasa....  ;)

Trampade runt gula leden idag. Minns med fasa hur man tvingades genomlida den rundan på skolans friluftsaktiviteter. Mina klasskamrater och jag var alla säkra på att den var 9 mil lång när vi svettiga och med skavsår på skavsåren stånkade runt Åsberget på 80-talet.

Idag var det faktiskt en riktigt trevlig tripp på 9 km med fantastisk utsikt. Runkeeper mätte upp en höjdstegring på 210 meter. Kanske det till och med kan resultera i en viktnedgång på nåt hekto?  Vågen visade imorse hela 2 kg mindre än för två veckor sedan...  =)    Kanske jag nått min målvikt redan innan nästa sommar? Tvivlar dock på att anfallet kommer att hålla i sig så länge...

Lider inte så mycket av att vara utan körkort. När Kimpan ska skjutsas till Mellansels tågstation för att åka kl. 02.09 till Kiruna på söndag natt så är det ingen som förutsätter att Mamsan tar nattskiftet...  ;)

Viktigt info: Tåg från Umeå och Öviks Centralstationer till Kiruna går för övrigt ner till Sundsvall för att därefter börja kämpa sig norrut...

Sambon konstaterade via information på Aftonbladet.se att ägg är nu lika farligt som att röka. Ett ägg om dagen påverkar åderförkalkningen lika illa som att röka 20 cigaretter. Han såg lite blek ut när han insåg hur många cig han dragit i sig under veckan. Antagligen fler än mig, som då är rökaren i familjen.

Skratt, detta kan nog resultera i både tvivel och diverse avhoppare i församlingen...  ;)

Nu har LCHF-prylen kletat av sig på alla i hushållet, inte en brödskiva, makaron eller ynka riskorn så långt ögat når. Baconoset letar sig ut över Storgatan och man ser folk vända sig om nere på gatan för att se efter vilken hamburgerkedja som flyttat in på överstan.

Vissa av medlemmarna i sekten utnyttjar då situationen lite extra vad det gäller fettet och dränker sin kyckling i gräddiga såser eller creme Fraiche, med motiveringen att fett (HF) inte är fel. Överste Kolhydratgestapo tillrättavisar och instruerar med faderlig ton vad som är brukbart och tillåtet utan att synda.

Jag är en ofrälse, dvs äter Nutrilätt till frukost, pastasallad till lunch och därefter en brakmiddag i LCHF-stil. Vilket resulterar nog i att min kropp inte riktigt vet om den ska tappa nåt kilo eller lägga på sig ett par extra...

"Du skall inga andra gudar hava jämte mig", ringer någonstans i mitt bakhuvud...  ;)

Här satt jag häromdagen och skrev att körkortet gått ut och att jag inte längre får köra bil, samtidigt som min andra hjärnhalva bokade möten i Härnösand för hela fredagen?! Vad jag vet så får man ännu inte köra bil på passet. Kanske jag eventuellt inte bör få ut ett nytt körkort?!?

Fick i alla fall ta med mig Prinsessan som privatchaufför... Skratt

Härlig sommarvärme den här veckan, känns som att de som prickat in en semestervecka dragit vinstlotten i sommar. Hoppas på fortsatt väder i helgen. Ett litet minus är att chilin på balkongen nu torkat redan i själva blomstadiet. Men, det finns ju att köpa färdiga på varje välsorterad grönsaksavdelning...

Sambon surfade runt en kväll och ropade in mig för att visa på skärmen att om han gick med i Viktklubb.se så skulle han väga exakt 16 kg mindre 20121206. Det stod i och för sig inget klockslag.. Jag avrådde honom med att man inte blir smalare eller mer vältränad för att man betalar en månadsavgift. Tro mig, som pröjsat det jäkla gymmet i tre års tid och vad har det gett??

Nada, man måste tydligen gå dit och träna också...

Ha en superlördag!!  <3

Såg en sväng av livesändningen igår kväll via Allehanda Media: Urusla kommentatorer, vilka använde sig av fraser som "statistikmojäng" och "Husum är fin". Lägg där till en urusel skärpa på sändningen och ett Modo som fortfarande trodde sig dansa runt midsommarstången. Vi gissade oss till var pucken befann sig och så gjorde även spelarna.

Ok, det är sommar, men man behöver väl ändå inte spela som att man har flip flops på fötterna!?

4-1 till oss, ja ja, jag må va en medgångssupporter, men visst har väl hockey blivit riktigt tråkigt...

Såg de första två avsnitten av Dallas igår. Startar på tv4 till veckan tror jag.

Ett riktigt kärt återseende!  =)  Här pratar vi ändå om ett odödligt monument i TVs historia, med 14 säsonger i Sverige och sammanlagt 357 avsnitt mellan 1981 till 1993. Serien som kunde komma undan med att skriva ut en av huvudpersonerna som död (Bobby), för att sedan upptäcka att tittarsiffrorna rasade och då peta in honom igen till nästa säsong med ursäkten att hans fru Pamela drömt alltihop. En karl som varit stendöd i månader klev plötsligt ut ur duschen och sa godmorgon till sin fru... och vi köpte naturligtvis hela baletten!!

Pam har man dock ratat den här vändan och ersatt med Ann Ewing, (Ann Brenda Strong), som vi för övrigt känner igen som Mary Alice Young, kvinnan som tar livet av sig i första avsnittet av Desperate Housewives och därefter bara har en berättarröst under åtta säsonger.

Musiken och introt ger lite rysningar såklart. (Kan säga att sambon inte var fullt lika lyrisk..) Sedan återseendet av alla kära vänner som Sue Ellen, Lucy, Ray Krebbs och inte minst, men alltid sist  (slutscenen i varje avsnitt där han visar hur grym han är med sitt stora, elaka leende),  The Man Himself:  J.R. Ewing!!

Larry Hagman var faktiskt med mig på Oktoberfesten 2010 och hivade öl. Ok, kanske inte med mig då, han var där precis som 6 miljoner andra, men jag såg honom allt...  ;)

Fåniga fakta: Det efterföljande avsnittet "Who Done It?" till säsongsavslutningen 1980 (i Sverige 1982), hade en av de högsta tittarsiffror som någonsin uppmätts i USA för en TV-serie. Där skulle det avslöjas vem som sköt J.R. Ewing....

Hämtade ut nya passet i veckan. Dagen innan mitt körkort slutade att gälla. Kan det vara ett tecken på D-Day när man inser att alla identitetshandlingar går ut på samma dag, lika som plötsligt maskindisktabletterna, sista kartan med P-Pillren och även så receptet tagit slut?

Just nu får jag inte köra bil, men det är å andra sidan många tacksamma för.  =)

Sprang hela vägen från jobbet till Trafikverket för att hinna ta det jäkla körkortsfotot innan stängning. Trafikverkets kontor, som för övrigt ligger med öppettiderna stängt heldag, öppet 10.00-14-00 varav lunchstängt 12.00-13.00, stängt heldag, öppet förmiddag etc..

Kom dit svettig och ful, 10 minuter före låsning. Tanten i receptionen blängde på mig och tittade menande på klockan, insåg väl att nu blir det eventuellt två minuters övertid här, och hänvisade mig surt till fotobåset.

Jag tänkte för mig själv att skit samma hur jag ser ut på fotot. Hur ofta visar man det ändå? Äntrade båset och satte mig till rätta. Då ringer telefonjäkeln i ryggsäcken utanför. Stred med mig själv under tre fotograferingar, att svara med risk för att om jag vänder mig om och böjer mig snabbt ut för att hämta mobilen untanför skynket så blir det antagligen rumpan som kommer med på fotot, alternativt att låta den redan bistra tanten där ute lyssna på min ihärdiga telefonsignal.

Jag bestämde mig för det senare och tro mig, hon var inte alls muntrare när jag signerade, beställde mitt körkort och önskade henne en trevlig kväll, tre minuter före stängningsdags...

Kimpan har äntligen kommit hem... <3  med 14 dagars tvätt till mamsan..  Pratar fortfarande "Örnsköldsvikska" (eller Domsjömål) då, tack å lov!!  Vänder på måndag igen och drar till Abisko för en veckas fältkunskap i den norrländska floran. Så det är bara att tvätta på liksom..

Ser fram emot skolstarten till veckan då det blir vapenvila på nätterna. För vem orkar kriga natten igenom för att sen sova i skolbänken?!  Shit, då får de åka till pappa...

Lillelördag då och med 22 grader i skuggan. Jag bestämde mig för ett glas Ros'e, "all rules are off på onsdagar" och böjde mig in i kylskåpet för att skvimpa upp ett glas av den stående bag-in-boxen därinne. Sambon kom förbi och tittade misstänksamt på mig:

"Skratt, det lät som att du kissade i kylskåpet!"

Jag svarar lugnt, "Nej Älskling, det här är vad man kallar att skåpsupa..."

Samobon gick på morgonpromenad kl. 06.00 SHARP imorse. Jag vinkade av honom från balkongen med morgonkaffet och en cig. Jag drog fot-kortet som ursäkt... *gäsp*

För övrigt, har vågen lagt av. Den visar "LO" vilket betyder lågt batteri. Förra gången detta utspelade sig bytte vi batteri tre gånger och köpte därefter en ny våg. Kan det vara ett tecken?!

Tror i alla fall att man kan utnyttja den här situationen...  ;)

Första arbetsveckan efter semestern och livet traskar på i vanlig ordning...

Har tagit itu med vikten denna vecka. När läget nu blivit riktigt akut och det inte bara blivit slitigt att knyta skorna, utan det även är svårt att se dem där nere, så finns det faktiskt ingen återvändo.

Promenerat hem från kontoret hela veckan. Ätit minimalt och klivit upp och ner på den jäkla vågen, som om den vore en step up-bräda, vilken för övrigt nu visar hela 0,9 kg mindre än i måndags... 

Såå, i den här takten har jag säkert kommit ner till min målvikt nån gång innan nästa OS går av stapeln... 

Jag har nog inte riktigt insett hur kilona krypit sig på. Har nog tyckt att jag fortfarande glider fram, "sexig och smidig som en puma", tills sambon härom kvällen påtalade med ett skratt att jag faktiskt äntrar ett rum mer likt en buffel?!

Skratt, ja ja, vi var nog två om detta och inte har jag sett till varken motionscykeln eller helvetesmaskinen ännu... Dock låg han på sovrumsgolvet härom kvällen och stönande gjorde situps. Inte för att det var jobbigt att göra situpsen, utan för att det gjorde så förbannade ont att ligga på golvet..  ;)

"En kvinnas strävan genom livet är att åter komma ner till sin födelsevikt" 

                                                                                                                              - Sune Svensson

I det DerAasenska hushållet köper vi limpa, typ färdigskivad Längtan eller annat rågbröd i limpform.

Ingen i familjen tycker om att äta de två kanterna som naturligt blir på limpan. Därför så förflyttas den första kantskivan i förpackningen allt eftersom, tills det slutligen bara finns två skivor kvar, dvs start- och slutskiva.

Häromdagen hittade jag fyra skivor Längtan i en påse, som visade sig vara två stycken start- respektive slutskivor. Här har man alltså flyttat över kanterna på limpan till nästa påse för att slippa äta dem. Och när så den nya limpan var på sluttampen så resulterade det i fyra kanter kvar.

Skärpning grabbar!!

Ingen vill äta dem, så varför inte bara kasta bort dem!?

När baksmällan börjat ge med sig och tinnitusen så sakta klingat av, (träningsvärken i magen av alla skratt lär nog hänga med ett tag till), så vill jag bara säga:

                                                              "Dansa - Pausa" tills vi ses igen!  <3

Sista semesterdagen idag. Imorgon är det jobb, rutiner och vardag igen. Känns faktiskt helt ok!

Summerar jag sommaren och semestern så har den bjudit på varierande väder, lata dagar, många grillmiddagar med trevligt sällskap och en ihärdig förkylning som vägrat ge sig. Den enda smolken i bägaren har varit att sambon arbetat hela sommaren.

Men livet behöver väl ändå inte förändras så drastigt för att semestern tar slut?! Jag ska fortsätta att njuta av det, varenda dag; doften av ren tvätt, en perfekt lasagne eller ett nystädat badrum, att gå runt i pyjamas en hel söndag, att höra mina vänner skratta, en promenad efter regn, knasiga upptåg med mina härliga ungar och att varje dag får vakna upp med sambon.. <3

Allt detta finns ju kvar och året om... 

Men för säkerhets skull, är också en tvåveckors till Grekland inbokad i september...   ;)

Igår åkte Kimpan iväg på en liten semestertripp för att träffa kompisar. Resan innebär en mellanlandning på Arlanda med slutdestination Skåne. Kimpan, som endast flygit ut från Öviks flygplats tidigare, ringde hem från Arlanda och berättade hur förvånad han var över att Arlanda var så stort.

(För den som endast haft 20 minuter på sig att kuta genom hela JFK är inte Arlanda så stort...)

Lillemans Gotlandsvecka blev inställd, vilket jag är oändligt tacksam för, trots att jag samtidigt tyckte det var tråkigt för hans skull. Jag bävade lite för hans planbyte på Arlanda och tåget, med möjliga föreseningar och ändringar, var ju inte ens att tänka på. Lägg till färjan på det...

Inte för att hans lokalsinne är att tvivla på, men det här är samma grabb som ringer Mamma på jobbet i Kramfors och meddelar att något gått fel efter en tur till Elgiganten och att han kör just nu sin moped på E4an på väg till Umeå och kan inte vända. Han meddelade också den smått vansinniga mamman: "men jag kan nog lyfta moppen över mitträcket, de funkar!"

Här snackar vi killen som under hela sin uppväxt haft kläderna bakåfram, skorna på fel fot och aldrig ett par matchande vantar. Och det med en lätt axelryckning: "Jag tänkte inte på det.."

Han fick så ofta skäll för att han lämnade kläder och tillhörigheter på skolan så tillslut tömde han hela bänken, ner i sin rygga, i omklädningsrummet efter gympan. Det resulterade i att fröken ringde och undrade om vi sett Wilhelms långbyxor. För han stod kvar i shortsen på skolan och kunde inte gå hem då det var vinter och femton minusgrader ute..

En annan gång hittade jag ett par gympadojjor med storlek 39 i hallen. Det lustiga här var att det var exakt samma modell som Leo, men hans var endast storlek 36. Jag fattar inte hur man kan gå hem i skor som är tre storlekar för stora. Och här kastar jag även en tanke till den stackarn som stod kvar på skolan med trettiosexorna....   ;)

Ja, Gotland får vänta till nästa år, det finns ju kvar. Kanske inte Skåne då om vi lyckas få Danskarna att ta tillbaka det...  ;)

Lite ångestfylld inför att ha varit så negativ över sambons idé angående motionscykeln, så föreslog jag i ett svagt ögonblick att vi skulle hämta hem Body Circuit-maskinen från Domsjö. För den som inte vet vad detta är, så kan jag bara hänvisa till en trampmaskin från helvetet där man med armarna dessutom ska bruka någon slags stavgång. Den gnekar och lever om så att grannarna nog kommer att ringa polisen på oss, om inte för gneket utan för musikens volym som vi måste överrösta gneket med för att inte bli döva.

Maskinen inköptes en gång i tiden till den vältränade Prinsessan, men då Kimpan alltid dragit på sina kilon så tvingade den elaka modern då sin son att köra två kilometer på maskinen varje dag.

Kimpan körde sitt race varje dag och hade ett ganska fint tempo, tills den dagen jag föreslog att vi kanske skulle utöka rutten till tre kilometer. Då tog det tvärstopp och han vägrade fullfölja programmet. När jag så pockade på så föreslog Kimpan att jag kunde ju ställa mig där själv och prova så fick jag se hur jäkla kul det var..  Jag vet att han tänkte nog "Tjockkärring" i sitt stilla sinne också, men det skulle han aldrig yppa högt till sin mor.

Sagt och gjort, man kan ju inte vara sämre själv. Vi bestämde att jag skulle köra de tre tusen meterna och vi klocka tiden, så att jag sedan skulle kunna bevisa för sonen hur ytterst lite tid detta skulle ta per dag att genomföra.

Jag äntrade maskinen och började trampa. Det var ganska tungt till en början. Kimpan ställde ner trycket så att det skulle bli lite lättare. Ja, jag var ju helt otränad på detta och han hade ju ändå kört ett tag.

Detta hjälpte dock inte då det fortfarande var astungt. Att dessutom stavgå med armarna samtidigt och få någon slags rytmik på detta så att det skulle bli följdsamt var helt omöjligt. Jag slet och drog, svettades som en gris och överröstade maskinens gnekande med mitt flåsande. Tillslut lät jag nog likt ett gammalt ånglok korsat med en brunstig älgko, för sonen frågade oroligt om jag inte skulle kliva av och ta lite vatten.

Jag tittade på mätaren och insåg att det inte var så många meter kvar innan jag klarat loppet. Pressade de sista och svor i tysthet att jag skulle sluta röka innan jag slutligen formligen gled av maskinen. Lycklig och nästan medvetslös flämtade jag till Kimpan att kolla mätaren, jag var i mål!!  Och hade säkert gjort det på rekordtid också... 

Kim kollade klockan och mätaren och skrattade: Mamma, du har gjort 300 meter!!

Inser nu vad jag dragit på mig här, en gnekande helvetsmaskin som ska stå och damma i vardagsrummet likt ett monument över hur otränad jag är...

Men jag säger till sambon:  "Be my guest Darling, the scene is Yours!"   <3

Sambon: Jag funderar på att köpa en motionscykel...  

Jag skrattar:  Jaha och varför det?

Sambon:  Då kan jag cykla på den två timmar varje kväll.

Jag skrattar ännu mera:  Två timmar?!   Fattaru hur ont i arslet du skulle få?

Sambon:  Nä, två timmar funkar. Det skulle bara vara skönt att cykla.

Jag:  Du, jag lovar att du kommer att cykla 30 minuter första kvällen och säga att du ska utöka detta varje kväll, men de första trettio minuterna kommer att vara det längsta passet du någonsin gör, innan du slutligen kommer att lägga ner projektet helt och skiten ska stå och damma i vardagsrummet. Det funkar inte, tar för mycket plats.

Sambon: Jag behöver inte ha den i vardagsrummet.

Jag: Jaha och var skulle vi förvara den då? I klädkammaren eller? Kan ju inte vara så roligt att sitta där inne och cykla bland kläder och sportutrustningar..  (de sista som för övrigt inte används så flitigt i vårt hushåll).

Sambon: Jag kan ha den på balkongen. (lite irriterad för att han inte blivit tagen på allvar och fått medhåll i frågan).

Jag skrattar:  Å där ska du sitta och cykla, på väg till kyrkan! Skratt, du kommer att se jättekul ut, men du kan ju alltid välja om du ska ha uppför eller nedförsbacke. Bara att vända cykeln i valfri riktning...

Sambon:  Jag kan cykla i sovrummet...

Jag:  Du har ju en cykel i förrådet. Varför inte ta ut den och cykla dina två timmar på den?  Skratt, du skulle få köra till Husum två repor varje kväll!

Sambon viskar:  Jag tänker ändå köpa en motionscykel...

Ja, jag vet att jag är negativ, men jag vill verkligen inte att han köper en motionscykel för då måste antagligen jag använda den också, och jag HATAR att svettas...

Jag har full förståelse för att du drömmer, det gör vi alla. Ibland kan det vara en rolig dröm, andra gånger en mardröm och emellanåt kan man inte ens komma ihåg hela drömmen. Men, man måste inte alltid berätta om sina drömmar!!

Sambon delger mig alltid bildligt och heltäckande sina drömmar. Jag försöker att vara en god sambo, lyssnare och gud vet vad, men allvarligt.. mitt liv är för kort. En dröm är som en fjärde film på en trilogi, helt onödig att bevittna. Som en bokklassiker, den kan aldrig återges i annan form och ger inte åskådaren samma känsla.

Jag skulle kunna fortsätta i evighet, (och det gör faktiskt sambons drömmar också...)

Prinsessan kör lite samma stuk. Många gånger har jag funderat på att bara vrida ratten lite till höger och ta diket på väg till Kramfors, under en lååång intensiv och sövande berättelse om någon fantastisk, ledsam, rolig och/eller konstig dröm.

Jag har alldeles för få år kvar för att lägga tid på detta... sorry.. skicka ett sammandrag på mail..   <3

Mamsan studerar mig när jag lägger äggskivor på min macka och utbrister: Ska du inte ha lite sill på mackan?

Jag:  Nej, det blir bra med ägg.

Mamsan:  Ta några kalla köttfärsbiffar då. Det är gott på macka!

Jag: Nej, det räcker med äggen.

Mamsan ropar in i huset:  Kom nu Wille, det är mat!

Mamsan tittar på mig igen:  Ja, men Kaviar vill du väl ha på äggen?

Jag:  Nä, det här funkar..

Mamsan ropar:  Wille, ta med dig kaviar ut!

Wille dyker upp i altandörrsöppningen och tittar på oss, (funderar antagligen var han hans stol nu befinner sig och om det tillhörande tallriksunderlägget är på rätt plats).

Mamsan till Wille:  Tog du ingen kaviar?

Jag:  Jag vill inte ha kaviar!

Mamsan:  Hämta kaviaren, Eva vill ha kaviar på sin macka.

Wille kommer ut med en tub Svennes kaviar.

Mamsan:  Se där, du kan ju inte äta bara ägg. Det blir alldeles för torrt.

Jag lägger omsorgsfullt små kluttar av kaviar över alla ägghalvor på min macka....

Fillunch hos mamsan på stora altanen, som för övrigt består av möblemanget tre bordsgrupper med tillhörande 17-23 sittplatser.

Mamsan i köket och Wille i vardagsrummet, som vanligt renoverande och iförd blåställ. Jag plockar ut på bordet för lunchen. I köket får jag tre exakt likadana, lätt begagnade tallriksunderlägg i handen.

Mamsan:  Ta dom här tre. Det står namn på dem. Willes är så smutsig så den vill jag inte äta på.

Jag: Har du märkt underläggen?? 

(För den som inte är insatt, så märker min mamma ALLT med tillhörighet, skålar, plastbyttor, kläder, u name it. Du Kan hitta en gammal färgpyts i källaren med namn, adress och telefonnummer, utifall att man skulle tappa bort den full med lingon i skogen. När jag var barn så stod det EVA bak på ryggen på alla mina dockor och så även under mina skor...

Mamsan:  Naturligtvis.. Wille får äta på sitt. Han har trycksvärta på det. Så är det när man måste läsa tidningen med hela armen...

Jag skrattar och passerar meckande Wille på väg ut till altanen.

Jag:  Var ska jag duka?

Wille:  Det spelar ingen roll.

Mamsan från köket:  Duka längst mot dörren!!

Wille:  Sätt mig på ena sidan, men jag ska ha stolen som har överdrag. Flytta den till andra sidan och ställ mammas bredvid. Hon ska ha den med extra kuddarna. Du kan sitta på andra sidan.

Jag studerar bordet, som för närvarande har tre stolar. Lägger underläggen på plats och börjar att flytta om stolarna. Parar ihop underlägg med rätt stol och vänder in i köket.

På vägen in igen hojtar mamma från köket:  Jag vill inte sitta mot dörren!

Jag vänder ut igen och flyttar mammas stol och underlägg till andra sidan.

Wille:  Jag kan sitta på andra sidan.

Mamsan från köket:  Jag kan sitta på samma sida som Wille!!

Jag kastar ut underläggen på bordet, vänder mig till Wille och säger: Se, nu har jag bara busat till det! Nu får ni själva leta stol och underlägg, så får vi se hur det går..

Jag älskar er...  <3

Tog bussen från centrum till Domsjö för att besöka mamma i Domsjö. En resa som med bil tar ca 7 minuter.

Samma tripp med bussen resulterar i en guidad tur genom halva kommunen på dryga 35 minuter. Med lite tur kan du få se hela hela Hörneborg, Hörnett, Svedjeholmen och Hallbacken innan bussen slutligen rullar upp mot Genesåsen. Man får en hel del för pengarna kan jag säga!

Att turen dessutom genomförs av en sommarvikarie, som bakom svarta solglasögon och livlivigt pratande i mobiltelefonen, kör rally genom Domsjös villområden och Hörnetts smala bakgator är riktigt spännande.

Ingen har tydligen talat om för den nybakade chauffören att han inte kör på ackord och man får heller inte gå hem för dagen när man avverkat sina mil.

Passagerna skumpar hit och dit. Vi blundar för en cyklist, som helt ovetande av chaufförens dagshumör inte har en aning om att han ska få sig en läxa, att aldrig någonsin igen befinna sig på bilisternas sida, utan hålla sig till cykel och gångvägen.

Medan alla krampaktigt håller sig fast i sina säten och försöker behålla lösa tillhörigheter som väskor, paraplyer och små barn, roar jag mig med att gissa huruvida det blir den gamla tanten fram i mittgången, mammorna med barnvagnarna (som för övrigt är på lös drift i bussgången) eller fyllot i bakre delen av bussen, som kommer att stå på näsan först.

Ingen törs släppa taget för att ens göra ett försök att komma åt stoppknappen... Som tur är Örnparken ändhållplats där bussen stannar upp en stund innan nästa resa. Kom å åk!!

Drive safe...  <3